Så lever Elisabet Carlsson – efter succén i Grabben i graven bredvid

Elisabet Carlsson, 55, slog igenom som Desirée i Grabben i graven bredvid. Filmen som hon spelade in tillsammans med Michael Nyqvist kom att bli en stor succé och ledde snabbt till flera andra roller.

Idag är hon förutom den tidigare nämna rollen även känd som Johanna i Fyra nyanser av brunt och som Gunvald Larssons lillasyster Lillemor i Beck – Skarpt läge. Det är bara några av alla de roller som vi sett henne i. Meritlistan är lång och utöver alla de filmer Elisabet synts i så är arbetar hon även på Stadsteatern i Stockholm där hon just nu är aktuell med föreställningen Köket är hemmets hjärta.

Men hur ser egentligen Elisabets liv ut? Skådespelardrömmarna började tidigt och yrket var inte något som hennes föräldrar kanske hade valt för henne i första hand.

– Jag har två äldre syskon. Jag föddes i Kristianstad och sen flyttade vi till Växjö. Mamma jobbade som sjuksköterska och pappa var en så kallad 25-öres-ingenjör, gymnasieutbildad ingenjör, säger Elisabet till Hänt.

Hur reagerade dina föräldrar när du berättade om att du skulle satsa som skådespelare?

– Det var en chock förstås, det var jättekonstigt. Och jag tror att deras uppväxt påverkade hur de reagerade. Pappa var mer, hon får väl göra som hon vill, men mamma var mer orolig. "Skådespelare de bara gifter sig, skiljer sig och knarkar”. Hon hade visserligen helt rätt i det men det gör ju alla andra också.

Framgångarna blev stora och Elisabets föräldrar förstod allt mer att det kanske inte var en så dum idé. På det privata planet är Elisabet idag gift med skådespelaren och regissören Stefan Roos, 53.

– Vi träffades redan på teaterhögskolan men vi var inte ett par då. Jag hade en annan kille och han träffade en annan tjej och fick barn.

Makarna har tillsammans dottern som idag är 13 år gammal och hunden Skrutt. Men några fler barn blev det inte.

– Vi försökte men jag var 41 när vår dotter föddes så vi är mest lyckliga att det gick. Det var helt fantastiskt. När man har fått en sån liten guldklimp kände man att vi vill ha tio men det gick inte. Vi försökte då och sen kan man inte heller hålla på att försöka, det blir ju en så stor sak att försöka få barn, säger Elisabet och fortsätter:

– Jag hade påbörjat en ensamadoption innan jag träffade Stefan så vi körde liksom parallellt. Vi försökte med IVF och jag hade den adoptionen som rullade på. Så när vi precis hade fått veta att jag var gravid så ringde de från en adoptionsbyrå men då sa jag att nu är jag gravid.

Även om risken för missfall alltid finns så kände Elisabet på sig att tiden för att hon skulle bli mamma nu var kommen.

– Jag hade hållit på i flera år och längtat efter familj och barn.

Du gjorde en IVF-behandling, hur var den?

– Det är ju jobbigt men för mig så var det här den största kärlekshandlingen som vi ger till varandra, jag och min man. Jag älskar honom så mycket för att han gjorde det här med mig och det var naturligtvis pressat. Det är jättejobbigt och hormonerna går hit och dit, det är sprutor och det kostar pengar eftersom jag var så gammal. Men jag kände hela tiden att det viktigaste är att vi försöker. För om vi inte hade gjort det skulle vi alltid ångrat det.

Utöver dottern är Elisabet även bonusmamma till Stefans son som han hade från en tidigare relation.

Hur var det att kliva in som bonusmamma?

– I början... Han var tio när vi träffades, vi hade inte valt varandra. Allting gick bra men det var lite svartsjuka och alla de där känslorna som finns. Men Anton och jag har en jättebra relation nu, det är väldigt mysigt.

FOTO: TT