Marianne Mörck bryter ihop helt efter känsliga frågan: ”Finns en saknad någonstans”

Folkkära skådespelerskan Marianne Mörck, 74, har haft en lång och framgångsrik karriär. Officiellt gick hon i pension för 20 år sedan, men än håller hon fortfarande på med olika arbeten.

När Marianne gästar UR-programmet Min ångest och jag talar hon ut om sitt psykiska mående.

Skådespelerskan berättar att hon för det mesta är ensam.

– Efter att min sista sambo flyttade ut, valde jag att leva helt ensam. Jag älskar att bo själv, jag är så lycklig när jag sätter dörren i handtaget, säger hon och fortsätter:

– Men det klart man har undrat ibland varför jag blivit som jag blivit, om det är rädsla. Jag umgås inte väldigt mycket med någon människa, kanske mest med mina barn, som jag inte ser så ofta.

Marianne förklarar att hon genom åren alltid haft så mycket på gång, att det nu blivit som en belöning att få vara själv.

– När jag åker hem så har jag min egentid. Det låter så drastiskt men jag släpper inte in någon. Men det är något där som är fel, att jag inte trivs med att komma i kontakt med människor på för nära håll.

Senare i programmet sitter Marianne och har ett samtal med psykologen Allan Linnér.

– Om du hade lyssnat till en annan kvinna som berättade en liknande historia som du berättar, vad tror du att du skulle säga till henne?, frågar Allan.

– Jag skulle tycka synd om denna kvinna, svarar Marianne.

– Vad skulle du känna för henne?

Mariannes ögon börjar vattnas.

– Jag skulle vilja krama henne. Usch vad hemskt det blir nu.

Hon blir märkbart berörd över frågan och börjar gråta, tårarna rinner nedför hennes kinder.

– Varför blir det såhär för? Då finns det ju en saknad någonstans? Känns som jag är blind, och att jag är en clown, säger Marianne.

Men Allan lyckas snabbt vända hennes tankar.

– Vad fin du är som frågar sådana frågor, då blir man lite paff själv.

FOTO: UR play