Clabbes kärlekssaga: ”Nina hade ett förhållande – det hade jag också!”

Hur står det till världens bästa Claes?

– Just idag är jag förkyld, tyvärr. Igår fyllde jag år och fick ställa in en middagssittning med mina vänner. Det är ju inte så fräscht att sitta och nysa och snora, så den sittningen får vi ta om någon vecka eller två.

I dagarna bär det av på stor turné. ”We love hits of the 60´s” heter spektaklet – och du ska gästa tio städer. Vilken av städerna har du starkast band till – förutom Stockholm där du bor?

– Kungsbacka. När jag var liten hyrde mina föräldrar ett ställe i Gottskär på Västkusten. Det var där jag lärde mig att simma, segla, fiska, plocka musslor och ro eka. Vi var där under några somrar när jag var åtta, tio år.

Var tog du dina tre första steg?

– I Norrköping.

Var dina föräldrar Olof och Brita i musiksvängen?

– Absolut inte, men det fanns en gitarr på väggen som det plingades Tube på. Det kan ha varit starten på mitt musikintresse. Vi flyttade runt mycket. Pappa var flygofficer. Han förflyttades mellan olika flygflottiljer. När jag var två, tre år jobbade han på F13 i Norrköping. Sedan fick han stabstjänst i Stockholm. Då flyttade vi dit.

Vad finns det att säga om din mamma Brita?

– Hon var hemmafru. På den tiden var det så. Det var ett annat liv. Mannen drog in intäkterna och kvinnan tog hand om hus och hem. Det var ett heltidsjobb och det fanns ju inga dagis. När jag var 13, 14 år skilde sig mina föräldrar. Mamma utbildade sig direkt och gjorde blixtkarriär som handelslärarinna.

Vad gör en sådan?

– Lär ut maskinskrivning, stenografi, handelskorrespondens och kontorsteknik.

Blev Brita och Olof gamla som gatan?

– Pappa levde tills han var 90, men mamma hann nätt och jämnt bli pensionär. Hon gick bort i cancer. På den tiden kunde man ju inte bota cancer lika bra – eller hålla tillbaka den. Mamma var en fantastisk människa.

Hur gammal var du när du flyttade hemifrån?

– 19, 20. Jag flyttade till en schyst trerummare nere vid Ulvsunda-ån i Bromma. Osmundsvägen 31 låg lyan på.

Minns du till och med vilket telefonnummer du hade på den tiden?

– Japp: 08-25 18 00.

Var du malaj i lumpen, va?

– Nej, jag gjorde inte lumpen. Jag gjorde en otroligt bra mönstring. ”Du ska bli underofficer”, sa någon. Sedan fick jag en inkallelseorder, men lyckades krångla mig ur det där tack vare kreativa bulvaner. På den tiden var det väldigt vanligt bland popartister att inte göra lumpen. Det var inget fel på min försvarsvilja, men viljan att spela i ett popband var viktigare och större.

Sedan dess har du haft stora framgångar som gitarrist, kompositör, DJ, radiopratare och producent. Du har jobbat ihop med många storheter. Björn Skifs, bland andra...

– Det stämmer – som skivproducent och på turné.

Hur vill Björn ha sitt kaffe?

– I en kopp, (skratt). Jag bara gissar, jag vet inte. Kanske vill han ha sitt kaffe med en tepåse i. Skämt åsido. Björn är från Vansbro, så han dricker nog kokkaffe på fat och med en sockerbit på läppen.

I mitten av 70-talet var du ABBA:s ljudtekniker. Det var ingen barnlek, va?

– Absolut inte. Man jobbade sent, gick upp tidigt, åkte till nästa ställe och satte upp allting. Soundcheck. Konsert. Sedan packa ner och iväg till nästa ställe. Så höll det på – från stad till stad och olika kontinenter. Det var hårt, men jag var ju i en ålder då det gick bra att slita. No problem!

Vem i ABBA-gänget mötte du senast?

– Det var nog Benny. Jag lämnade en USB-hade med livemusik på hans kontor. Benny är alltid på jobbet. Det är hans vardag. Han sitter vid pianot varenda dag.

Vem var din första stora kärlek?

– Britt-Marie hette hon, vi var ett par i realskolan.

Hur gick det till när du träffade din hustru Nina tidigt 2000-tal?

– Jag jobbade som DJ på ett kryssningsfartyg. Hon var där som gäst. Vi började prata där på kvällen. Jag minns att jag frågade om jag kunde få hennes telefonnummer. Jag frågade också om vi kunde träffas morgonen därpå – på frukosten. Jag var helt betagen. Fantastisk kvinna! Däremot var situationen rätt knepig. Hon hade ett förhållande som hon var tvungen att rannsaka. Jag också. Det var inte helt fritt spelrum för oss. Det tog något år innan det blev vi.

Var hade ni er första dejt?

– På Wienerkonditoriet på Biblioteksgatan. Det är ett mysigt café på hörnet mitt emot Rolexaffären.

Hur gick det till när du friade?

– Det gjorde jag på klassiskt manér. Ring, ros och knäböj. Det var väldigt spännande! Sedan gifte vi oss i Jacobs kyrka, den bredvid Café Opera. Väldigt vackert!

Vad uppskattar du mest med din och Ninas tillvaro?

– Samarbetet. Hon håller igång allt det administrativa. För mig är det mycket resande i jobbet. Hon talar om var jag ska vara, hur jag ska ta mig dit och vad jag ska ha med mig för saker. Hon basar över mig, helt enkelt. Nina är min chef, (skratt). Sedan är det ju en bonus att ha söndagsmiddag med chefen, för Nina är fantastisk i köket.

Vem är familjens gottegris?

– Ninas barn har flyttat hemifrån, men av oss är det Nina. När vi är ute och handlar middagsmat så kan hon ha väldigt svårt att gå förbi plockgodishyllan.

Vad hittar du gärna på när du inte har något bättre för dig?

– Då brukar jag fundera på nästa resa. Nu uppträder jag varje vecka fram till midsommar. Efter det blir det en liten lucka. Då ska vi nog Nina och jag åka till Lissabon över en helg. Sådant gör jag. Jag rese-googlar!

Slutligen Claes, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det finns två. Ena är timmen efter att jag vaknat. Jag brukar ligga kvar i sängen och scrolla igenom tidningar och ledarsidor. Andra höjdpunkten infaller 18:30. Då kan det bli en drink!

Av:Ola Lagerström

Foto: Johan Jeppsson/TT, Karin Törnblom / TT