Birgitte Söndergaard bryter tystnaden efter svåra familjesorgen

Birgitte Söndergaard, 63, svarar på romansryktena om Bruce Springsteen och Per Morberg och berättar om framtiden efter mardrömsåret.

Hur står det till, Birgitte?

– Tackar som frågar. I dessa tider är väl läget allt annat än under kontroll.

Det svajar?

– Ja, det tycker jag. Betänkligt och på alla håll och kanter. Själv hade jag min värsta knäck våren 2020. Då var jag i ett mörkt utrymme.

Vad hände?

– Mamma dog. Coronan kom. Alla utställningar ställdes in. I många år har jag haft utställningar – precis hela tiden. Det här är första gången det verkligen blev tvärstopp. Jag blev orkeslös och visste inte vad det var med mig, jag har aldrig mått så jävla dåligt i hela mitt liv.

Är du tillbaka i matchen nu?

– Ja, alltså… Krisen har gett mig väldigt stora uttrycksytor, jag har förändrats och fördjupats. Som konstnär har jag vågat ge mig ut i hela andra världar.

På vilket BB såg du dagens ljus?

– Det var väl BB i Vänersborg.

Vilket barndomsminne vill du gärna förtränga?

– Gud, det är så många…

Ströp du hamstrar, eller?

– Gud, nej. Jag var inte galen. Däremot låste jag in min bror i ett källarförråd en gång – på hans inrådan. Sen promenerade jag ner på stan och glömde bort att han var instängd…

Vad sa dina päron när du sa att du ville bli skådespelerska?

– De visste nog det redan innan jag sa det. Fast egentligen ville jag bli poet och konstnär.

Du blev stor stjärna på Vasateatern, Göta Lejon och Intiman. Var varje dag en fest?

– Nej, jag slet som ett djur. Jag jobbade så mycket att jag gick in i väggen.

Vad blev de första tecknen på det?

– Jag blev jävligt trött på mig själv. Det blev tomt…

Efter åtskilliga filmer och teaterjobb blev du på 90-talet programledare för Mänskligt, Blåsningen och Spårlöst försvunnen. Alla på TV3. Träffade du Jan Stenbeck?

– Ja, men jag hade egentligen ingen som helst personlig kontakt med honom. Jag tyckte att han… Du vet, man hörde så mycket… Plötsligt kunde man få ett samtal – och så var man uppsagd. Lite så var det man tänkte kring honom. Det gjorde nog alla. Samtidigt var han väldigt charmig och livsbejakande.

I slutet av januari 2003 skrek en av kvällstidningarnas löpsedlar: ”TV3-stjärna övergav sin man för 11 år yngre telefonist”. Är det den konstigaste rubriken du läst om dig själv?

– (Skratt). Kanske. Eller ”Mänskligt gjorde Birgitte Söndergaard till ett nervvrak”.

Vad är senaste nytt på relationsfronten?

– Intet nytt, som man säger…

Vad tycker du är svårast med kärleksrelationer?

– Jag är kanske rädd för att det inte ska funka. Man satsar inte ens eftersom man är så rädd för att… Och om jag ska vara helt ärlig så är det inget som jag prioriterat. Konsten är min stora passion. Det var länge sedan jag kände mig mottaglig att ge mig in i en relation.

Vad krävs för att du ska falla som en fura?

– Att jag ska känna mig fri.

Förr om åren gick det ett rykte som sa att du och Bruce Springsteen hade en fling. Berätta!

– Han hade haft ett gig i Globen och hade efterfest på Patricia, partybåten. Hela bandet var där. Det fanns ett litet utrymme på båten där det var väldigt få personer. Det var väldigt intim stämning där – och vi dansade tryckare.

Finns det något mer att säga om det här?

– Det gör det säkert, men jag tror inte att vi ska gå in på det.

Det har även tisslat och tasslats om dig och Per Morberg, skådespelaren som lagar mat i tv. Har du och Per varit mer än bara vänner?

– (Skratt). Nej, absolut inte.

Ljuger du nu?

– Nej, nej, nej. Och framför allt är jag mer kompis med Inese, hans fru. Hon är underbar!

Har Per lagat mat i ditt kök?

– Ja. En gång höll han på att skrämma ihjäl en stackars unge som var på besök. Den här pojken hade Per som idol. När han kom in i köket så var Per där. Pojken blev så rädd att han började gråta.

En annan känd karl som du träffat är Carl Gustaf Folke Hubertus, 74, mer känd som Sveriges konung. Visst korsades era vägar på ett kebabhak på Hornsgatan?

– Nej, men inne på Svanströms. Du vet, stället som säljer anteckningsböcker och pennor. Väldigt sexigt. Jag skulle väl handla pennor och block och stod på huk vid en hylla. På andra sidan såg jag en man som också stod på huk.

Fick du Stig-Helmer-vibbar?

– Jag vet inte riktigt vad du menar, men vi reste oss samtidigt. Det blev en synkroniserad rörelse. Han stirrade på mig, såg jätteglad ut och sa ”hej” precis som att vi kände varandra. Jag svarade ”hej” och insåg plötsligt: ”Men herre gud, det är ju vår kung!” Vi såg nog lika fåniga ut, båda två. Allt skedde inom loppet av några sekunder – som kändes som minuter. Jag släppte block och penna och gick bara rakt ut, det blev så jävla märkligt och dumt.

Ångrar du att du inte gav monarken en bamsekram?

– Nej, vi hade ju en hel jävla monter mellan oss. Någon måtta får det vara, (skratt).

Vad vill du hälsa kungen om han läser det här?

– Att han är väldigt lik min före detta man. Det är dagens sanning, han blir stoppad på gatan för att folk tror att han är kungen.

Vad utgör störst trivselfaktor i ditt hem?

– När man kommer hem till mig så känner man nog att ”här bor det människor som trivs”. Om vi nu pratar om kungen så firade han sin svensexa här. På den tiden var det Levenhaupt som bodde här. Hur som helst så fuskar jag inte med myset. Det är more is more…

Vad väntar runt hörnet?

– För egen del hoppas jag att jag kan se framåt med god sikt när det gäller mitt måleri. Jag har ju jobbat med det här i 15 år. Det går upp och ner så klart, men jag känner ändå att jag är mitt uppe i mitt konstnärliga liv. Det är så roligt att det blivit så här, det är en gammal dröm som blivit sann. Måleriet har mer och mer tagit över mitt liv.

Slutligen Birgitte, vad skulle du välja: sadla om till advokat och få en grisbonde friad för mordförsök, ha Kikki Danielsson i kundvagnen varje gång du besöker mataffären eller vakna varje morgon av att Lasse Åberg rapar dig rätt i ansiktet?

– Jätteenkelt, jag vill ha Kikki i kundvagnen. Jag älskar Kikki! Vem gör inte det?

Foto: Ewamarie Rundqvist & TT