”Bärgar”-Kent om relationen med Izabella Scorupco

Han har blivit rikskändis

Hur står det till världens bästa Kent?

– Det finns två grejer att välja mellan. Antingen är det skit eller så är det bra. Får man välja så är det ju bra – för det andra är ju skit.

Du exponeras var och varannan dag i TV3-långköraren Frusna vägar. Hur många säsonger har du hängt med i rutan?

– Sex.

Kan man säga att du är Åres stolthet?

– Givetvis!

Som bilbärgare har du ständig jour. Blir Anita vred när ni sitter och kalasar på en renstek framför braskaminen – och larmet plötsligt går?

– Nej, inte längre. Hon börjar bli van. Hon höjer bara lite på ena ögonbrynet och konstaterar: ”Jaha, då var det dags”. Jag törs inte fråga henne vad hon egentligen tycker, jag kanske får ett svar som jag inte vill ha.

Fann du Anita redan på den gamla goda tiden?

– Ja, fast då visste vi inte om att vi skulle bli i lag. När jag var 16 hade jag en motorcykel. Då hade jag en Yamaha, nu har jag en Harley. Jag kom körande på en väg när jag plötsligt såg en snygg tjej på en häst. Jag gasade så hårt att hästen skenade. Det tog 12,15 år innan Anita förlät mig.

Och då uppstod ljuv musik?

– Ja.

Gifte ni er på Åreskutan?

– Nej, vi har inte gift oss ännu. Det är mer spännande att leva i synd.

Har du någon gång kommit först på plats till en dödskrasch?

– Ja, det har jag. Först var det bara en vanlig bärgning. En man och en kvinna hade kört av vägen och slagit sönder oljetråget. Helt plötsligt, när kvinnan tömde bilen på personliga ägodelar, segnade hon ihop och dog. Något i hennes kropp gav väl upp. Dramatiskt.

Zlatan har ett hus i dina trakter. Brukar han sladda av vägen?

– Nej, men jag går omkring och väntar på att han ska göra det. Det är bara en tidsfråga.

Carola kör som en biltjuv, sägs det. Har du bärgat henne, då?

– Tyvärr inte.

Har du inte hjälpt en enda kändis?

– Jo, då! Loa Falkman fick något fel på sin bil – både i Järpen och Duved. Honom fick jag hämta två gånger. Han var en mycket trivsam person, han var glad trots att bilen hade pajat. Charlotte Perrelli har jag också hjälp, hon hade fått motorhaveri.

Var Charlotte dryg?

– Nej, då. Hon stod och vinkade åt mig och var så trevlig. Det var inga problem!

En gång i tiden – 1988 – fick Izabella Scorupco vara med i samma film som dig, klassikern ”Ingen kan älska som vi”. Hur nära kom ni varandra, egentligen?

– Jag fick en bamsekram av henne då och då…

Har du och Izabella haft regelbunden kontakt sedan filmen spelades in för 32 år sedan?

– Tyvärr inte. Jag har bara sett henne på film.

Har du varit med i några filmer i modern tid?

– Nej. Jag har ställt mig på kö flera gånger men blivit ratad varenda gång. Det har gällt både huvudroller och statistroller. Det har inte gått. En gång sökte jag rollen som James Bond, men den var redan tillsatt.

Får Anita något mörkt i blicken så fort Izabella kommer på tal?

– Nej, hon vet att hon är nummer ett, även om hon vet att jag är förtjust i Izabella.

Hur många gram vägde du när du kom till världen?

– 500. Ett halvt kilo, alltså. Nej, fem kilo, menar jag. Morsan sa att jag vägde ungefär som en katt.

Vad var det galnaste du gjorde som liten grabb?

– Hörru du, jag gjorde mycket hyss. En gång spelade jag hartsfiol för en gubbe. (Hartsfiol är ett slags redskap för att framkalla oljud som ofta används som bus eller practical joke, redaktionens anmärkning). Jag gjorde det här utanför hans köksfönster och han sprang ut för att försökte få tag i mig. Tyvärr sprang han in i en kabel och for ihop. Det skrällde i hela kåken! Nu har det gått 55 år. Du är den första jag berättar det här för.

Vad blev ditt livs stora motgång?

– Vi åt upp min kanin, hemma. Den var född för att ätas. Detta var första gången jag insåg att man kunde äta djur.

Hur länge har du haft tomteskägg?

– Det finns nog ingen som kommer ihåg när jag INTE hade skägg. Jag var väl 16 år när jag fick skäggväxt... Sedan dess har det fått växa.

Vad kostar det att anlita dig som jultomte en halvtimme?

– Det har du inte råd med.

Vilket återkommande hälsoproblem tampas du med?

– Jag har inga hälsoproblem, jag är aldrig sjuk. Lite törstig kan jag bli ibland, men det avhjälps med vatten.

När fick du senast ett psykbryt?

– Det minns jag faktiskt inte. När jag blir förbannad så svär jag i det tysta. En gång, när jag blev arg, gick jag ut i skogen och bröt av en gran. Sedan var jag glad igen.

Vilken typ av tankar brukar snurra i ditt i huvud?

– Det är alltid något som har med bärgning att göra. Bärgningar är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på när jag somnar. Jag drömmer om bärgningar på nätterna och jag dagdrömmer om bärgningar på dagarna.

Slutligen Kent, vad skulle du välja: agera tyngdtäcke åt Börje Salming genom att sova uppe på honom, bli överraskad av en känguru som hoppar in i ditt kök eller somna på en krogtoalett i USA och vakna av att Maria Montazami bankar på dörren?

– Det får bli Amerika för jag har alltid velat fara dit!