Anna Brolins mardröm – talar ut efter flytten från ex-maken: ”Eländigt"

Hur står det till världens bästa Anna?

– Just idag har det varit en toppendag, jag känner mig ganska harmonisk just nu. I morse sjöng vi en lite, mina barn och jag, och så spelade vi musik. ”Petter” går varm där hemma. Barnen har fastnat för ”Vinden har vänt”. Musik gör mig glad.

När ringde väckarklockan i morse?

– 6:45.

Vem gäspar mest vid frukostbordet?

– Idag var det sexåringen. ”Varför ska vi gå upp så himla tidigt?”, suckade han, (skratt).

Som programledare är du gammal i hönsgården. Du har lett en drös TV-program, alltifrån Spårlöst och Biggest loser till Farmen, Efter fem och en himla massa härliga sportsändningar. Vilken produktion har du känt starkast för?

– Det finns ett mästerskap som slår det mesta – och det är fotbolls-VM i Brasilien 2014. Vi sände från Copacabana, fotbollens vagga.

Snacka om att få prestationsångest, Anna!

– Det vet jag inte riktigt, men man blir ju väldigt koncentrerad. Under ett mästerskap är det ganska många spelarnamn och arenanamn som du ska traggla in i huvudet. Nästan 800 spelare och ledare. Inför just det här mästerskapet pluggade jag portugisiska. Jag hade inga barn då, så det var fullt fokus på pluggandet. Jag tyckte om att kliva in i mästerskapsbubblan och få andas in den.

Vad är det mest otippade du tagit dig an i tv-väg?

– Det är nog Farmen. Mina kompisar skrattar högt! Du vet, jag är djurrädd. Dessutom är jag pollenallergiker. Jag har liksom ingen erfarenhet alls av gårdsliv och fyrfota varelser, men jag har lärt mig en del på vägen…

Har du någonsin gått till jobbet med riktigt tunga steg?

– Ja, absolut. Någon gång, mellan varven, kan det bli en jättedålig sändning. Då är det bara att kasta sig upp på hästen igen. Jag tror att jag kan tala för väldigt många i min yrkesroll. Ens absolut största kritiker är en själv. Jag glömmer ett EM 2012. Vi hade repat otroligt mycket för att sätta starten och premiärsändningen, men det slutade med att det inte kom ut något ljud de första tre minuterna. Dagen efter stod det ”fiasko för Anna Brolin” i tidningarna. Jag fick alltså klä skott för det tekniska felet. Då var det tufft att gå till jobbet, men nu har jag blivit bättre på att hantera den biten. En sändning blir aldrig bättre än dess svagaste länk. Man är väldigt många som arbetar med stora produktioner. I ”Farmen” är vi 120. Det är verkligen ett teamwork. Det gäller att allt funkar, det är inte bara vi programledare som måste säga rätt saker. Det är jättekul när allt funkar som det ska, när hela orkestern lirar. Det är mindre kul när samspelet brister.

Vad är det fina i kråksången med Efter fem?

– Det är mycket, tycker jag! Apropå att vara en sammansvetsad orkester så har vi otroligt duktiga kollegor – på alla positioner. Vi har alltid med senaste nytt och plockar upp livekänslan. Är väldigt nyhetskoncentrerande. Händer det något nytt så kommer det alltid med i sändningen, i det läget är vi snabba. Sedan älskar jag verkligen mina kollegor, alla som jobbar framför och bakom kameran. Allt detta gör att vi får väldigt bra tittarsiffror. Det går verkligen bra för oss, vilket är jättekul!

Har du alltid varit en mediaråtta?

– Alltså, jag har alltid varit intresserad av journalistik. Min familj var en av de första i Enköping som hade parabolantenn. Pappa jobbade med sådant när jag var liten, så vi hade CNN väldigt tidigt. Jag ville bli antingen ”krigskorre” eller sportjournalist. Det var väldigt tidigt min stora dröm. Jag har nog alltid varit en ”nyhetsjunkie”, men i yngre dagar stod jag i en Pressbyrå. När 80-talskrisen slog till köpte min pappa en kiosk på torget i Enköping. Där jobbade både mamma och pappa, min bror och jag – och så min kompis Renée. Vi sålde allt möjligt, och vips hade vi förvandlat kiosken till en turistbyrå! Under gymnasietiden extraknäckte jag även som ”sjungande träl” på ett vikingablot på Härjarö.

Vilken Efter fem-kollega tar du helst en kaffe med – utanför arbetstid?

– Jag skulle gärna vilja bjuda hem hela redaktionen till mitt nya kök. Senaste tiden har mina kollegor fått stå ut med allt möjligt, jag har kommit dragande på kakelplattprover och allt möjligt till jobbet. Jag skulle vilja tacka för tålamodet – för hela förra året!

Häromåret bröt du upp från en längre relation. Du och kidsens pappa bor nu på olika håll. Hur har ni det nu, han och du?

– Vi är verkligen goda vänner och bor typ 70 meter ifrån varandra. Har skolan mitt emellan. Vi har gjort det bästa vi kan. Vi gör fortfarande väldigt många saker tillsammans med våra barn.

Vad får man för en typ av gobit om man bli ihop med dig?

– Ja, vad får man? Man får nog stå ut med att det händer ganska mycket oväntade saker. Min tillvaro är rätt oplanerad. Samtidigt får man nog en stor portion spontanitet och livslust, tror jag.

Är du en fena i köket?

– Absolut inte! Jag har inte övat så mycket, men jag bor väldigt nära många restauranger, (skratt). Fast nu har jag ett nytt kök, så jag känner att jag kanske ska ta klivet och bli lite bättre på det där. Jag har inte så stort självförtroende i köket, men det beror framför allt på att jag inte har övat så mycket.

Du har slagit ner dina nya bopålar några stenkast från Götgatan på Södermalm där det myllrar av caféer, secondhandaffärer och modebutiker. Och så restauranger, som sagt! Vilka celebriteter brukar du stöta ihop med?

– I sandlådan, i parken, kan man hitta Jason. Timbuktu, alltså. Sedan har vi rätt många skådespelare. Vissa, som jag intervjuat i studion, har jag stött ihop med på lekplatsen, vid gungorna. Dessutom har jag mina kollegor Henrik Alsterdal och Anders Pihlblad som också bor på Södermalm – och ibland springer jag faktiskt in i Alexander Skarsgård.

Bara något stenkast från din lya har Joel Kinnaman ett hamburgerhak. Brukar Joel släpa dit sina vänner Josephine Bornebusch, Gustaf Skarsgård och Krister Henriksson?

– Nej, Josephine och Gustaf och Krister ser jag inte, men jag bidrar väldigt mycket till kassan. Restaurangen är nämligen mina barns absoluta favoritställe!

Vilken sida av dig har inte kommit fram i medias blixtljus?

– Den vilda sidan. Den får ytterst få se!

Vad hittar du gärna på när du inte knegar och lever familjeliv?

– Med ett intakt korsband hade jag gärna spelat tennis och padel, men golf funkar ju. Annars går jag gärna på konserter och hänger med mina sköna vänner.

Vad väntar runt hörnet?

– Jag ska strax iväg till Rix Megapol och babbla om Farmen. På väg dit ska jag förbi mitt stammishak Urban Deli och ta en kaffe.

Slutligen Anna, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det är nog när barnen fått i sig mat, innan det är läggdags och de förstått att det är ”skärmfritt”. Vi sjunger och spelar och kör lite danstävling. Det tycker jag är underbart!

FOTO: Hans Shimoda/TT, Karin Törnblom/TT