Anitha Clemences kamp efter skilsmässan: ”Krasch”

Anitha Clemence och Calle Schulman var länge ett av Sveriges hetaste kändispar och skapade därför stora rubriker när de gick ut med att de  hade bestämt sig för att gå skilda vägar. Nyheten chockade många, och plötsligt hade alla något att säga om deras skilsmässa och relation. Folk började välja sida och skulle på en gång börja gräva i varför det tog slut eller vem man skulle lägga skulden på. Idag, fyra år senare, har både Anitha och Calle hittat kärleken på nytt och har kontakt med varandra när det gäller deras gemensamma barn Penny och Tom-Allan. Men trots att båda gått vidare efter uppbrottet minns Anitha tillbaka på tiden efter skilsmässan som väldigt tuff. Inte nödvändigtvis för uppbrottet i sig, utan för medias ständiga frågor och alla människors åsikter och förutfattade meningar om både henne och förhållandet. I en intervju med Hänt berättar hon nu om den svåra tiden.

– Skilsmässan var fruktansvärd i det offentliga. Det är det värsta jag varit med om måste jag säga, ett stresspåslag utan dess like. Inte en enda PR-strateg hade nog kunnat gjort det bättre eller sämre liksom. För det är en tsunami när det väl sätter igång, säger hon.

När Hänt frågar vad det var som var jobbigast svarar hon:

– Allt från att det skulle vara team Calle till team Anitha, och att när man går in på Flashback är det någon som ”känner” en och ”vet” vem man är som man aldrig någonsin har träffat. Och så låter de så självklara och övertygade. Eller bara att läsa om sig själv bland bloggkommentarer eller dm:s om vilken vidrig människa man är från en människa man inte träffat. Att hela tiden vara formulerad. Inte dömd, men att vara i någon annans ord summerad, som man inte kände sig hemma i.

Tiden efter skilsmässan beskriver hon som otroligt intensiv, och inte förrän ett år efter hela cirkusen kunde hon ta in vad som hänt.

– Det vara bara ett år som snurrade på i 180. Vi separerade offentligt i november 2016 och sen ett drygt år senare i typ januari 2018 så kom någon form utav krasch för mig, för då hann jag slappna av och tiden kom lite ikapp en. Jag hade verkligen bara rusat på och försökt liksom trycka bort vissa saker som var för jobbiga, säger hon.

Hon bestämde sig då för att ta ett steg tillbaka för att ge sig själv tid och utrymme till att läka.

– Allt är relativ hur mycket lugn man behöver, men jag var tvungen att återhämta mig, berättar hon.

Men förutom att bearbeta allt som hänt fann hon också en utmaning i att förstå vem hon är utan en partner. Då hon delat sitt liv med någon i så många år hade gränsen mellan henne själv och den andra personen suddats ut, och hon började ta tid för att lista ut vem hon var utan påverkan från andra.

– När man kommer ut på andra sidan och det inte finns någon annan där och man är såhär att nu måste jag börja definiera vem jag är. Det var nog en stark grunddrift också i separationen att jag måste ta reda på vem jag är. Speciellt när man varit ”någons fru”, säger hon innan hon fortsätter:

– Och det är en rätt så förvirrande fas för man har liksom alltid haft en spegling eller vad man ska kalla det för. Och att konstatera det för sig själv, vad jag tycker om och vad som är mitt beslut utan att det är påverkat av någon annan eller barndom eller vad det nu är, det tog nästan ett år. 

FOTO: SANDBERG MAGNUS/TT