Anitha Clemences familjetragedi – sorgen med barnen

Det har gått tio år sedan Anitha Clemence mamma blev sjuk. Med tiden har det successivt blivit värre, och idag är hon betydligt sjukare än vad hon var i början av sjukdomen. Sedan coronapandemin sattes igång har Anitha endast kunnat träffa sin mamma en gång, och på grund av hennes svårigheter att minnas och förstå har det förutom det även varit svårt att kommunicera med henne. I en intervju med Hänt berättar Anitha om den svåra situationen.

– Jag träffade henne en gång i somras bakom en plastskärm, men hon är ju dement så det är väldigt svårt. Hon är ju i behov av fysisk kontakt, så det blir ju väldigt overkligt för henne. Och jag försökte även FaceTime ett par gånger, men kan säga att demens är ju inte helt kompatibelt med videosamtal. Hon förstår inte vad hon är med om så hon förstår inte om jag pratar med henne eller om hon tittar på tv, förklarar hon.

Hela situationen är såklart sorglig och väldigt speciell, men något som gör det lättare för Anitha att hantera allting är vetskapen om att hennes mamma är på ett tryggt ställe.

– Det är väl klart att det är utmanade på ett sätt, men samtidigt så är hon så borta i sin sjukdom att det redan i grunden är svårt att kommunicera med henne. Men det är klart att det har varit sorgligt i en redan sorglig situation. Men jag vet ändå att hon är lycklig och att hon är på en bra plats där hon är trygg med personalen. Jag känner att de gör ett bra jobb.

Men en annan sak som bekymrar Anitha i den här situationen är  hennes mammas relation till barnen Penny och Tom-Allan. Barnen är idag nio och sex år gamla och har precis som Anitha inte heller kunnat träffa sin mormor under hela den här tiden.

– Det är tråkigt för ett år är ju kanske inte så mycket i våra liv, men för barn där varje år en rätt så stor del procentuellt av deras liv gör ju det väldigt stor skillnad. Att de inte har kontakt med deras mormor på nästan ett år gör ju att hon hinner bli sjukare, hon hinner också glömma de och de hinner också få mer distanserad relation till henne, säger hon.

Hon berättar att barnen ställer mycket frågor om deras mormor, men att hon med tiden märker att frågorna dessvärre blir färre och färre.

– De frågar ju mycket men frågorna blir ju också mindre, det märker jag. Och det är ju ingen idé för mig att ringa henne heller, eller låta henne prata med barnen, för hon förstår ju inte vad det är. Så det blir ju att det är min mamma snarare än att det är deras mormor, förklarar hon.

FOTO: TT, Youtube