Så bra är låtarna i deltävling 1 i Melodifestivalen 2024

Äntligen är det dags för Melodifestivalen och det här legendariska året, i och med att det är exakt 50 år sedan ABBA vann med Waterloo. Dessutom kommer ju Eurovision gå av stapeln i Sverige – efter Loreens vinst förra året i Liverpool.

Nu kickar vi igång den här folkfesten på samma plats som den kommer avslutas; i Malmö!

Här är mina tankar om låtarna i första deltävlingen:

Adam Woods, charmtrollet som stod vid Jon Henriks sida förra året. Men kommer folk verkligen ihåg det? Nu får han stå på egna ben och jag är osäker på om det kommer räcka hela vägen.

Däremot är låten mysig, poppig och bra. Men en plats direkt till finalen, nja det tror jag inte.

Första gången jag hörde låten tänkte jag "Vafasen Samir och Viktor, ni kan bättre. Det här är inte lika trallvänligt som Bada nakna eller Groupie". Jag var jätteskeptisk...

MEN efter att nu ha hört låten igen så är jag helt fast. Jag kommer på mig själv med att gå runt och tralla på “Vi ska festa hela natten, hela världen väntar, hela världen väntar.” Med andra ord är det här en låt som behöver lyssnas på och det är värt det, den blir bättre och bättre för varje gång.

Jag måste säga att jag tycker att den här låten är trist och tradig. Självklart, det är en jättefin text och fint syfte i och med att Melina sjunger till sin make. Dessutom har hon en väldigt fin och len röst.

Men! Tradig låt. Det finns ingen höjning eller någonting sånt som Linda Bengtzing och Markoolio rekommenderar. Den här låten är lika trist som scenframträdandet.

På tal om Linda Bengtzing och Markoolio. Här har vi ju det jag letade efter! Det är kärlek och det är vindar, det är ELISAS ögon och de tindrar. Titeln ska sitta som ett slag i magen – och det gör den. Det är ju värsta schlagern, om ni frågar mig.

Dessutom tycker jag att det är coolt och modigt att Elisa tar sig an något nytt, någon slags blandning av ABBA och Charlotte Perrelli. Det enda jag stör mig på är det engelska uttalet av "You're all I GOT", men det löser sig nog ändå.

Den här låten känns bekant på något sätt, den är lätt att ta in.

Scenframträdandet är fint och dessutom tycker jag att Lisa bär upp gravidmagen på ett otroligt galant sätt, helt rätt klädval. Hon ser både glammig och mysig ut på samma gång.

Men är det här verkligen Mello? Om det inte går hela vägen i den här tävlingen så kan du vara lugn Lisa, den kommer att spelas stup i kvarten på Rix FM.

Here we go again. Helt ärligt tycker jag inte att Heroes are calling skiljer sig så speciellt mycket från förra årets Six feet under...? Det är liksom samma klang på refrängerna. "We're on the edge, we're miles apart, and I'm six feet under", klipp till årets "When the skies are falling, hear the heroes calling. Can't hold us down, can't hold us down.”

Heroes are calling kanske helt enkelt också är en sådan låt som måste sätta sig lite innan man börjar älska den.

FOTO: Hänt, Stina Stjernkvist