Tumme, pekfinger. Den andra gummisnålen går innanför och tumme, pekfinger.
Då ser ni här att det inte blir en låsning.
Jag kommer inte ut där, jag kommer inte ut där.
Hur jag än vrider och vänder så kan jag inte komma ut.
Men om jag gnuggar lite grann här, då är det som att den smälter igenom.
Visst är det sjukt?
Ja, det var riktigt sjukt.
Och nu står jag så nära också och jag ser allting och jag fattar fortfarande inte hur du gör.
Nej, och det sjuka med det här, det här är alltså en enkla variant.
Det går att göra det svårare.
Visa oss, visa oss.
Okej, bara för att ni tjatar.
Håll fingrarna mot varandra och så gör du så här.
Och så säger du glid.
Nej, vänta. Håll dem böjda sådär.
Perfekt. Och så drar du ut lite grann.
Så ska vi göra sådär som ni ser där hemma också.
Och så gör man så här. Nu blir det lite svårare va?
För att Jennifer håller den ena gummisnådden, jag håller den andra.
Håll koll nu på mina fingrar.
Okej.
Så jag inte håller på att byta mina fingrar.
Nej, nej.
Det är tumme och bäckfingar hela tiden.
Vad jag gör nu är att jag kommer börja rycka lite.
Jag ska inte släppa en ansikte på dig.
Nej.
Det känns som, men det ska jag inte göra.
Vad jag gör nu är att jag letar efter det lilla, lilla hålet på gummisnådden.
Nu tror inte ni på mig där hemma, men det här är det stora hålet.
Ja.
Stora.
Det lilla brukar vara lite mer här inne mot mitten.
Man får liksom gnugga där någonstans.
Nej.
Så kommer den.
Nej, men. Nej, men.