Karin, 41, blev änka 6 månader efter bröllopet – skaffade barn själv

Karin, Peter och sonen Emil
Exklusivt

Karin Hägglund hade funnit sitt livs kärlek i Peter och planerade en framtid med barn.
Sen drabbades han av cancer och deras värld vändes upp och ner.
Nu berättar hon om livet med Peter, bröllopet ett halvår innan hans död, boken och beslutet att skaffa barn på egen hand.

Karin Hägglund, 41, var 22 år gammal när hon träffade mannen i sitt liv på en karateklubb i Alvik. Peter var elva år äldre och till en början kände de att åldersskillnaden var ett stort hinder.

Men efter en sommar fylld av träning, växte sig kärleken starkare och åldersskillnaden fick stå åt sidan när de till slut insåg att det inte längre gick att hålla sig ifrån varandra.

Träningen både var och blev en stor del av deras liv. Karin började tävla för landslaget i karate. Peter jobbade som sjukgymnast för damlandslaget i fotboll och senare på Sveriges olympiska kommitté som träningsrådgivare och tränade själv väldigt mycket.

– Vårt liv handlade väldigt mycket om idrott och det var också något som vi delade med varann. Ett intresse. Vi kunde alltid prata med varandra, säger Karin Hägglund till Hänt.

Peter drabbades av cancer: ”Vad fan gör vi nu?”

De hade tänkt leva resten av sina liv tillsammans. Karin planerade att köra ett sista karate-vm och sen påbörja en framtid med barn. Men mitt i all lycka kom mardrömsbeskedet: Peter hade drabbats av allvarlig cancer.

– När han fick sitt cancerbesked kom det som en blixt från klar himmel. Det var något jag aldrig trodde skulle hända. Den eftermiddagen satt vi vid köksbordet hemma och sa: ”Vad fan gör vi nu?”

De kom snabbt överens om att inte låta cancern påverka vardagen. Mottot ”Vardag is the shit” etablerades, med avsikt att fylla dagar med saker som verkligen betyder något.

Karin Hägglund

Karin Hägglund har haft en karriär som elitidrottare inom karaten. Det var också på en karateklubb som hon först träffade Peter.

Privat

Karin: ”Tyckte att det var så fruktansvärt orättvist”

Efter Peters cancerbesked kunde de inte leva ett liv som gick ut att på vänta tills nästa semester, de behövde ta hand om varandra här och nu. Det kunde handla om träning och att vårda relationer med vänner.

– Jag upplevde nån gång att jag blev ruggigt, ruggigt arg och tyckte att det var så fruktansvärt orättvist – att det här inte var okej. Men då sa Peter något som jag bär med mig än i dag, och som verkligen speglade vem han var som person: ”Livet är inte rättvist och ju snabbare du inser det, desto lyckligare kommer du att bli”.

– Man får inte fastna i tanken hur osannolikt det är att en man i hans ålder får en cancerdiagnos. Det handlar mer om att tänka ”nu är det så” och sen komma fram till vad man gör efter det.

Gifte sig med Peter – sex månader senare dog han

Karin var elitidrottare och fortsatte att tävla för landslaget under hela sjukdomsperioden. Både hon och Peter fann stöd i idrotten. Den blev ett sätt att rensa tankarna. Samtidigt var de varandras dragkrokar, som såg till att lyfta den andra när den föll ned i en grop.

Tanken var att Peter skulle bli frisk efter första operationen och ett halvår med cellgifter. Då skulle de äntligen gifta sig. Men Peter blev aldrig frisk. Cancern kom tillbaka. Paret tog då beslutet att gifta sig ändå.

– Det handlade om att ta vara på livet här och nu och vara med våra vänner. Vi ville bjuda in till den här stora, stora festen för att få fira livet och kärleken här och nu.

Hur minns du bröllopet?

– Att det var väldigt mycket glädje, även om jag var orolig att han inte skulle orka. Det var bara tre veckor efter avslutad cellgiftsbehandling och han var ganska svag fortfarande. Men det var som att han fick superkrafter den dagen, var med och dansade hela natten. Det blev väldigt, väldigt roligt, med fullt ös på dansgolvet. Mycket kärlek. Peter beskrev det som att det var den bästa dagen i hans liv och att han kände sig omringad av kärlek.

Karin Hägglund och Peter

Karin Hägglund och Peter gifte sig 2013. Ett halvår senare dog han. ”Peter beskrev bröllopet som den bästa i hans liv”, säger Karin Hägglund.

Privat

Karin om sista tiden med Peter

Peter dog ett halvår efter bröllopet, 44 år gammal. Då hade han varit sjuk i cancer i ett och ett halvt år. De sista dagarna tillbringades på Stockholms sjukhem. Karin visste att de kommit till sista platsen, men upplever det som att de mitt i allt kaos kunde landa i varandra och bra samtal.

Jag hade bestämt mig ett par månader innan att jag inte skulle sörja Peter innan han gick bort. Jag ville bara försöka vara med honom där och då, samtidigt som det var jobbigt att då planera en begravning och hjälpa Peter skriva en text till sin begravning.

– Det var så sjukt jobbigt men också så otroligt värdefullt. Det fanns inget hopp, men det fanns väldigt mycket liv. Det fanns inget annat att tänka på, inget om vad vi skulle göra nästa vecka eller planera nånting framåt. Det handlade om att vara här och nu.

Karin drabbades av skuldkänslor

Efter Peters död drabbades Karin av skuldkänslor. Hade hon kunnat göra något annorlunda för att undvika att det värsta skulle hända? Hon säger att hon ställde irrationella frågor i jakten på svar och för att hitta vägen genom sorgen, innan hon till slut landade i acceptans av det som hänt. Det tackar hon alla anteckningar som hon skrev ned under sjukdomsperioden, som senare blev boken ”Så skilde döden oss åt”

– Och det tror jag är en del av sorgen, att man ältar det som hänt fram och tillbaks, får dåligt samvete för att man kanske skrattar och mår bra någon dag och undrar hur man kan göra det i något sånt här.

Karin fick stöd av vänner och familj, gick i terapi och fortsatte att skriva ned sina tankar och känslor. Hon läste även många böcker om andras erfarenheter, men upplevde att det fanns väldigt lite litteratur om ämnet.

– Det var därför som jag själv ville dela med mig av mina upplevelser i en bok, för jag vet hur värdefullt det kan vara att ta del av någon annans historia. Man pratar så lite om sorg och man kan känna sig så ensam i sina upplevelser.

Karin Hägglunds bok

Karin Hägglund har gett ut boken ”Så skilde döden oss åt” som handlar om tiden innan och efter Peters död.

Privat

Blev gravid med sonen Emil på egen hand

Arbetet med boken har många gånger varit smärtsamt, men det har varit värt det för att kunna sätta ord på tankar och känslor – och för att andra som genomgår liknande upplevelser ska känna stöd.

– För mig har det varit drivkraften hela tiden, att bidra med min historia för jag vet hur värdefullt det var för mig att ta del av och läsa den typen av böcker. Det är otroligt många som drabbas av sorg varje år så det finns ett behov. Även om det ibland varit jobbigt att skriva den så har drivkraften alltid varit att det betyder något för andra också.

Karin och Peter hade planerat att bli gamla tillsammans och få barn ihop. Efter hans död har hon dejtat andra killar men inte träffat rätt person ännu. 2019, fem år efter Peters död, blev hon gravid på egen hand.

Ju mer åren gick förstod jag att barn var väldigt viktigt för mig. Även om jag hoppas att jag ska träffa någon så så tog jag det beslutet när jag var 38 år och det var bland det bästa som jag gjort.

Sonen Emil är i dag två år gammal.

– Man får så mycket kärlek, så mycket glädje och det går inte en dag utan att jag tokskrattar för att han gör så roliga saker. Visst, det är slitigt och alla de här sakerna, men det är så otroligt mycket glädje.

Karin Hägglund med sonen Emil, 2

Karin Hägglund drömde om att skaffa barn med Peter. Hon blev mamma på egen hand 2018 och i dag är hon mamma till sonen Emil, 2.

Privat

Så minns Karin Peter i dag

Karin jobbar i dag med ett forskningsprojekt om hållbart ledarskap inom elitidrotten. Hon trivs med livet. När hon tänker tillbaka på Peter gör hon det med värme och en tacksamhet att hon fick bli vuxen i en väldigt trygg relation.

– Vi blev tillsammans när jag var 22 och han gick bort när jag var 33. Alla de där åren när man kanske är ganska vilsen fick jag vara i en trygg relation och det är jag i dag väldigt tacksam för.

Det tog dock tid att landa i den känslan och Karin betonar att det är viktigt att folk låter människor i sorg sörja. I sorgeprocessen fick hon ibland höra att hon skulle vara tacksam för åren som hon fick med Peter, vilket där och då var något av det värsta hon kunde höra.

En central del i boken är att inse vikten av att möta allt som är svårt, till exempel när folk runt omkring säger ”det där kommer gå över, du är ung och kommer träffa någon annan”. Det är inte det som är poängen, utan när vi förlorar någon som vi älskar så kommer vi sörja och det måste vi få utrymme att göra.

LÄS OCKSÅ: Marie, 44, har förlorat båda sönerna och deras pappa i samma sjukdom

LÄS OCKSÅ: Änkan Helen, 44, har drabbats av DÖDLIG cancer – döttrarna blir föräldralösa

Foto: Privat

Senaste nytt