Hur många länder är det?
Pappkvist!
Hur känns det?
Asnervöst känner jag.
Men det är spännande. Kul ändå.
Men det är nervöst. Det är mäktigt också.
Man kommer nog inte att fatta att det är så globalt.
Man kommer inte att se det så här.
Man kommer inte att känna att det är så globalt.
Man kommer inte att se alla som ser det.
Det är inte en publik som sitter framför henne.
Carl kommer att sitta hemma.
Jag sniltar på min stora syster.
Jag sniltar på min pappas.
Det är ändå in the family.
Hon har familjekonto så jag har mitt eget konto på henne.
Det heter Bästa Parasit.
Jag går in på min pappas konto.
Det börjar med en skolskjutning.
Det som huvudpersonen är i en rättegång för
ur delaktig hon har varit i den här skolskjutningen
så handlar det också om hur det ens kunde inträffa.
Malin brukar säga att det inte snarare är en
who done it utan det är snarare en why.
Varför har det hänt snarare än vem har gjort det.
Jag spelar Sebastian.
Jag skulle beskriva honom som en otroligt
komplext figur.
Väldigt trasig.
Jag skulle beskriva henne som en lite duktig flicka
med bra betyg, tar hand om lillasystern
och har den här lite perfekta bilden av vem hon är.
Samtidigt finns det det här rebelliska
att inte vilja vara som föräldrarna
inte vilja vara som alla andra tjejer på skolan.
När någon träffar Sebastian så blir det här
att hon kommer in i en helt ny värld.
Visst är hon från en överklassfamilj
men Sebastian är ju några steg över.
Att dra sig till det och dra sig till de här
stora, överflödiga festerna
och allt sånt och det här lite mörkret
som finns inne i honom att fångas av det.
Jag tycker att sånt är ganska kul.
Jag gillar ju det här
mörka som finns i människor
och det lite jobbiga.
Jag tycker att det är väldigt intressant.
Det är väldigt utmanande att göra det också
och göra det på ett bra och rätt sätt.
Så det har varit superkul
att få vara med i den här produktionen
där man får göra så otroligt mycket.
Det finns ju verkligen highs och lows i karaktären.
Att få göra dem och allt däremellan
det har varit supergivande.
Jag säger till kompisar att det är som att vara turist
där man åker i Hollywood
och kollar på Universal Studios
och kollar behind the scenes på en film.
Jag tyckte att det kändes som så att jag får vara med
i det också.
När jag kom in här och började spela mot dig
så förstod jag
att det här är serious shit
för att Hanna är veteran på det här.
Och hon är så grym.
Och då kändes det också bra.
Jag tycker inte att det märks att det är det första du gör.
Nej, bra.
Han är skitbra.
Han kommer in här och bara levererar första gången.
Han är verkligen grym.
Tack.
Aldrig före musiken, men kanske tillsammans med musiken.
Justin Timberlake.
Jag gick i Täby, så det är ändå en rikare förort.
Men de flesta jag gick med i min klass
de kom från Åkersberga där jag bodde.
Det var ganska lugnt.
Det var inte riktigt de här stora festerna som det är där.
Och det var kanske inte riktigt lika samma press
på att man skulle ha de här märkeskläderna.
Det var fortfarande att man skulle ha en viss fasad.
Men det känns som att det är gemensamt
för alla ungdomar.
Jag är uppväxt på Värmdö.
Där finns det väl ändå absolut samma tendenser
som i Yrsholm
där serien utspelar sig.
I hur människor är
och hur förmögna folk är.
När jag gick i gymnasiet
så gick jag på Djurgården.
Det var verkligen
en överklass skola.
Där känner jag att det finns mycket likheter.
Men sen är det svårt att säga
att handlingen i största av allt
är på sitt sätt.
Man kan jämföra det.
Men det är samma typer av människor som fanns.
Och samma typer av
hur folk hade det.
Där har jag också tänkt mycket på
hur de människor jag lärde känna när jag gick i gymnasiet är.
Man är lite intresserad av hur folks liv ser ut.
Det var väldigt flashigt.
Man blir lite intresserad
av vad som är bakom det.
Jag gick aldrig på fastnad i gymnasiet.
Så jag kan inte riktigt relatera
till de grejerna.
Men när jag pratar med mina kompisar som går
de har sagt att det verkligen är så.
Många kompisar i klassen har berättat om fester
där det inte är så vanligt med kokain
eller att man röker på.
Och ecstasy och sånt.
Så är jag också.
Jag har hört att folk har berättat att det är så vanligt.
Man blir nästan chockad.
Man tänker inte att det är så vanligt.
Wow.
Det är så otroligt.
Den grabbar ju tag i en från första stund.
Och släpper aldrig riktigt tag i det.
Man är hela tiden investerad i att titta på det.
Det är så många olika aspekter som lyfts upp.
Dels med psykisk ohälsa.
Verkligen.
Och splittrade relationer.
Hur allt sånt påverkar individer.
Men väldigt mycket relationerna mellan folk.
Som är väldigt bra illustrerat.
Men också vinkeln i det.
Så som Malin har skrivit boken från början
och hur serien kommer att vara
är väldigt unikt för en svensk produktion.
Vi har aldrig riktigt haft den här
att man får följa med i en rättegång
som pågår och får tillbaka blickar.
Det är så himla...
Det bygger upp en helt annan spänning
som jag tycker att jag inte har sett på svensk tv alls.
Det kan nog alla.
Det är nästan utbildning.
Alla bör se.
Det är dels underhållning
men också så mycket saker som tas upp
som är så aktuellt för unga och äldre.
Verkligen.
Kolla. Helvete.
Alla freeways därute.