Tommy Körbergs oväntade förändring: "Vad ska jag annars göra?"

Med en över 50 år lång karriär har Tommy Körberg hunnit med allt från att vara popartist, schlagersångare till skådespelare och under en period rikskänd fängelsekund. I höst ställer han sig på scen i ännu en skepnad. Den här gången som ”Lola” i en musikalisk monolog på Cirkus i Stockholm.

– Det är en roll jag gör om en människa som har levt dubbelt. Hon har gjort sitt sista framträdande och reflekterar över vad som ska komma och vad som har gjorts.

Lola, berättar Tommy Körberg, är född som en man men blev tidigt mer intresserad av att klä sig som en tjej än att spela fotboll.

– Han tycker kvinnor är så fascinerande att han vill vara en då och då. Han var inte så intresserad av fotboll och hockey, han var mer intresserad av hur tjejerna klädde sig, säger Tommy Körberg.

– Han (Lola) är ju inte bög, han är transvestit. Det sexuella tycker han är överskattat och kladdigt. Sen har han, eller mest hon, jobbat på obskyra klubbar för likasinnade runt världen. Berlin, Madrid, Amsterdam eller där det finns likasinnade.

”Lola” är, precis som Tommy Körberg, i 70-årsåldern. Och sångaren har ingen lust att stå på scen och låtsas att han är yngre än sin ålder.

– Jag kan ju inte hålla på att sjunga om flickor och pojkar, det får popmöglen hålla på med, säger Tommy Körberg.

– Det heter kvinnor och män när man har passerat 24.

Men om ”Lola” tittar tillbaka på karriären från sitt sista framträdande så blickar Tommy Körberg fortfarande framåt. Han döpte memoarerna till ”Sjung tills du stupar” (Bonniers, 2012) och det verkar vara så det blir.

– Ja, vad ska jag annars göra?

70-årsdagen i sommar kommer han att fira med att arbeta.

– Då står jag på scen på Fridas i Varberg. Så jag såg till att det inte skulle bli någon bortforsling. Jag är bunden till en betalande publik.

Du vill inte ha något större?

– Nej, då blir jag väldigt…jag kom ihåg när jag fyllde 40. Jag har aldrig varit så full. Jag ramlade i vattnet på Stallmästargården. Jag skulle ut och få lite frisk luft och rasade rakt ner mellan segelbåtarna och fick låna kockkläder innan jag tog mig hem. Den tiden är förbi.

Vid det här laget står Tommy Körberg på en folkkär låtskatt. Det märks inte minst om man tar del av vilken musik och vilka sånger som människor vill ha till sin begravning. Sånger som ”Stad i ljus” och ”Bro över mörka vatten” är flitigt förekommande. Tommy Körberg får ofta frågan om att komma och sjunga på begravningar och säger lika ofta nej. Men när det är i vänkretsen är det en annan sak.

– Jag sjöng på Astrid Lindgrens, jag sjöng på Anna Lindhs, Hasse Alfredsons, Tage Danielssons, Lena Nymans, Gösta Ekmans. Där tycker jag att det känns angeläget. För jag är ju ingen begravningssångare. Det är när det finns en personlig förankring, säger Tommy Körberg som även sjungit på kompisen Johannes Brosts begravning.

I de lägena får han separera sorgen som vännen Tommy känner från sången.

– Då lyckas jag med den gnutta skådespeleri jag har i mig att plocka fram min inre sociopat. Att bara i mig själv säga ”jag bryr mig inte”. Det går inte att ha någon form av empati, det får man ha efteråt. När man ska stå där så sjunger jag bara, säger Tommy Körberg.

– Det är inte jag som ska gråta, det är publiken.

Och den som inte får något vått i ögat av ”Fattig bonddräng”, som Astrid Lindgren ville ha och fick, på sin begravning måste ha ett hjärta av sten.

Med ålderns rätt blir det heller inte lika många skandalrubriker om Tommy Körberg som förr. Kokaindomen ligger långt tillbaka i tiden och vinpimplandet har blivit något annat. Såhär i backspegeln kan han sätta drickandet i ett sammanhang och förstå orsakerna bakom.

– Jag tycker inte om att vara i stora sällskap så ofta. Jag blir hämmad av det, vet inte hur jag ska föra mig. Det är därför jag har druckit så jävla mycket.

Hur är det att vara måttlig då?

– Det handlar väl bara om att låta bli men höjs en skål så ska det vara en bra sådan. Livet är för kort för att dricka dåligt vin. Jag sitter ju inte med en bag in box. Ska det drickas så blir det gott och dyrt och måttligt, säger Tommy Körberg.

– Förr i tiden blev ju två glas vin två flaskor blixtsnabbt. Det har jag vant mig av med.

Paradoxalt nog har Tommy Körberg numera även en egen etikett med vin. Och om han får säga det själv så är den etiketten den bästa av ”kändisvinerna”.

– Många har bara delat ut sitt namn och inte brytt sig om vad det smakar. Jag har varit noggrann.

Bättre än Lasse Stefanz?

– Ah, det kan man väl inte ens tvätta navkapslarna med. Haha.

Men eftersom summan av lasterna är konstant har Körberg fått ett annat dilemma på halsen. Det har blivit lite väl mycket glass i tv-fåtöljen. Garderoben har börjat protestera som han uttrycker det.

– Jag brukar säga att mitt nyårslöfte är att gå ner sju kilo. Jag har 14 kvar. När jag inte dricker vin och sånt där längre så blir det ju ett sockersug. Det är ju alkoholistens dilemma, det där sockersuget.

– Men jag har kommit över det lite grann. Det senaste är stora tallrikar med blodapelsin uppskurna i klyftor framför teven på kvällarna.

Ett av de genomgående dragen i Tommy Körbergs liv är den raka framtoningen.Tommy Körberg skulle aldrig kunna bli diplomat utan säger vad han tycker och förväntar sig att få samma mynt tillbaka. Livet är för kort för att ”frisera” saker och ting.

Samtidigt innebär det att folk som möter honom kan vara spaka. Nästan småskraja.

– Ibland kan jag känna att det finns en överdriven respekt. Men då märker jag det och försöker lätta upp det hela. Jag läser av människor mycket tidigare nu än när jag tanklöst forsade fram.

Tommy Körberg har själv berättat om hur det var att växa upp utan en närvarande pappa. För egen del är han numera trebarnspappa med de yngsta två hemma. En dotter Elvira som fyller nio och sonen Erland som är 22. Sedan tidigare har han vuxna sonen Anton, 40.

– När han kom var ju karriären i full blom, både för mig och hans mor. God bless Kjelle Bergkvists mamma säger jag bara. Det var hon som såg efter Anton ganska mycket. Märta hette hon. Underbar kvinna, säger Tommy Körberg.

Men frågan om hur han var som pappa åt Anton passar han vidare till sonen.

– Vi gjorde en sån där far och son-resa när vi skulle komma oss nära. Det borde alla grabbar som har tveksam kontakt med sina fäder göra, en resa med sin farsa. Speciellt när de är 18.

Yngsta dottern spelar piano, sjunger och dansar. Hon hänger gärna med på på pappas spelningar även om det blir sent.

– Sena gig gillar hon. Vi la en kudde på golvet under bordet och så låg hon där.

Intresset och de Körbergska anlagen innebär dock inte att framtiden är utstakad.

– Nja, de flesta föräldrar säger väl nej, speciellt i mitt yrke. Men det går inte att säga så. De går sin egen väg oavsett.

– Jag ser bara sorgen när sista barnet lämna boet. Då får man börja flytta till lite mindre, enplan, det måste vara hiss så att rollatorn går in, haha.

Artikeln publicerades först på Året Runt.