SVT-profilens barn dog – nu berättar hon om sorgen: "Totalchock"
Lisa Ek, 35, blev känd för tv-tittarna i somras då hon var expertkommentator i SVT under sändningarna från fotbolls-EM i Nederländerna. Hon har själv spelat allsvenskan för både Kopparbergs Göteborg, Rosengård och Hammarby och avslutade karriären för Fiorentina i Florens, Italien, våren 2016.
Lisas sambo Gianluca Sasso är från Italien. Både hon och pojkvännen har länge drömt om att få barn och då Lisa la proffskarriären på hyllan började de jobba aktivt för att bli föräldrar så snabbt som möjligt. De kämpade länge för att Lisa skulle bli gravid på naturlig väg.
”Ett år gick och vi jobbade ganska intensivt”, har Lisa berättat i sin blogg.
Till slut valde de att testa provrörsbefruktning via Linnékliniken i Uppsala och i höstas kom glädjebeskedet att det hade fungerat. Lisa väntade ett barn. Lyckan vändes dock till förtvivlan för dem i slutet av februari. Lisa fick nämligen missfall, och paret förlorade sitt barn i 24:e veckan.
– Det blev en totalchock när det hände, berättar expertkommentatorn i Expressen.
Just nu bor hon och Gianluca i Florens. De anade att något var fel när barnet slutade röra sig i magen, vilket inte behöver vara förenat med att något är fel. Men paret var ändå oroliga och åkte morgonen därpå till sjukhus.
När de gjorde ultraljudet förstod de med en gång, Lisa berättar att de varken såg rörelser eller hjärtslag.
Sorgen som svepte över henne var monumental, och på grund av att graviditeten var så långt gången tvingades Lisa att föda ut sitt döda barn:
– Det var jävligt tufft, både mentalt och fysiskt. Jag tror att det blir ännu värre när man ska kämpa för något man vet är dött. När jag hörde hur någon i salen bredvid födde ut ett barn som skrek, då blev det ännu mer smärta. Det var traumatiskt.
Sedan missfallet har det varit tungt för paret, men samtidigt försöker de att acceptera alla känslor. Lisa vill dessutom berätta om förlusten och sorgen, för att kunna hjälpa andra som drabbats av liknande händelser.
– Vi vill absolut försöka bli gravida igen. Jag tror inte att man ska vara rädd för att blicka framåt. Men en förutsättning för att kunna göra det är att först våga vara så där jäkla ledsen. Jag tror att det är viktigt att våga prata om sådana här saker, så fort vi gjorde det fick vi höra talas om andra som varit med om liknande händelser. Och på något vis känns det som en tröst. Och kan vi hjälpa andra genom att berätta om våra upplevelser så gör jag gärna det.
FOTO: Ibl