Så lever Robinsons första programledare Harald Treutiger i dag

Harald Treutiger, 62, berättar hur det var att arbeta fram ett helt nytt tv-format på 90-talet. Programidén som för 22 år sedan mötte enorm kritik och kallades för fascist- och mobbnings-tv klassas i dag som helt vanligt ”tv-mys” hemma i tv-sofforna. Men i dag väljer Harald att helt avstå programmet…

Nu är det 22 år sedan dokusåpan Expedition Robinson hade världspremiär i Sverige. Programmet som då leddes av Harald Treutiger hade ett helt nytt format som aldrig tidigare skådats av tv-tittarna – något som ledde till en hel del debatt.

Året var 1997 – och teamet från Strix television som valt att satsa på formatet fick kritik redan innan det att programmet började spelas in. Programmet kallades för fascist- och mobbing-tv och kritikerna krävde ansvariga chefers avgång.

– Det var tumult och en helt ny form av tv. Ett format som bygger på elakhet – en institutionaliserad elakhet där deltagarna själva bygger relationer och bestämmer. Då var det alltid en programledare eller en domare som ledde deltagarna vidare i tv-programmet och det vanligaste var att gå på kunskapsprestationer eller fysiska prestationer, säger Harald till Hänt och lägger till:

– I Robinson kunde den inte så atletiska rösta ut den atletiska för att själv få en fördel i tävlingen.

Den nya programserien gick alltså ut på att deltagarna röstade ut varandra baserat på vilka man gillade och inte gillade. Vilket, enligt Harald, tycktes vara obehagligt för både kritikerna och publiken då.

I dag däremot ses Robinson som ett klassiskt kvällsmys framför teven och Harald tänker att det kanske är ett snällare program nu jämfört med för 22 år sedan.

När det kom fram att den absolut första att röstas ut ur tävlingen begick självmord efter det att han kommit hem till Sverige igen efter inspelningen – blev kritiken ännu mer massiv.

Efter det pausade man programmet ett tag för att redigera om de resterande avsnitten och sedan fortsatte säsongen att sändas som planerat.

– Det blev en hel del politiska debatter och diskussioner i media efter det första programmet. Under uppehållet engagerade vi oss alla i redigeringen – då vi var måna om att ha koll på hur det skulle uppfattas i rutan. Så jag har kollat på alla avsnitt och nästan allt filmat material från den första säsongen.

Dock har Harald inte sett på Robinson alls sedan han själv lämnade som programledare. Och när Hänt frågar varför har Harald två svar:

– Jag visste att det skulle uppstå en situation där jag själv skulle vara tvungen att svara på vad jag tyckte om den nya programledaren. Då skulle jag vara tvungen att ge en bild av att jag tyckte det var bra, vilket i slutändan hade känts lite magsurt. För att låta bli att kommentera den nya programledarens prestation valde jag helt enkelt att låta bli att titta.

– Sen är programmets uppbyggnad ett problem för mig, alltså att det är en följetong. Man måste liksom hänga med. Det är inte som Fångarna på fortet där det hela tiden börjar om. Utan det är ett program som bygger en relation med tittarna. Ett format där jag måste klura ut vem jag ska heja på och vem jag ogillar och ha koll på vad som hände i förra avsnittet. Det är ett åtagande jag inte kan ta på mig och jag är inte beredd på att ge programmet det förtroendet.

Trots att Harald känner att han är ”oinne i tv-korridoren” nu för tiden berättar han att om han fick förfrågan att leda Robinson igen skulle han tacka ja på stört.

– Ha ha.. Ja om det mot all förmodan skulle komma en förfrågan skulle jag såklart tycka att det var trevligt att glida omkring på en paradisö i två månader.

Nu när Harald inte är speciellt eftertraktad som programledare pysslar han mycket med hus och båtar och ställer upp som moderator, debattledare och föreläser en del.

– Nu för tionde året i rad kommer jag och två killar på gitarr köra Allsång på Björkö i sommar. Det blir ett quiz där vi sjunger låtar och mellan varje låt börjar jag tjöta och ställa en massa frågor. Det brukar dyka upp uppemot 500 personer och stämningen är go – det finns öl, mat och vin och alla är välkomna!