Nina, 41, flydde stängd församling – behandlas nu som luft: ”Fri på riktigt”

”De var rädda att jag skulle sprida hemska tankar och idéer. Som Jehovas får man absolut inte hämta information utifrån.”, berättar Nina om livet i Jehovas.

Nina gick med i Jehovas vittnen som tonåring, utan att berätta för sina föräldrar.
Där fann hon en stark gemenskap och svar på svåra frågor.
Men så började hon må allt sämre.

Större delen av sitt vuxna liv har Nina Brink, 41, varit medlem i Jehovas vittnen, en väg hon valde själv.

– I dag förstår jag hur skickligt allt är uppbyggt. Som Jehovas vittne tillbringar man oerhört mycket tid med att lära sig hur man kan omvända andra och det gäller säkert i de flesta andra sekter, säger Nina.

Som barn var hon stillsam och läste mycket, gärna skräck som Stephen King. Hon hade lätt för att underhålla sig själv, tänkte inte mycket på framtiden, och var inte intresserad av något religiöst. Som många andra konfirmerades hon mer av tradition än något annat. Men två klass- kompisar var Jehovas vittnen.

– De satt bakom mig i bänkraderna och vi pratade mer och mer, men aldrig om religion, utan allt möjligt annat, vanligt tonårssnack. De var jätteroliga och snälla, säger Nina.

Foto Privat

Nina Brink hamnade i konflikt med sin bästa vän

En dag hamnade Nina i konflikt med sin bästis. Hon var extra känslig då några retades med henne innan lektionen, började gråta och rusade ut ur klassrummet. Jehovas-tjejerna följde efter. De satte sig på toaletten och pratade. Nina sa att hon tyckte världen var hemsk. Det var som om något kopplades på hos Jehovas vittnena. Det var detta de övat på. Nu kunde de ge övertygande svar på alla stora frågor, enkla svartvita svar som klarade motfrågor och invändningar:

– Det var som att de var pr-konsulter. De gick in ett robotläge och vi fortsatte prata i veckor. Det var enormt trovärdigt och till slut bestämde jag mig för att studera bibeln med en av tjejerna.

Nina Brink lovades paradiset – skrämdes med Harmagedon

Nina lovades paradis och skrämdes av historier om Harmagedon. Hon var orolig att hennes familj och vänner som var utanför Jehovas vittnen skulle drabbas av att inte ha den rätta tron, men fick veta att hon kunde rädda dem. Då skulle de också få leva i himmelriket på jorden. Hon gick på möten, fick nya vänner, kände sig som en del av en stor gemenskap.

”Harmagedon skulle komma. Sedan flyttade de fram årtalet...”

Foto: Susanne Stamming

– Det var lovebombing. Samtidigt fanns det en spänning i att tro att Satan styr människorna, att vi var utvalda att rädda dem.Hennes föräldrar ifrågasatte henne. Det blev konflikter och hon flyttade hemifrån vid 16.

– Alla Jehovas vittnen var jättestolta över att jag lyckats stå emot kritiken. Det var fantastiskt att hyllas på dessa stora sammankomster. Jag fick den uppmärksamhet man vill ha i den åldern. Det var som att få en ny familj, säger Nina.

På varje fråga fanns det ett svar: Ett fint kärleksbudskap

Hon ställde frågor om allt. Det fanns alltid förklaringar:

– Jag märkte inte att de sa till mig att ställa frågan på rätt sätt. Dessutom fanns det ett fint kärleksbudskap mitt i allt.

”Jag var aktiv pionjär, jobbade 70 timmar i veckan med att sprida budskapet”, berättar hon.

Foto: Privat

Nina kunde inte vänta, döpte sig när hon var 17 och berättade inte om det för föräldrarna.

– Det kändes bråttom eftersom Harmagedon skulle komma. Sedan flyttade de fram årtalet allt eftersom, men det accepterade man.

Svårast var att förhålla sigtill gruppens hårda regler kring sex utanför äktenskapet.

– Jag hade ju slutat fira jul, födelsedagar, midsommar och påsk, men hade lätt för att bli kär, ler Nina.

Hon övertalades att gå med i Jehovas vittnen av två klasskamrater.

Foto: Susanne Stamming

Hon kände ändå att det var välförtjänt när hon fick kritik, blev isolerad då hon gjorde fel. Ofta handlade det om olämpligt umgänge.

– När jag var 23 blev jag utesluten och var utanför ett år. Det tyckte jag var rättvist. Jag ansökte om att få komma med igen när tiden gått.

Hon löste sitt behov av närhet genom att gifta sig med en kille ett halvår efter de träffats. Hon var 25 och märkte snabbt att man som gift är ännu mer fast i den slutna gruppen.

Att skilja sig var inte accepterat. Nina blev gravid och den svåra förlossningen som följde kunde ha tagit hennes liv eftersom man som Jehovas vittne vägrar ta emot blodtransfusioner:

Exklusivt
OVÄNTAT Kajsa, 29, har två livmödrar – blev dubbelgravid: ”En på miljonen”

– Jag förlorade väldigt mycket blod, nära en och en halv liter. De frågade hela tiden om jag var säker på att jag inte ville ha transfusion. Som tur var slutade blödningen. Min religion kunde kostat mig livet.

Nina Brink blev allt olyckligare – svårt att acceptera deras ”sanning”

Efter två barn fortsatte livet inom kyrkan, men hon blev mer och mer olycklig, började se igenom hur de lärda svarade på frågor och hade svårt att acceptera att så många skulle dö i Harmagedon bara för att de inte trodde som hon.

Åren gick. Hon fogade sig, men för två år sedan lämnade hon Jehovas vittnen.

– Jag hade länge haft panikångestattacker, svimmade ibland på jobbet, var olycklig i mitt äktenskap. Allt jag hörde på mötena kändes som upprepningar jag inte längre kunde tro på. Jag ville bli fri på riktigt, men samtidigt behålla mina vänner inom församlingen. Naturligtvis var det inte möjligt, konstaterar Nina.

Hon började stegvis leva ett vanligt liv, firade jul igen, umgicks med släkten, lyssnade på fel musik, såg olämpliga filmer och blev utesluten igen.

– De var rädda att jag skulle sprida hemska tankar och idéer. Som Jehovas får man absolut inte hämta information utifrån.

OOOPS..! Mamman ville ha ett barn till – RÅKADE få fyra

Nina skilde sig och fick gemensam vårdnad om barnen, vilket ställde till det:

– Det var svårt att berätta för barnen att jag inte kunde vara ett Jehovas vittne längre, men de tog det bra. Min son sa att han tror på evolutionen och min dotter blev jätteglad för att vi skulle fira födelsedagar och jul. Mina föräldrar blev överlyckliga.

Det som fick henne att bearbeta allt var då hon träffade en gammal vän som också hoppat av och visste vad hon gick igenom. Nina lyssnade även på andra avhoppares historier på Youtube. Det gav aha-upplevelser.

– Nu vill jag inte tillbaka någonsin, även om jag förlorat många nära vänner. Jag har gått igenom samma sorgestadier som om någon dött. Att lämna en sådan gemenskap är inte lätt, men jag mådde snabbt bättre än jag gjort på åratal.

Finns praktiska problem: Barnens far måste umgås med sina barn

Det finns dock praktiska problem, som att barnen umgås med Jehovas vittnen genom sin far:

– Jag betraktas som luft. Det är svårt när man ska hämta dem hemma hos någon, men man anpassar sig. Jag försöker prata om det och vara tydlig för dem. Jag hoppas det fungerar.

Numera försöker Nina hitta nya vänner och en ny självständighet. Hon ägnar sig åt intressen hon försökt dölja tidigare, som serietidningar och science fiction.

Hon övertalades att gå med i Jehovas vittnen av två klasskamrater. Nina behövde inte göra mer än att förlita sig på att Gud skulle fixa allt.

Foto: Susanne Stamming

– Jag har varit med på levande rollspel. Det är fantastiskt. Där träffar man människor som man aldrig skulle göra annars. Där finns alla yrken, grupper och åldrar på samma ställe och vi har jätteroligt.

Hon har gått från att jobba som tågvärd till att köra tågen själv och trivs med att susa fram över rälsen.

– Jag är fri på riktigt. Om jag vill kan jag gå utklädd till seriefiguren Black Cat på events och leva mig in i den världen, utan att känna att det ska straffa sig.

LÄS OCKSÅ: Mamman är 45 år – ser ut att vara lika gammal som 24-åriga dotter

LÄS OCKSÅ: Nunnan mötte speldjävulen – stal över 7 miljoner från kristen skola

Foto: Susanne Stamming

Senaste nytt