Tv-profilen Ulrika Forsberg, 27, om cancerbeskedet

Ulrika Forsberg, 27, blev ett känt ansikte i samband med att hon deltog i Paradise hotel 2014. Efter programmet gifte hon sig med kärleken Alex och paret hann skaffa två barn – Villiam, 3, och Hampus, 1 – innan de separerade tidigare i år.

För bara ett par månader sedan fick Ulrika det ofattbara och fruktansvärda beskedet att hon drabbats av cancer. Ulrika hade då under en längre tid känt att någonting inte riktigt stod rätt till. En smärta i höften hade hindrat henne i vardagen under flera år. Trots hennes öppenhet om smärtan var det få personer, inklusive Ulrika själv, som trodde att det skulle visa sig vara en tumör.

I podcasten ”I sanningens namn” berättar nu Ulrika om hur hon upplevt tiden innan och efter det otroligt tuffa beskedet.

– Jag fick ju inte bukt med det här förrän jag hörde att mitt eget höftben small av, det var då jag fick en röntgen, säger hon i podden.

Det var när Ulrika skulle mocka hästhagen som benet helt plötsligt gick av.

– Så blir det någonting med att när jag lyfter tungt och så vridningen när jag skulle till skottkärran, då bara hör jag hur benet smäller av. Alltså jag hör hur det går av. Så jag skriker ju rätt ut och sen kan jag inte röra mig. Det kändes som att höften hoppade ur, så benet var av. Benet hade lossat från kroppen typ.

Efter flera vändor in på röntgen får Ulrika till slut beskedet att hon har en sex centimeter lång tumör som sitter i skelettet.

– När jag och min mamma sitter där och får reda på det… Min pappa dog ju i cancer, så mamma började ju gråta och jag var så här ”men sluta grina mamma”. Jag har väldigt svårt för att visa känslor. Så jag var ju verkligen så här ”fan, vad skönt” att få veta att något är fel. Jag har ju liksom haft ont ett tag. Och sedan är man ju påläst på bröstcancer, livmoderscancer och leukemi. Skelettcancer har jag aldrig hört någonting om, aldrig läst någonting om.

Lindrigt skulle det inte visa sig vara. När Ulrika läste sin journal såg hon ord som ”metastas” och ”sakrom”. Det var då hon började inse att det hon drabbats av inte var särskilt bra.

– Av alla jävla cancersorter i världen så har jag fått det värsta man kan få, jag har fått den som sprider sig i alla organ, säger hon.

Hela första månaden levde Ulrika med vetskapen om att hon förmodligen bara hade ett par år kvar att leva.

– Att leva med att man vet att man har två år kvar att leva det var så här: ”mina barn kommer inte komma ihåg mig, de kommer inte komma ihåg sin mamma alltså det kommer de inte hinna göra”. Det var en sådan sjuk stund i livet när man bara ”ja, hur kunde det blir det här”.

Ulrika berättar att hon under hela sitt liv varit en person som hållit sina känslor inom sig och så även nu. Men en gång rann bägaren över.

– Jag ringde min mamma och bröt ihop någon gång när jag hade missuppfattat en läkare i Umeå. Jag hade trott att det var något positivt, men det var någonting helt negativt han hade sagt. Så jag hade missuppfattat det enda lilla hoppet jag hade kvar och då ringde jag min mamma och bara storgrät och sa att jag ångrar att jag skaffat barn, jag ångrar allting, säger hon och fortsätter:

– Det var den gången jag bröt ihop, men annars är håller jag ganska mycket för mig själv. Jag vill gråta, men jag vill gråta när jag är själv. Jag vill vara lite stark inför mina nära och kära, men jag tycker det är mest lättsamt att gråta själv eller gråta till någon man inte känner i stället för till folk man känner. Men jag hade inte mycket hopp där alltså, det var verkligen så här ”det är sopkört det här”.

Familjen har varit ett stort stöd för Ulrika genom allt. I nuläget tar hon sprutor och tabletter för att stärka skelettet och minska tumören i väntan på operation.

All kärlek och styrka till dig, Ulrika!

FOTO: Ibl