Robinson-Kristove Rueda om relationen med Julia Franzén

Den lugne och gemytlige hypnotisören Kristove Rueda har varit omtyckt av alla i Robinson. Men nu har det smugit sig in pakter i spelet…

Hur står det till världens bästa Kristove?

– Helt fantastiskt!

I vilken stad tog du dina tre första steg?

– Kisa. Jag bodde där fram till jag var runt 18, 20. Då gjorde jag militärtjänstgöringen i Karlskrona och Stockholm. Sedan var jag i Norrköping och pluggade. Annars har jag varit bofast här i Kisa – fast i mitt jobb får jag se en hel del av Sverige.

Hur kom det sig att du en gång i tiden fick namnet Kristove?

– Min pappa är från Spanien. Det finns ett namn där som är Cristoval. När jag kom till världen 1972 så ville mina föräldrar göra det lite ”försvenskat”. Så Cristoval fick bli Kristove…

Vad ville du bli när du var liten grabb?

– Djurskötare, men betygen räckte inte till så jag blev elektriker. Det är inte många som tror att jag varit i den branschen i ganska många år. Sedan – 2004 – gick jag in i en två år lång utbrändhet och det väckte mitt intresse för inre välmående. Två år senare tog jag klivet in på en ny yrkesbana.

Blir du trött när du tänker på åren som utbränd?

– Absolut inte.

Vad hände?

– Sjukdom kom in i familjen. Jag trodde att jag samtidigt skulle klara av allt som har med jobb och familj att göra, jag trodde att jag skulle kunna vara ett slags supermänniska. Situationen blev ohållbar. Jag märkte att kroppen började säga ifrån i form av huvudvärk och yrsel, men jag upplevde inte att jag hade något annat val än att köra på. Det brukar vara ett starkt varningstecken när väggen närmar sig.

Vad blev vändningen?

– Jag började jobba med mig själv, jag hittade egna tekniker för att hantera min stress, mina tankar och mina beteenden. Jag varvade ner på tankar och känslor för att inte fokusera på både dåtid och framtid – där vi egentligen inte kan påverka något. Det enda det gör är att det tar bort frid från nuet. Och det skapar stress. Jag fick mediciner som inte hjälpte. Det var då min resa började – en resa in i mitt inre. I stället för att enbart förlita mig på traditionell sjukvård så var jag nyfiken och började hitta alternativa sätt för att må bättre. Sedan började jag jobba med det här. Numera vill jag sprida att vi människor kan må så mycket bättre – om vi jobbar med oss själva.

Ge mig dina tre bästa må-bra-tips!

– Skaffa dig en tacksamhetsbok. Skriv tre saker varje kväll. Men framför allt: gå in i känslan av tacksamhet. När vi går in i tacksamhet så kan vi inte känna stress. Det går inte att samtidigt känna stress och tacksamhet. Därmed går du från stress till återhämtning.

Andra tipset?

– Tillåt dig att känna och tänka på det som är positivt i livet. Fokusera på det. Det vi fokuserar på får vi mer av. Om du fokuserar på enbart coronaviruset, så vad kommer då att existera i din vardag?

Och det tredje tipset?

– Tillåt dig att med ovanstående övningar känna lugnet som kommer…

Har du som hypnotisör det märkligast yrket i ditt kompisgäng?

– Ja, definitivt. (Skratt). Men i min familj har jag faktiskt flera som rör sig inom samma område.

Hypnotiserade du någon deltagare på Robinsonön?

– Nej, det gjorde jag inte.

Men Julia Franzen, 29, var fullkomligt trollbunden av dig! Är du säker på att du inte hypnotiserade henne?

– (Skratt). Ja, det är jag säker på. Däremot fick vi starka vänskapsband – på djupa plan.

Vad känner du för henne?

– Att hon är en väldigt fin vän. Jag är väldigt tacksam för det.

Men ni är inget par?

– Nej, och vi är på helt olika plan. Däremot har vi ett väldigt starkt vänskapsband.

Var du med i någon pakt på Robinson-ön?

– Ja, för att pakta var en nödvändighet om man ville vara kvar. Det stod mellan att pakta och att åka hem. Så vi höll ihop, Priya, Julia och jag.

Vad var det galnaste som hände som inte kom med i programmet?

– Första kvällen på ön så åt vi några ärtor som gjorde att vi spydde upp det lilla som vi hade i våra magar. Från frukosten, liksom. Vi hann bara äta ärtorna, sedan började vi må illa och gick iväg och kräktes. Bra start på Robinson, va? (Skratt).

Var du glad eller ledsen när alltsammans var över och flygplanet landade på Arlanda?

– Glad. Jag tyckte att det var väldigt skönt att vara hemma. Samtidigt hade jag med mig många erfarenheter och lärdomar.

Har du fått några men av din medverkan?

– Absolut inte. Och nu är jag extra tacksam över de små sakerna i livet: tak över huvudet, en säng att sova i, värme i huset, att jag har nära och kära runtomkring mig.

Visst är du vegan, nykterist och miljöpartist?

– Inte riktigt! Jag är nykterist men inte vegan och miljöpartist.

När i ditt liv har du varit som lyckligast?

– Egentligen nu. Det händer magiska saker just nu!

Är du singel?

– Om du menar att bo ihop med någon så ja, då är jag singel. Men jag känner mig aldrig ensam. Jag är trygg i mig själv, det är en underbar känsla. Jag känner mig trygg dit jag kommer, jag känner mig hemma vart jag än befinner mig. Jag har mig själv med mig.

Har du ett sprucket äktenskap i ditt livsbagage?

– Ja, en tioårig relation, den med mamman till mina barn.

Var uppbrottet jobbigt?

– Ja, det var det.

När gick du senast på dejt?

– 2014, kanske. Jag kommer inte ihåg, faktiskt, (skratt).

Varför går det så trögt framåt på den här fronten, Kristove?

– Trögt och trögt, jag har haft relationer sedan dess, men senaste dejten var 2014. Sedan har jag dessutom en väldigt bra relation med mig själv.

Är det en fröjd att vara ihop med dig?

– Det kan det säkert vara på ett sätt, men det kan säkert vara en utmaning också. Jag pratar i känslor: Vad betyder det här för dig? Hur kommer det sig att du frågar det här? Vad väcker det här i dig? När jag ställer den typen av frågor, kan vissa känna att jag borde ”ge mig och bara vara vanlig”, (skratt).

Vad handlar din återkommande mardröm om?

– Jag har inga mardrömmar. Inte längre. I min utbrändhet däremot hade jag klaustrofobiska drömmar, jag drömde att jag var instängd.

Vem vill du bli i ditt nästa liv?

– Gärna Rafiki, orangutangen i Lejonkungen. Han är klok, han är vis. Han säger få saker, men det han säger är av bra värde.

Slutligen Kristove, vad skulle du välja: alltid duscha i pilsner, attackera makarna Mandelmanns härliga trädgård med en eldspruta eller hypnotisera hela nykterhetsrörelsen i Sverige så att alla blir slavar under droger och sprit?

– (Skratt). Jag tar definitivt det första. Det har ju bara med mig själv att göra – då skadar jag ingen annan!

Ålder: 48.

Stjärntecken: Vädur.

Bor: Kisa.

Jobbar som: Hypnotisör och känslospecialist.

Familj: Två utflugna barn.

God egenskap: Här och nu.

Dålig egenskap: Har väldigt lite i huvudet, (skratt). Det ses ofta som en dålig egenskap, men vem vet om det är det…

Äter helst: Nyttig mat.

Dricker helst: Te.

Lyssnar på: Inspirationsklipp på Spotify.

Tittar på: Just nu Robinson, annars faktiskt ingenting.

Borde: Nå ut till fler människor med mitt känsloarbete. Jag har en mission och det är att göra Sverige orädd för känslor!