Robinson 2019 – så lever deltagarna efter programmet

Klas Beyer vann Robinson 2019 och avslöjar här vad han ska göra för en halv miljon kronor i prispengar. Men vad har hänt i hans och övriga deltagares liv efter programmet? Här berättar de om kärlekslivet, outredda schismer och dramatiska händelserna som tittarna inte fick se.

Namn: Sophie Hanson
Ålder: 31
Jobbar som: Kapitalförvaltare
Bor: Los Angeles
God egenskap: Lojal
Dålig egenskap: Alltför envis ibland
Relationsstatus: Gift

Vad är senaste nytt i ditt liv?

– Gud, vilken konstig fråga. Senaste nytt? Det är väl att jag håller på att gå från en karriär till en annan. Nu ska jag öppna gym i Los Angeles. Det är jättespännande och något jag velat göra i hela mitt liv. Nu börjar det äntligen bli dags.

Vad var det första riktigt jobbiga som hände på Robinson-ön – som gjorde att du ångrade att du hade åkt dit?

– De första två nätterna var verkligen inte roliga. Vi försökte göra upp eld, men det gick inte så bra. Det var så jävla kallt att jag ville åka hem. Jag höll på att frysa ihjäl – på riktigt. Jag höll på att kasta in handduken.

Vad av dig kom inte fram i tv-rutan?

– Jag tycker nog att jag är mer avslappnad privat. Jag känns väldigt seriös när jag tittar på mig själv. Kanske har jag dålig självinsikt. Vem vet.

Vad var det konstigaste som hände – som tv-teamet missade?

– Att jag blev biten i häcken av en spindel.

Dra hela storyn!

– Jag skulle gå på toaletten på kvällen. Då var det någon som bet mig i baken. Det kändes som ett getingstick, typ. Sedan såg jag att det var en spindel. Tur att den inte var giftig.

Vad var det bästa med tv-äventyret?

– Det var nog hela upplevelsen. Att man kastade sig ut i en extrem situation – både fysiskt och psykiskt.

Vad har detta gjort med dig?

– Jag tror att jag har fått lite bättre koll på hur jag är som person och hur jag funkar i olika lägen. Man har nog fått bättre självförtroende. Man vet att man klarar av mer än man tror.

Vad var det kusligaste som hände under inspelningen?

– En gång – innan vi skulle gå och lägga oss – gick det förbi en fijiansk man med en machete i handen. Han kom från ingenstans och försvann lika fort. Vi fattade ingenting! Den natten sov jag med ett öga öppet.

Det utspelade sig ett drama på ön. Enligt ryktet skulle du ha liknat Anna vid ett könsord och sagt att hon ”bara går och sprätter i sanden”. Var Anna en sprätthöna eller var du en intrigmakerska?

– Och det vill du att jag ska svara på?

Ja.

– Det vill jag absolut inte diskutera. Det var så mycket i den där situationen som var felvinklat.

Vem av Robinsondeltagarna kom du närmast? Tobias, va?

– Ja, absolut. Han är den mest genuina människa jag någonsin träffat. Det finns inte ett ont ben i honom. Han är genomgod.

Får vi se dig mer i tv framöver?

– Det vet man aldrig. Kanske. Kanske inte.

Namn: Adnilson Costa da Cruz Nilson
Ålder: 28
Jobbar som: Industriarbetare
Bor: Västervik
God egenskap: Rolig
Dålig egenskap: Blir irriterad när folk är elaka
Relationsstatus: Sambo

Hur kom det sig att du hamnade på Robinson-ön?

– Det var så här att jag hade en kompis i Västervik som tyckte att jag skulle passa perfekt i programmet. ”Okej, jag kan ge det ett försök”, sa jag och sökte. Sedan tog TV4 kontakt med mig ganska snabbt, det tog bara en dag…

Vad var det mest dramatiska som hände på ön?

– Jag blev sjuk. Väldigt sjuk. Nu är hela tjocktarmen inflammerad. Det är tydligen en parasit i magen. Om några dagar ska jag träffa en läkare igen. Då hoppas jag få mer svar. Senaste sju veckorna har jag varit sjuk.

Springer du på toaletten hela tiden?

– Ja, precis, och det är så jävla jobbigt. Jag vill poängtera att jag inte är arg på TV4. Man kan ju bli sjuk. Sådant händer ju, men jag hoppas att de kan ställa upp och hjälpa mig med pengar eller liknande.

Hur är din relation med deltagaren Carl Hamilton i dag?

– Det är komplicerat, men jag hatar honom inte, jag tycker synd om honom. Han är patetisk.

Ångrar du din medverkan?

– Nej, jag ångrar ingenting. Jag är så jävla glad över att jag fick vara med. Det här är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv – även om det var så jävla jobbigt. Värst var hungern. Efter några dagar blev jag väldigt arg. ”Vem fan är det där, är det där verkligen jag?”, tänker jag när jag ser mig själv i tv. Jag skäms. Tro mig, jag skäms!

Vad är det bästa med att vara hemma igen?

– Att kunna duscha normalt. Att få tillbaka sitt liv. Att inte lukta gris.

Visst har du ett tufft förflutet?

– Ja, jag växte upp på Cap Verde. Växte upp fattigt. Men jag har klarat mig väldigt bra – och jag har aldrig gjort någon dumhet. Jag har kämpat som ett djur för att komma dit jag är idag. I tre år bodde jag på stranden. Många av mina kompisar gjorde också det. Många klarade inte av det. Många tog fel väg. Jag är så jävla glad och stolt över att jag tagit rätt väg. Vägen rakt fram.

Så du bodde på en strand?

– Ja, i tre år. Jag jobbade som surfinstruktör. Där – när jag var 18 år – träffade jag mitt livs stora kärlek. Vi bodde på Cap Verde i två år. Sedan bestämde vi oss för att åka till Sverige och se hur det skulle gå. Så då flyttade vi hit. Nu har jag varit här i sex år.

Bra jobbat! Hur vill du sammanfatta tiden på Robinsonön, då?

– Det var fantastiskt att vara med. Fantastiskt att träffa alla från TV4 och Mastiff. Och det var fantastiskt att träffa alla deltagare. Mest fantastiskt var det att träffa Anders Öfvergård. Honom gillar jag jättemycket. Jag är hans största fan.

Namn: Anna Dahlbom
Ålder: 22
Jobbar som: Kost- och träningsrådgivare
Bor: Malmö
God egenskap: Driven, positiv och glad
Dålig egenskap: Otålig och impulsiv
Relationsstatus: Singel

Vilket är ditt bästa minne från Robinson-ön?

– En händelse, menar du? Jag har jättemånga! En höjdpunkt var när jag fick prata med mina föräldrar i telefon.

Hur länge hade du varit på ön när telefonsamtalet ifråga ägde rum?

– Det var på sluttampen. Det hade åtminstone gått sex veckor. Det var någonting jag verkligen hade satt fram emot. Samtidigt blev det en chock. Jag var övertygad om att samtalet skulle ge mig stryka, men det tog mycket energi av mig.

Grät du en skvätt efter samtalet?

– Ja, det gjorde jag. Hela dagen kom det en massa tårar.

Minns du någon mer känslosam stund från Robinson-ön?– Ja, det gör jag faktiskt. När vi blev av med Klas och när vi bytte lag, när vi kom till Lag Syds ö utan hjälpmedel och verktyg. Det var en riktig käftsmäll. ”Vad fan har jag gjort, vad jag gett mig in i?”, tänkte jag. Samtidigt blev jag taggad av det. ”Nu jävlar anamma”, liksom.plus_iconRobinson 2019: Så mycket tjänar alla deltagareLäs mer

Fanns det mycket nyttigheter på ön?

– Kokos är ju ganska nyttigt. Sedan hade vi Cassava, rotknölarna. Och så kunde vi ju fånga fisk, krabbor och sniglar. Det fanns inget på ön som var direkt onyttigt.

Grillade du någon råtta över öppen eld?

– Nej, men fiskhuvuden.

Klas åt tydligen fiskögon. Gjorde du också det?

– Nej, det slapp jag.

Vad har programmet satt för spår i dig?

– Jag har lärt känna mig själv ännu mer. Har kommit till insikt om vissa saker som man annars sopar under mattan. Nu uppskattar jag småsaker. Tillgången till familjen, ens nära och kära. Det låter kanske klyschigt, men bara en sådan sak som att ha en lägenhet att komma hem till. Mat i kylskåpet. Allt som vanligtvis uppfattas som självklarheter.

Fotar folk dig i smyg?

– Ja, det har jag varit med om tre-fyra gånger. Då är det en kompis som lagt märke till det. Det är lite synd att folk fotar i smyg, det är bättre att komma fram och be om att få ta kort – vilket också hänt. Robinson är inget jag skäms över. Verkligen inte – så jag tycker att det är jätteroligt när folk känner igen mig. Däremot händer det inte så ofta som man kanske tror. Sedan programmet spelades in har jag nämligen gått upp mycket i muskelmassa. Dessutom är jag brunett nu vilket jag inte var då. Fast märkligt nog känner folk ofta igen mig på rösten. Senast igår var det en tant inne i mataffären. Hon hörde min röst och sprang omkring och letade efter mig i hela butiken, (skratt).

Har produktionsbolaget gett en rättvis bild av dig?

– Ja, helt okej. När jag gick in i Robinson valde jag att hålla låg profil. Här hemma är jag pratsam och glad. Jag står alltid upp för vad jag tycker och tänker och har inga problem att säga ifrån. Där tog jag några steg tillbaka. I Robinson är jag en blygare version av mig själv. Nästan tillbakadragen. Det är jag inte här hemma.

Du och de andra deltagarna fick husera i rännstenen. Levde personalen i produktionsteamet lyxliv?

– Det tror jag inte, men enligt vad jag hört hade de det inte jättedåligt. Tror de sov i några baracker en bit bort. Inte det bästa men inte heller det sämsta.

Hur var vädret på ön?

– När vi kom dit regnade det jättemycket. Det var kallt. Särskilt på nätterna. Då var det iskallt. Ju längre tid vi var där, desto bättre väder blev det.

Har din medverkan i programmet genererat någon vän för livet?

– Gud, ja! Jag och Sebastian Larsson är bästa vänner idag. Sebbe och jag är väldigt lika varandra. Han är som mig fast i en killkropp. Jag känner igen mig väldigt mycket i honom, i hans formuleringar och tänkesätt. Han är väldigt snäll, omtänksam och jätterolig. Dessutom är han driven. Precis som jag håller han på med träning och hälsa.
Vilket är ditt bästa tips till alla Hänt.se-läsare som vill vara med i nästa upplaga av Robinson?

– Var dig själv. Bjud på dig själv. Var ärlig och komplicera inte till det så mycket!

Namn: Nick Söderblom
Ålder: 51
Jobbar som: Global föreläsare
Bor: Kungsbacka
God egenskap: Ärlig
Dålig egenskap: Alltför ärlig ibland
Relationsstatus: Sambo

Blir du lycklig eller ångestladdad när du hör vinjettmusiken till Robinson?

– Lycklig, men resan som jag gjort med Robinson är väldigt känslomässig. Det har varit väldigt jobbigt, men jag blir ända fantastiskt lycklig inombords.

Har tv-äventyret gett dig något men för livet?

– Men och men, men jag har blivit en helt annan människa, fått en helt ny syn på hela livet. Nu vet jag vad jag går för. Jag är inte så känslig längre, nu tycker jag att det är helt okej att sova under en buske. Bara jag har med mig min tjej och en sovsäck så löser det sig. Det känns som att jag går runt med en hemlighet. De enda personerna som jag kan prata med om det här är de andra personerna som också varit med i Robinson.

Vad var det sjukaste som hände dig på ön?

– Min uppgivenhet när mitt hjärta la ner. Jag började släppa taget. Pulsen blev låg, min kropp började ge upp. Jag blev inte speciellt orolig. Det var det som skrämde mig mest. Jag var inte orolig för att…

För att dö?

– Precis! Det kändes nästan skönt att ”fejda” iväg. Underligt. Idag förstår jag inte hur jag tänkte då – och hur jag kunde bli så pass uppgiven. Jag fick väl inte tillräckligt mycket syre till hjärnan.

Hur påverkades du av hungern?

– Jag mår fruktansvärt dåligt utan mat. Jag blev ett monster. Fick kämpa hela vägen för att inte bli otrevlig. Jag blir ett vilddjur när jag inte får mat och känner att jag omedelbart måste lösa problemet. Folk som inte tänker likadant får skit, tyvärr.

Vad var det märkligaste du stoppade i dig?

– Faktum är att jag på något sätt accepterade läget. Konstigt, va? Men det fanns ju inget annat än kokos. Den fajten fick jag ha i skallen på mig själv. Så jag försökte tycka om kokos. Jag skulle kunna springa runt och jaga krabbor och suga på ben, men det är inte riktigt min grej och tyvärr fanns det ingen vildgris som jag kunde göra en fantastisk måltid av.

Vad var det första du gjorde när du kom hem till Sverige?

– Jag och tjejen åkte hem till min mamma där vi fick köttbullar med potatis och lingon.

Vad är senaste nytt mellan dig och din flickvän Frida Mardell, 25?

– Senaste nytt är väl att livet är magiskt. Jag har aldrig känt så här innan. Någonsin. Jag känner att jag hittat min själsfrände.

Gifter ni er snart?

– Ja, jag hoppas att vi gör det nästa sommar. Vi har precis förlovat oss.

Vad är det bästa med Frida?

– Att hon förstår mig. Hon låter mig vara som jag är. Hon försöker inte ändra på mig och jag försöker inte ändra på henne. Vi accepterar varandra.

Hur gick det till när ni träffades?

– Det var på en föreläsning i Göteborg. Hon gick förbi mig. Vi kände samma sak. Sedan föreläste jag. Det var flera tusen personer där. Det sa klick helt enkelt!

Vilken är den felaktigaste uppfattningen folk har om dig?

– Att jag skulle vara en mansgris. Jag är ju som jag är, en gladiator, men jag har ett väldigt stort hjärta och jag är en väldigt snäll och djup människa.

Blir det mer tv?

– Jag hoppas det! Gärna Fångarna på fortet. Det tycker jag är jättekul. Sedan har jag snackat med en ”hemlig person” om Let’s dance. Vi får väl se vad som händer… Jag har aldrig dansat i hela mitt liv. Det vore fantastiskt att få vara med på en sådan resa.

Namn: Linn Lund
Ålder: 29
Jobbar som: Virkesköpare
Bor: Mattmar utanför Åre
God egenskap: Omtänksam
Dålig egenskap: Tjurskallig
Relationsstatus: Sambo med hunden Boss

Har ditt liv förändrats till det sämre eller bättre sedan Robinson spelades in?

– Det är samma misär. Eller nej, det är varken det ena eller det andra. Jag har det jättebra. Skillnaden är att fler människor hör av sig, men det gör inget.

Vad vill folk?

– Heja och skriva snälla saker.

Hur märker mer du mer av din popularitet?

– När jag är i Stockholm så kommer det fram folk. Det tycker jag är jätteroligt – så länge de är snälla. Jag älskar att prata med människor. Framför allt barn som blir så glada av att få ta en selfie.

Men alla som hör av sig är inte snälla?

– Jag har fått två hatbrev. Den ena brevskrivaren tyckte att jag var ful. Den andra tyckte att jag borde banta.

Vem på Robinson-ön kom du sämst respektive bäst överens med?

– Det varierade från dag till dag. Det berodde helt och hållet på hur less man var på varandra. Helt ärligt så var det faktiskt så.

Fanns det någon du ALLTID gillade?

– Nej, faktiskt inte. Ena stunden var man urless. Andra stunden kunde man skämta. Det svängde fort och kunde bli hur gulligt och bra som helst. Man var som ett barn. Man tänkte inte rationellt. Ena stunden skrek man, andra stunden grinade man: ”Han var dum mot mig!” Så tragiskt var det.

Var det tuffare på ön än du hade förväntat dig?

– Gud, nej. Överlevnadsbiten var inga bekymmer alls.

Vad var det värsta som hände i skandalväg – som tv-kamerorna missade?

– Det måste ha varit att vi satt lite väl nära varandra när vi hade diarré, typ. Med andra ord var det inga skandaler.

Hade du inte ens ett kvällshångel nere vid havet?

– Nej, inte ens det. Vi var lortiga. Vi stank ju. Det första som övergav en på Robinson-ön var sexlusten. Det andra var mensen. Det tredje var hjärnfunktionen, uppenbarligen.

Har din medverkan gett dig några nya, kloka insikter?

– Ja, faktiskt! Olikheter skapar möjligheter.

Det här är Sebastian
Namn: Sebastian Larsson
Ålder: 32
Jobbar som: Driver en crossfit-box
Bor: Göteborg
God egenskap: Generös
Dålig egenskap: Dålig förlorare
Relationsstatus: Sambo

Får du psykbryt och dåliga associationer när du ser en kokosnöt inne på ICA?– Nej, det får jag inte. Jag gillar fortfarande smaken av kokos, så det är lugnt. Jag har enbart goda minnen av Robinson och minns tillbaka med förtjusning. Det är den häftigaste upplevelsen jag haft i mitt liv. Först och främst syftar jag på resan till ett fantastiskt land. Sedan detta med att få vara med i en så stor produktion som Robinson faktiskt är. Det är ingenting man får göra varje dag.plus_iconRobinson-Sebastian om relationen till Anna – avslöjar hemlighetLäs mer

Varför sökte du till programmet? Var din tillvaro trist och meningslös i största allmänhet?

– Nej, det var en ren slump. Jag och mina inneboende – som jag bodde med då – satt och snackade om vilka tv-program vi helst ville vara med i. Robinson, sa jag. Dagen efter fick jag en notis på Facebook om att man kunde söka, så jag sökte.

Det finns ett förakt mot dokusåpakändisar. Ni anses opålitliga, uppblåsta och knäppa i huvudet. Upplever du att folk tittar snett på dig?

– Nej, då. Robinsonkändisar har väl ändå bättre anseende än många andra?

Vad gillade du mest på ön?

– Det minimalistiska. Att man bara har det man har.

Har produktionen gett en rättvis bild av dig?

– Absolut.

Enligt vissa tv-tittare var du – under den första tiden på ön – första klassens mobbare. Är du ett riktigt svin, Sebastian?

– Nej, jag är inget svin. Det var två personer som sa att jag var mobbare. Resten sa det inte.

Så det finns ingen deltagare som du vill skicka en flaska champagne till – med en lapp som det står ”förlåt” på?

– Nej, inte till någon, (skratt).

Är du och Suzana fiender eller bästisar idag?

– Vi är varken eller. Vi är ingenting. Jag har ingen uppfattning om henne.

Vad får du för reaktioner på din medverkan?

– Jag får enbart positiv respons – förutom av vissa på Facebook. De säger att jag är en mobbare, att jag är ditten och datten. Det är alltså en uppfattning som vissa människor fått utifrån vad enbart två personer sagt om mig. Generellt får jag positiva reaktioner.

Är det många kärlekstörstiga tjejer som hör av sig?

– Jag får många meddelanden om att de tycker att jag ser bra ut, men jag har ju sambo… Jag är tillsammans med en tjej sedan jag kom tillbaka från Robinson.

Hur mycket pengar får man av TV4 för att leva rövare i Robinson?

– Om man vinner, menar du?

Ja.

– Då får man en halv miljon. Övriga får ingenting.

Vad från ditt vanliga liv saknade du mest när du var på Robinson-ön?

– Pepsi max.

Vad är det sämsta som hänt i ditt liv sedan du lämnade ön?

– Att magen kraschat. När jag landade i Sverige var magen helt förstörd. Jag har haft problem med mat sedan jag kom hem. Magen har inte pallat med det här. Första tiden var jättejobbig. Jag mådde piss när jag åt. Magen är fortfarande inte helt hundra.

Nu är du Robinson-Sebastian med halva svenska folket. Hur ska du fira det?

– Bra fråga! Vete fan. Jag får väl ta dagen som den kommer.

Kan du tänka dig att röra om i grytan i fler tv-program eller är det slut i rutan nu?

– Får jag ett erbjudande att åka iväg någonstans så kommer jag nog göra det!

Namn: Klas Beyer
Ålder: 31
Jobbar som: Byggnadsingenjör och författare
Bor: Umeå
God egenskap: Analytisk och spontan
Dålig egenskap: Har en viss oförmåga av att balansera min energi
Relationsstatus: Singel

Grattis till segern, Klas! Är du lycklig som en bonde på en nyslagen äng nu?

– (Skratt). Lyckan har vuxit under hela Robinsontävlingen. Jag har ju fått så otroligt många fina komplimanger och fin respons. Folk är så jävla snälla. Jag blir rörd av alla människor som hör av sig och säger fina grejer.

Ge exempel på vad folk säger!

– Det är alltifrån att: ”Alla behöver en Klas i sitt liv” till ”Vill du gifta dig med mig?” Jag fattar ju att det kanske inte är bokstavligt talat, men andemeningen är ändå att man är en fin person som förmedlar sunda värderingar.

Ja, till skillnad mot tidigare Robinsonvinnare verkar du inte ha ägnat dig åt något fult rävspel. Lönar det sig alltså – för en gång skull – att vara hygglig?

– Ja, det verkar onekligen så. Jag är själv förvånad. Jag är en riktigt dålig taktiker och förstod tidigt att: ”Det här kommer bli problematiskt”. Särskilt när jag flyttade ut till min egen grotta. Då tänkte jag: ”Det här är taktiskt självmord, men själsligt korrekt”. Jag försökte bara att fortsätta bidra minst lika mycket till vanliga campet, så att det här självmordet inte skulle gå ut över någon annan… Det finns en hemlighet bakom min seger, och det är att inte svika sin moral. Det är inte värt 500 000 kronor om du sviker din moral inför hela svenska folket. Det finns ju ett liv efter Robinson.

Fram till nu har du tvingats tiga om segern i Robinson. Har det varit svårt att knipa käft?

– Alltså, det här är rätt kul. Vanligtvis har jag inga hemligheter. Jag lever med känslorna på utsidan. Folk vet mycket om mig för jag hymlar inte om vad jag känner och hur jag mår, men det här har jag verkligen hållit hemligt. Jag har gömt statyetten hemma hos ”morsfarsan” utan att dem vetat om det. Tryckte in den i nån garderob. Nu är den paj, så jag måste laga den.

Vad ska du göra med vinstpengarna en halv miljon?

– Jag ska köpa en miljon bugg.

Är det skattefria pengar?

– Nej, absolut inte. Det kommer läggas på min vanliga inkomst, så det blir statligt skatt och 59 procent. Det blir alltså inte en miljon bugg, men det blir tillräckligt många för att magen ska bli lika risig som den blev efter tio veckor på kokosnötter.

Du är kändis nu. Ska du festa loss på barturné eller dra dig undan offentligheten i en eka?

– Jag kombinerar gärna dessa alternativ. Drar alltså på barnturné – i en eka. Då blir det fest med dem som jag vill ska vara med, och om någon blir dryg slänger jag av personen ifråga.

Det låter som att du inte ska göra som Robinson-Robban, alltså.

– Måla fejan blå, menar du? Nej, jag har inga planer på ansiktsfärg.

Hur ser framtiden ut annars?

– Jag har en äventyrsburk hemma som jag lägger pengar i. Nu kan jag stoppa i mer pengar än vanligt.

Vilken plats vill du åka till först?

– Jag vill se allt. Fan, jag måste vinna Robinson 20 år i rad för att ha den möjligheten.

Fick du en chock när du kom fram till Robinson-ön?

– Nej, absolut inte. Det fanns ju sand, kokos, palmer och Robinsondeltagare där. Ganska exakt som jag hade förväntat mig.

Vad var det mest dramatiska som hände – när tv-kamerorna inte var med?
– Det måste fan ha varit en råtta som ramlade ner i ansiktet på mig när jag låg och sov. Den föll från taket. Jag vevade bort den till Anna.

Hur reagerade Anna?

– Hon fortsatte sova.

Berätta mer om råttorna!

– De levde om som satan när mörkret föll. Sedan sprang de över våra fötter och ben när vi låg och sov…

Vilken deltagare klickade du bäst med?

– Robban. Vi bodde på en annan ö innan vi åkte ut till själva Robinson-ön. Vi klickade redan där. Kom bra överens direkt. Robban är djävulskt lugn. Jag gillade det. Sedan var han grym på att ”skeda”. Vi sov sked.

Blev du förälskad i någon av Robinsontjejerna?

– Absolut inte. Alla tankar som i vanliga fall finns kring kärlek stängs av och förvandlas till hungerkänslor.

Vilken deltagare hade du svårast för?

– Nick. Vi hade noll gemensamt. Han gillar muskelbilar. Det är inget jag tycker är intressant. För mig är en bil ett fordon som ska ta mig framåt. Han gillar att prata om nyttiga träningsprylar. Jag tränar sju dagar i veckan, men jag hatar att prata om det. Sedan vill han gärna prata om USA. Det är samma sak där. Jag bryr mig verkligen inte om häftiga ställen som folk varit på – om syftet inte är genuina restips. Annars skiter jag i det.

Hur hanterade du tv-kamerorna?

– I början var det ovant. Man kände att man höll igen, men ganska snabbt förstod jag hur jag kunde bete mig. Jag valde tidigt att aldrig snacka skit om någon i synk, men med tiden förstod jag också att man faktiskt kan säga saker om folk – bara man är ärlig. Jag blev allt bättre på att vara rak och våga säga det jag ville – utan att för den skull behöva vara så otroligt PK.

Vad saknade du mest från din vardag i Sverige?

– Filosofiska samtal och en känsla av konstnärlig acceptans. Sedan det här med humorn… Min humor bygger inte direkt på Göteborgsskämt, typ: ”Har du hört den här?” Jag vill i stället vara kvick och rapp i tanken, men i längden – under svälten som faktiskt rådde på ön – blev jag oerhört tråkig. Och när man blir tråkig så börjar man fundera på vem man är…

Grät du någon gång under inspelningen?

– Japp!

Vad orsakade gråtattacken?

– Känslan av att jag inte kunde lita på någon till etthundra procent.

Kändes det mysko att komma hem till Sverige?

– Ja, faktiskt. Framför allt kändes det mysko att se så mycket mat överallt. Jag kunde inte hantera den biten. Redan på planet hem tryckte jag i mig åtta piroger – utöver den vanliga flygplansmaten. Jag klarade inte av att behålla maten så jag spydde. Sedan beställde jag in fler piroger. Och sedan, när jag kom till Arlanda, köpte jag ett stort mål på Max med plusmeny. Jag käkade rubbet och gick raka vägen till McDonalds där jag köpte en lika stor meny. Jag mådde jättedåligt och spydde. Jag väntade 40 minuter, sedan tog jag en stor pastatallrik på Alfredos. Då spydde jag igen!

Lider du fortfarande av ätstörningar?

– Nej, jag är helt ostörd i mitt ätande.

Vad är det galnaste du varit med om som är kopplat till ditt kändisskap?

– Jag har faktiskt fått frierier på Instagram-DM!

Är det uppenbara galenpannor som friar?

– Nej, men uppenbara excentriker.

Hur hanterar du alla kärleksförklaringar?

– Jag gifter mig så klart med allihop, (skratt).

Avslöja ditt bästa förförartips!

– Man ska aldrig sitta mittemot varandra när man går på dejt. Man ska sitta bredvid varandra. Det går inte att lära känna varandra om man har ett bord mellan varandra. Bordet funkar som en barriär.

Hur går kärlekslivet?

– Just nu dejtar jag.

Kan du avslöja första bokstaven i tjejens namn?

–Nej.

Vad kan du avslöja, då?

– Att det inte är en flickvän. Jag vill gärna poängtera det. Det är fortfarande dejting. Så skriv ingenting om att jag träffat någon flickvän eller något – än. Fan, jag vet ju inte alls själv vad allt är eller inte är. Det är svåra grejer det här. Men det är underbart! Vi har det underbart och kul!

Har du haft någon period i ditt liv där du sett ut som sju svåra år?

– Gud, ja!

När har du varit som värst?

– Allra värst var väl när jag hade fått en surffena i ansiktet. Den skar upp mitt ansikte.

Är det därför du skelar?

– Japp! Fenan skar av muskeln till ögonlocket. Då blev jag enögd. Sedan har jag opererat ögonen och lyft ögonlocket två gånger. Just nu väntar jag faktiskt på nästa operation. Det hänger och pajar sikten…

Hur har tv-äventyret präglat dig som person?

– Numera kan jag strosa omkring i en matbutik i en hel timme och bara känna mig tillfreds – utan att köpa något. Jag vet ju att jag faktiskt kan köpa allt där inne om jag skulle vilja det. Sedan har jag kommit till insikt om hur enkelt det är att släppa saker. Jag fokuserar bara på saker som jag kan påverka. Det som har hänt har redan hänt. Det kan jag inte påverka. Bättre att släppa och gå vidare. Jag har fått en större acceptans.

Hur skulle du sammanfatta din ö-vistelse med tre ord?

– Lång, hungrig och äventyrsbildande.

Får vi se dig mer i tv-rutan framöver?

– Egentligen har jag inga sådana ambitioner, men jag skulle faktiskt vilja vara med i Let’s dance och Fångarna på fortet. Det känns som två roliga program.

FOTO: TV4, privat

Fotnot: Artikeln publicerades 23 maj och uppdaterades med ny information efter finalen 26 maj