Rickard Olssons barnbesked: ”Kan inte neka en partner ett barn”

Han är inte helt lätt att boka tid med. Programledaren Rickard Olsson, 50, vill ses på ”något hotell” vid Centralen i Stockholm och efter en stunds letande kramas vi under viadukten vid Vasagatan. Han är oklanderligt klädd i blå kostym och blå sneakers. Född och uppvuxen i Gävle, under ”rätt ruffiga förhållanden”, som han själv säger.

– Jag växte upp i en förort utanför Gävle, med dåtidens mått mätt en rätt ruff uppväxt på socker, snabbmakaroner och hostmedicin. Och det gick ju bra det med. Det var knarkarkvarter, snuskgubbar och socialen fick åka hem till tre av mina vänner. Det låter hemskt men det var ändå rätt trevligt där.

Din mamma var ung när hon fick dig, hur var det med din pappa?

– Mamma var runt 19 år och hon träffade en kille, Sven. Han var 23-24 år och tog inte riktigt det där föräldraansvaret på allvar. Han var inte den som åkte med till Uppsala på judotävlingarna, eller som stod bredvid mattan och hejade på mig, inte någon som hjälpte mig knyta skridskorna sådär hårt som bara vuxna kunde, eller som kunde trösta mig när jag vara ledsen, en man som fanns där och allt sådant där.

Din pappa, var fanns han?

– På 80-talet var det ju inte riktigt så. Papporna var ju inte närvarande på det sättet. De satt mest varannan helg på någon kinakrog, ingen begärde något annat av dem heller. Jag har alltid saknat en fadersgestalt och är uppväxt med kvinnor – mamma, moster, en syster.

Har du kontakt med din pappa?

– Ja, det har vi, vi har en kontakt som funkar.

Och vad gjorde ni annars i Gävle?

– Vi hängde mycket vid hockeyrinken och tiggde klubbor. Jag var rätt stökig, en riktig retsticka i skolan. Jag gick gymnasiet på Vasaskolan i Gävle och där var jag med i Verdandi, en klubb där vi körde spex varje år. Och så spelade jag i band förstås men jag blev aldrig vän med gitarren.

Sedan blev det flytt till Örebro för studier, berätta.

– Jag gick kulturvetarlinjen i tre år, sedan pluggade jag radio i Sigtuna och gjorde min praktik i Gävle. Det ledde sedan till ”Morgonpasset”. Att axla den rollen efter Thomas Tengby var ett… stålbad.  Efter det har det bara rullat på: ”Bullen”, ”Nyhetsmorgon”, ”Vem vet mest”, ”Melodifestivalen” och ”Bingolotto”.

Din dotter Asta är i dag 14 år, när träffade du Astas mamma?

– Det var ju jättelänge sedan. Vi var tillsammans i 13 år, men skilde oss när Asta var två och ett halvt år. Vi var rätt överens om det och hade hade kommit till vägs ände med relationen. Det var jobbigt, jag kunde känna mig rätt ensam. På veckorna jobbade jag med Bingolotto i Göteborg och så åkte jag hem till Asta varannan vecka.

Ni drabbades dessutom av något riktigt hemskt?

– Vi gjorde ett fostervattensprov i femte månaden, och på grund av det blev det missfall. Risken på det är en av hundra, typ. Det var fruktansvärt. Folk tar det så för givet, det här med få barn men att sitta där på sjukhuset bland alla andra som satt och vaggade sina barn, det var jättejobbigt.

Hur har det satt sina spår?

– Det är ju ett ärr i själen och man sörjer så olika. Så fort man börjar mäta sorg är det kört.

Men så träffade du Therese som du lever med nu, hon är 18 år yngre. Vad har du mött för reaktioner på det?

– Framför allt har det varit äldre kvinnor som har fnyst och så män som kommer fram och säger ”hö, hö, hö”. I början var det jobbigt socialt och jag ville inte bli uppfattad som en geggig gubbe men nu, efter så många år, tycker jag att jag har bevisat att det är seriöst.

Vill hon ha barn och gifta sig?

– Man kan inte neka en partner ett barn bara för man själv har ett så absolut, men hon tjatar inte om det. Det är ju en långsam formuleringsprocess och har man varit med om det jag har, blir en ny graviditet som att bära ett ägg i handen.

Och bröllop?

– Just äktenskapet, att gifta sig, bygger en enorm fallhöjd. Det är klart att det är jobbigt när tavlan spricker – om man skiljer sig. Har man ett äktenskap bakom sig, som jag har, så rör jag mig väldigt långsamt i sådana här riktningar.

Men du lär ha råd, du borde ha tjänat mycket pengar så etablerad som du är…

– Jag gillar att spendera pengar. Har en filosofi att det gäller att spendera dem innan de tar slut och jag är en katastrofal administratör. Jag har aldrig förstått varför pengar ska ligga på hög. När jag hade enskild firma och ett American Express-kort, så trodde jag att alla pengar som kom in var mina men så kom Skattemyndigheten efter ett år och sa ”Du, de där pengarna”. Jag förstod inte riktigt och då hamnade jag ju efter och fick fondera och sådant där skit.

Så vad gör du helst när du och Therese är lediga?

– Jag gillar att resa. Afrikas röda jord, bland annat. Det är fantastisk att vi åker dit med ”Wild kids” och så tycker jag mycket om Costa Rica.

Foto: IBL, Micael Engström