Regina Lund om den tuffa tiden: "Det fanns aldrig pengar"
Hon är en kvinna i många skepnader. Artist, skådespelare och andlig vägledare. Ett magiskt möte.
Regina Lund må skina. Men hon bär på en saknad efter en far som inte riktigt fanns och en frånvarande mor. Trots det har maskrosbarnet har repat sig.
Regina Lund, 48, väntar på mig i sin lokal Reginas Place, som hon bara haft öppet drygt en månad. Den ligger precis vid Mariatorget och när jag kliver in möts jag av en doft av vanilj och rökelse.
Runt henne finns stora, färgglada tavlor. Själv är hon avskalad, klädd i vitt och med enorma, aprikosfärgade örhängen. Hon föddes praktiskt taget rakt in på teatergolvet. Reginas mamma var skådis och pappan, Christian Lund regissör och teaterchef. Föräldrarna levde för sitt yrke och teatern var deras allt. Hennes mamma började jobba direkt när dottern föddes.
– De skilde sig när jag var ett år. Jag fick flytta hem till Farmor Brita och farfar Wiggo i Gävle. Pappa fick vårdnaden, vilket var ovanligt då men han reste så mycket så han lämnade mig där. Det var otroligt smärtsamt förstås, berättar hon medan hon håller i sina tarotkort som ligger framför henne. Hon ska ge mig en reading, medial vägledning med kanalisering, samtal med andra sidan och tarotkortläsning.
Regina hälsade på sin mamma sporadiskt. Det var alltid Regina som fick ta sig till sina föräldrar som spelade på olika teatrar, hon satt på otaliga tåg och plan för att träffa dem.
– Jag kom att få ett märkligt förhållningssätt till teatern som vuxen trots att det är större delen av mitt liv varit min arbetsplats. Teatern tog ju mina föräldrar ifrån mig på alla sätt och vi så det finns en hatkärlek där.
Från tidig ålder höll hon på med gymnastik och var elitgymnast fram till 12 år, hon gick grundskolan och gymnasiet i Gävle och reste till USA som tio-åring för första gången.
– Sedan fick pappa en tjänst som teaterchef i Gävle vilket gjorde att vi träffades mer, men jag flyttade inte in. Jag kom alltid i andra hand, aldrig på första plats och min pappa var väldigt speciell, han drack mycket, var förmodligen bipolär och var före sin tid på många områden.
När Regina senare åkte tillbaka till USA för att jobba och plugga fick hon ett samtal att hennes pappa blivit sjuk och hon lämnade USA för Stockholm. Under repetitionerna av “Censorn” på Göteborgs stadsteater hade han hittats i snön med blod i lungorna. Regina tog sig snabbt dit och sov på SÖS, där man efter återupplivningsförsök satte honom i respirator.
– Det första han sa till mig när han var kontaktbar var “Åk tillbaka och gör din premiär” och det gjorde jag. Han överlevde men dog 2007, samma år jag deltog i “Melodifestivalen” med “Rainbow Star.” Jag älskade min pappa men han var väldigt, väldigt komplicerad. När han var nykter var han fantastisk men tyvärr var det alkoholen som tog honom till slut.
Allt var kaos för Regina ända fram till dess att hon blev känd, då kom en annan sorts kaos in. Allt skulle mörkas som liten, man fick inte prata om pappas alkoholism, inte berätta och när hon som 19-åring flyttade till Stockholm bodde hon hos sin pappa.
– Jag kom in på juristlinjen, försökte ta hand om pappa och min halvbror som också bodde där, skulle vara både mamma, fru och syster. När man var med pappa fanns inga rutiner alls. Det var vattenmelon, godis och kräftor till mat och högljudda, alkoholstinna möten hemma, våldsamheter och gränsöverskridande av olika slag. Inga gränser fanns mellan jobb och privatliv för pappa . Jag försökte hålla ihop allt, det fanns aldrig pengar. Jag var väldigt liten och väldigt ensam från tidig ålder med kampen i familjen, fortsätter hon och stryker det korta håret bakåt.
Hon blev skådis trots sin pappa. Hon kom in på Scenskolan i Göteborg, innan dess gick hon på teaterskola och började göra den roliga rollfiguren Laila Klang till Bokmässan och även i radio.
– Jag gjorde min praktik i Malmö i “Möss och Människor”, fick lite välja mellan teater och film och har väl alltid gillat film lite mer. Mitt genombrott blev Ofelia i “Hamlet”. Sedan gjorde jag “Häxjakten”, “Rederiet”, teatern “I hetaste laget” då jag fick Guldmasken samt nominerades även till en Guldbaggen för min roll i “Sjön”.
Under 93-94 var hon i ropet överallt. Hon var kontroversiell, hon var sexsymbol, hon väckte känslor och hon syntes i varenda tidning.
Regina har alltid varit intresserad av andlighet och använt sig av kanalisering i sina jobb på scenen och på film . Numera hjälper hon människor att få ordning på sina liv med hjälp av sina olika gåvor av intuition, healing, livserfarenhet, klärvojans och medialitet. Så kallad readings, en förmåga hon haft sedan barnsben men inte gjort så mycket väsen av. Förrän nu när hon gästar “Det okända” i Sjuan.
– Jag målar tavlor också, konsten har också alltid funnits och jag gör det jag mår bra av men jag vill inte begränsa mig med titlar.
Till hösten ska hon börja jobba med olika producenter med musiken, komma på vad hon vill igen, känna efter vart vindarna bär.
– Jag är egentligen bäst på att vara jag helt enkelt, avslutar hon vår sex timmar långa intervju som även inkluderade en reading.
En magisk kvinna, den där Regina.
Andra läser också: