Nanne Grönvall föll ihop i väntrummet efter cancerbeskedet: "Hela världen stannade"
Det blir svårt med parkering, skriver Nanne Grönvall, 52, i ett sms på kvällen när jag gör chokladbollar med min son. Vi ska ses på restaurang Grodan för att prata om livet, dansen och kärleken men inte nödvändigtvis i den ordningen. Hon är sen och det är jag med men när hon kommer in med en fullpackad ryggsäck och ett stort leende gör det inget. Jag har hittat ett avlägset bord och Nanne beställer gröt, och kaffe gjord på sojamjölk.
– Är det bra med gröt när man ska dansträna? frågar jag förstås.
Just nu är hon aktuell i “Let´s Dance” i TV4, där hon dansar med Tobias Wallin, 36. Eftermiddagen ska ägnas år rumba och Nanne är laddad till tänderna.
– Jag har fått frågan att medverka under nästan 10 år nu men tänkte att vad fasiken, nu när jag är 52 ska jag väl ändå vara med. Det känns inte så viktigt att ta sig till final, men jag satsar självklart ändå stenhårt på att ta mig så långt jag kan. Jag vill lära mig dansa och det är väldigt roligt, jag har ju en massa projekt att göra så för mig är det inte på liv eller död, berättar hon och lägger servetten tillrätta i knäet.
Nanne föddes i Stockholm med tre bröder på sin pappas sida. Men hon växte upp som ensambarn och var en teaterapa redan från början.
– Jag var en linslus, älskade kameran och började rätt tidigt spela gitarr på fester och liknade tillställningar som ung. Jag fick frågan att sjunga i ett rockband när jag var runt 16 år och på den vägen är det, fortsätter hon.
Gruppen Sound of Music startades med Peter, 51, son till Benny Andersson, 68, och man letade efter en körsångerska. Valet föll på sångerskan Angélique Widegren, 47 och hon och Peter blev även ett par. Bandet hade stora framgångar och slog igenom i “Melodifestivalen” 1986 med låten “Eldorado” och “Alexandra” året därpå.
Nanne fick sonen Robin, 28, med Robban Söderberg, 50, men förhållandet knakade rejält i fogarna och de separerade. Samtidigt valde Angélique och Peter att gå skilda vägar och helt plötsligt fann Nanne och Peter att de var två singlar.
– Det föll sig så att vi ofta gick ut och åt efter att vi repat eller spelat, bara han och jag. Man var ju inte så sugen på att gå hem eftersom vi båda var på väg att separera och någonstans där hittade vi varandra. Det blev ju jättekonstigt för alla förstås, att vi blev ett par. Det gick så fort men vi klickade och gör fortfarande efter 28 år. Han är mannen i mitt liv. Otroligt stöttande, peppar mig och är min bästa vän. Han uppskattar min busighet och har alltid gett mig utrymme att göra det jag vill.
Framgångarna har avlöst varandra. Nanne har varit över 30 år i rampljuset och bland annat medverkat i “Melodifestivalen” 10 gånger. Däremellan har det varit musikaler som “Hur man lyckas i business utan att bli utbränd”, “Sweet Charity”, egna krogshowen “Vild” och har avverkar en mängd turnéer både som soloartist men även i “Rhapsody in Rock” och Diggilo”, samt Julgalan 2014. Som soloartist har hon har släppt åtta skivor och 25 singlar och fick sitt stora sologenombrott med “Avundsjuk” 1998.
– Vi fick ju barn och det var väldigt tufft och slitigt. Både jag och Peter var ute och turnerade mycket under flera år med gruppen “One More Time”. Det var tungt att vara ifrån barnen och jag bestämde mig att för att sluta turnera men så blev låten “Avundsjuk” så stor så jag körde på och Peter var hemma istället med barnen.
Livet flöt på. Karriären likaså. En dag när paret skulle med sonen Felix till vårdcentralen passade Nanne på att kolla upp en knöl i bröstet som spökat ett tag.
– Jag hade haft en liknande knöl ett år tidigare men då var det bara en broskknöl så jag var inte så oroad men tänkte att bra att ändå passa på att se vad det är. Det var en vacker sommardag. Vi väntade på att åka, det var drop in och jag ville egentligen vara hemma och sola men Peter sa “nej, kom nu så åker vi”. Det blev lång väntan. Han var tvungen att hämta barn så jag var ensam när ultraljudet gjordes och läkaren sa ” Den är väldigt stor knölen. Vi måste kolla på en gång var det är, göra en biopsi nu.”
Hela världen stannade. Nanne blev chockad men höll ihop ute i väntrummet.
– Alla kände ju igen mig. Ville inte sitta där och gråta men allt bara snurrade. Ingen personal kom och pratade med mig eller förklarade vad en biopsi var. Jag messade Peter som kom och hämtade mig. Vi hade bokat en resa till Galapagosöarna dagarna efter och jag hade en turné med Christer Sjögren inplanerad, Jag såg allt bara försvinna, berättar hon.
Några dagar senare fick de besked hos läkaren. En cancertumör. Stor. Operation väntade där man tog bort en tårtbit samt inplanerad strålning i sex veckor mot det opererade området.
Nanne lutar sig bakåt i stolen. Tvinnar händerna runt varandra och fortsätter.
– Allt var som i ett töcken. Peter fick berätta för barnen, för att de skulle våga ställa de jobbiga frågorna utan att jag var med, sönerna ju bara 12-13 år. Han berättade att många klarade sig och att det fanns bra hjälp att få. Jag ställde in nypremiären av “Sweet Charity”, jag som aldrig är borta från ett jobb, men stod på scenen en vecka efter avslutad behandling och fick en sådan enorm respons av publiken. Under den sommaren var vi tillsammans mycket som familj. Spelade spel, umgicks.
De två beställda leverpastejmackorna ligger orörda på tallriken. Vi är nästan ensamma i lokalen.
– Barnen tog det bra, upplevde mig mentalt stark. Jag har alltid haft en positiv syn men värjer mig mycket mot allt det här pratet om att man kan besegra sin sjukdom om man är stark och glad. Det lägger en stor börda och dåligt samvete på både den sjuke och dess anhöriga. Man kan inte styra utgången med tankens kraft.
Hon går på ständiga kontroller och nästa år är hon friskförklarad. Hur hon ska fira vet hon inte men kommer ta det hela med stor ödmjukhet. Njuta av det vardagliga, att få vara med.
– Jag har blivit bättre på att säga nej och att ta semester. Förut sköt jag alltid på det och jobbade. Men nu värderar jag ledighet fast jag älskar mitt jobb. Vi är väldigt olika Peter och jag men har lärt oss att acceptera varandra. Jag gillar att vara social och vara på fest, gärna stanna länge medan Peter varken dricker eller röker. En morgon för längesedan vaknade vi upp och var lite småsura på varandra, antagligen för att jag tjatat att vi skulle stanna länge på någon tillställning fast han ville gå hem. Då bestämde vi oss för att respektera våra olika sidor så nu är det aldrig diskussioner. Vill jag gå ut gör jag det, ibland ensam. Samma med resandet. Peter är inte så förtjust i det så jag reser ibland ensam.
Vi reser oss. Ska ta oss till danslokalen för Nanne ska repa. Den där stora ryggsäcken erbjuder jag mig att bära. Men den här lilla, stora sångerskan vill själv. Som lilla My med händerna bestämt i sidorna.