TRENDAR JUST NU!Melinda JacobsAlla ledtrådar i Masked singerRobinson 2024Gift vid första ögonkastet

Mia Skäringers om rädslorna – ser tecken överallt

16 aug, 2017 
AvOla Brising
Hon är livrädd både för åskan och för att prata i telefon och ser illavarslande tecken överallt. Poddkollegan Anna Mannheimer råder komikern att dra ner på tempot ordentligt för att inte gå in i väggen ännu en gång.
Annons

Det var bara tre månader sedan Mia Skäringer, 40, berättade om då hon blev utbränd hösten 2014 i sin podd “Skäringer & Mannheimer“:

– Jag ramlade ner i någon brunn av något slag. ”Nu får jag titta mig omkring här nere i det mörka hålet som jag är i och se vad är det jag ska lära mig. Jag får vara ledsen, jag får gråta hur mycket jag vill”. Du vet, jag är lite sådär flummig av mig så jag köpte Eckhart Tolle, en norrman som har skrivit mycket om egots makt i våra liv. Jag gick fullständigt ner i den här litteraturen, och även den Tibetanska dödsboken, sa Mia Skäringer då.

Få vårt nyhetsbrev – helt gratis!

Ja tack. Jag vill ta emot marknadsföring från Aller Media i form av nyhetsbrev och specifika erbjudanden baserade på profilering. För mer information se Aller Medias integritetspolicy..

Mia Skäringer är ofta öppenhjärtig om sina problem i podden. Förra veckan berättade om hur hon är livrädd när det åskar, att hon har riktigt svår åskskräck och är rädd att huset ska brinna upp varje gång det blixtrar ute. I måndagens avsnitt av “Skäringer & Mannheimer” förklarar den hyllade komikern att hon även har telefonskräck:

Annons

– Det som är essensen i den här sjukdomen för min del, den har jag haft ända sedan jag började med mobil, det är att vem som helst kan ringa när som helst. I och med att jag är väldigt humörig är det så att du kan inte komma in till mig när som helst utan jag måste förbereda mig. Oftast ringer folk helt fel och då kan jag inte svara.

Mia Skäringer berättar om hur hon ljugit för att hon inte velat ringa upp folk och sagt saker som:

– “Det byttes telefonbok här förstår du”. Men hur många gånger byter du telefon och telefonböcker? Det är därför det är lika bra att vara transparent och säga: “Ursäkta, men jag har telefonskräck”.

Mia förklarar att tycker det är jobbigt att prata i telefon därför att hon ställer krav på sig själv att alltid vara så artig, trevlig och småprata med den andre innan hon säger det hon vill få sagt. Hon beskriver sin ångest:

– Då är det som att det börjar brinna inombords. Man känner sig intryckt i ett hörn. Man får panik.

Annons

Men inte nog med att hon är rädd för att prata i telefon. Dessutom ser Mia Skäringer oroväckande tecken överallt omkring sig i vardagen:

– Jag ser väldigt mycket symboler i vardagen. När det sitter rovfåglar på viltstaketet längs vägen tänker jag att nej nu ska jag sakta ner lite, för de kanske vill varna mig. Det har varit väldigt mycket varningar på sista tiden, men igår gick det lite över gränsen för då skulle jag hämta Gabriel på stationen.

Hon fortsätter:

– Jag satt och tänkte igenom mitt kommande år tyst i bilen med lite skön musik på, hur jag skulle få till det, kollade av kalendern lite i huvudet. Då kommer det en likbil och kör förbi jättesakta med två män i kostym fram som också vrider på huvudet sakta och möter mina ögon. Så tänkte jag att händer det här på riktigt, är det ett tecken? Är det en inbillning eller var det ett tecken? För jag började tänka så här direkt, att nej, har jag bokat på mig för mycket nu de här kommande åren? Betyder detta att jag ska dö i en hjärtinfarkt? Sen fick jag säga till mig själv att köp dig en kaffe nu och skärp dig. Skärp dig, skärp dig, skärp dig!

Annons

Trots att hon försökte släppa tanken på att likbilen var ett tecken gick det inte:

– Jag har pendlat och funderat i natt. Det kändes inte rimligt. Antingen tänkte både de här likbilskarlarna att, jaha, där satt Mia Skäringer. Det var en vanlig arbetsdag. Så kan det har varit. Eller så var det ett tecken från ovan. Ta det lugnt.

Anna Mannheimer, 52, förstår sin väninna och säger att även hon kan se otäcka tecken i saker, framför allt då hon känner sig skör. Men Mia har mer att berätta:

– Jag känner ibland att det är “Truman Show”, att allt är små tecken hit och dit. Jag är inte rädd för att dö direkt, men mer att nu har du ett val min vän. Nu saktar vi ner lite grann och tänker igenom. För nu handlar det mycket om att säga ja och nej till grejer i kalendern framöver. Det var lite det jag kände att likbilen kom in med.

Annons

Då avbryter Anna Mannheimer:

– Du behöver inte ett tecken på det Mia, utan det kan jag bara säga nu efter att ha umgåtts med dig och lärt känna dig sedan i maj. Och du säger att det är efter semestern det här? Och du tycker du har din lugna period, att du har sansat dig efter din utbrändhet?

Hon ger sedan Mia ett direkt råd:

– Då kan jag bara säga att ja Mia. Du ska tacka nej till allt. För jag har aldrig träffat en människa som är “Jag flyger till Stockholm, men så kommer jag hem på onsdag, men så ska jag bara lämna barnen i Varberg så kommer jag förbi, men så är det några tv-program jag ska spela in och så är det en filminspelning i Värmland som jag måste åka upp för och så är det pressfotografering, men jag kommer upp och poddar lite grann emellan innan jag åker till Köpenhamn”.

Mia tänker efter och skrattar smått förlägen:

– Ja… Näe. Det, det, det hör jag ju själv.

Om hon kommer att ta till sig väninnans råd och dra ner tempot lite framöver återstår att se.

FOTO: Instagram, IBL

Annons