Lotta Gray möter virvelvinden Gunhild Carling

Skådeplatsen är Skansen. Här ska Gunhild Carling, 39, spela i morgon på ”Allsången”. Trumpet och trombon och gud vet allt vad hon kan den här jäntan. Jag hör henne på långt håll. Kvittrandes i lokalen i en grön 40-tals klänning och utslaget hår.

Gunhild är uppväxt i Göteborg. Hela hennes stora familj har alltid spelat och sjungit och musiken har varit en central del sedan hon var tre år. Hon gick humanistisk linje på Schillerska, samt även läst språkvetenskap på universitetet. Som 23-åring flyttade hon till Lund för att leva loppan.

– Jag ville leva studentliv, det hade vi inget i Göteborg, där man slår runt och festar, går runt hela nätterna och sjunger i kör, lever dygnet runt i någon slags studentmössa och yrar omkring, säger hon gravallvarligt.

Gunhild träffade sin man Johan, 39, i Lund och det var ett riktigt lyckokast.

– Det var ganska enkelt ordnat, jag var ute en kväll. Så blev det så. Man tar första bästa, det hör man ju på namnet.

– Bästa. Alltså han är en sådan där superhero. Helt fantastisk, skrattar hon medan hon rotar febrilt i sminkväskan.

Paret flyttade till Malmö, men det sista Gunhild gjorde i Lund var att samla alla sina vänner som spelade instrument och satte upp en symfonikonsert. Hela Lund gick man ur huse för att komma och lyssna.

– Det var helt sjukt! Alla var där. Det är mitt bästa minne från Lund.

I Malmö bosatte de sig centralt vid området Möllevång på inrådan av Johan, som ville bo mitt i den kulturella klicken.

– Jag är bara ett kolli men Johan ville bo där. Han är ju ingenjör. Han själv deltar inte i gröten och smeten. Han jobbar på Sony Ericson i Lund. men han hade väl en sådan där Möllevångsromantik, jag har bara liksom flyttat in där han bor.

Sedan kom barnen Idun, 9, och Viggo, 6, men Johan ville inte att Gunhild skulle bära barnvagn upp och nerför trapporna där de bodde. Flyttlasset gick till landet och det stora huset i Stockamölla utanför Eslöv.

Där har de bott i nio år och hit kommer Gunhild alltid tillbaka för att ladda batterierna innan hon far ut på konserter igen. Utanför finns ett vackert vattenfall och Gunhild skriver låtar inspirerad av utsikten.

– Jag startade storbandet The Carling Big Band med mina syskon och min man drar hela lasset hemma med mat, barn och hela faderullan. Han är helt fantastisk, säger hon igen och lägger på läppstift och sätter upp håret snabbt.

Gunhilds stora genombrott kom i ”Let’s Dance”, där hon dansade med Kristjan Lootus, 34.

– Det var ju helt otroligt. Lite storstan mot lantisarna på slutet men det var psykologiskt slitsamt. Allt annat fick läggas åt sidan. Till slut ville jag inte ens gå ut bland folk. Det var jättekrävande. Jag tog upp mat på hotellet och ville bara fokusera på dansen. Orkade inte möta alla blickar.

Hela juli turnerade hon i Skåne, i november kör hon turné med Christer Sjögren, 64, och Andreas Weise, 27, i ”Sinatra Christmas”. I januari har hon sin egen show, en varieté på storband med jazz och dansare och innan dess är det julshow.

– Att få spela i New York var en dröm som jag fick uppfylld i maj. Som jazzmusiker måste man ha varit där och vänt åtminstone. Det kom 10 000 personer till Central Park för att lyssna på mig. Efteråt fick jag andnöd, kunde inte andas, var tvungen att sätta mig nere vid Hudson River och titta på vattnet för att lugna ner mig. Det var ointagbart, berättar hon andäktigt medan hon tar djupa klunkar ur sin Ramlösa.

 Och vad är då roligast då?

– Oj, allt är roligt. Att få spela, dansa, sjunga, att få vara på löpsedlarna har varit kul under ”Let´s Dance”. Barnen och Johan har bara skrattat.

Hon nyper i den gröna 40-tals klänningen designad Emmy Nilsson i Uddevalla som syr alla Gunhilds kläder. Hon är svag för 40-tals kläder samt 20 och 30-tals bilar.

– Jag älskar 20-tal men klär mig i 40-tal låter hon meddela bestämt. Sedan reser hon sig från bordet och tar några danssteg i restaurangen.

Den här donnan är här för att stanna. Inte tu tal om den saken.