Krister Classon funderade på att ta sitt liv – berättar själv
Nu berättar buskislegendaren Krister Classon, 65, om mörka tankarna bakom fasaden – och hur han räddades av familjen.
– Jag hade en hagelbössa och skotten låg vid sidan om.
Hans humor har roat miljoner på scen och i tv. Men själv hade han inte lett på ett år. Då fick Krister Classon – känd från duon Stefan & Krister – sin diagnos.
1988 fick buskisduon Krister Classon, 65, och Stefan Gerhardsson, 63, sitt publika genom brott med revyn Skåpbubblor. Tio år senare, 1998, föll Krister Classon ihop i duschen efter ännu en premiär och beslöt sig för att lägga av.
Som Stefan & Krister blev Hallands-duon en värdig företrädare för buskistraditionen, älskad av sin publik och ständigt ifrågasatt av kulturmänniskor från storstäderna. 1993 skrev de kontrakt med TV4 och 1995 startade de egna friluftsteatern med Vallarna i Falkenberg med klassiker som Hemlighuset och Hemvärn & påssjuka. Krister Classon stod för manus och stod på scen tillsammans med Stefan. Nya manus och nya lustspel varje år.
Krister Classon har bipolär sjukdom
Det var insikten om denna evighetsgång som fick Krister att bryta ihop i duschen.
– Då bar inte benen mig, det var väldigt otäckt. Jag förstod att det inte gick längre och bestämde mig för att sluta skådespela, berättar han i Aftonbladet.
Krister insåg att han behövde professionell hjälp och fick då diagnosen bipolär sjukdom.
– Då visste jag inte att det var en sjukdom, jag trodde jag kanske hade jobbat för mycket. Men då pratade jag med folk som sa att de inte hade sett mig le på ett år.
Då hade det gått så lång att Krister under en svart period funderade på att ta sitt liv.
– Ja, och jag vet inte hur nära jag var att göra det faktiskt. Men jag hade en hagelbössa och skotten låg vid sidan om. Jag satt där och grät och då räddade mina små barn och min hustru livet på mig genom att bara finnas, säger han i Aftonbladet.
Krister kunde inte komma på något som var dåligt. Han var lycklig, älskade sina barn och sin fru och tjänade bra. Psykologsamtal och en lagom dos medicinering gav honom hopp.
Han berättade inte för hustrun Annika förrän år senare. Hon var lättad över och hade trott att det var fel i äktenskapet.
– Hade vi inte haft barn kanske hon hade stuckit, det är nog inte omöjligt. Är man ensam och råkar ut för en sjukdom, vilken det än må vara, så tror jag det är mycket svårare. Det är jättebra att ha någon att snacka med som stöttar en.
Foto: TT