Kändisar, selfies och svett – Bokmässan 2014 inifrån

Sofia

Vakna, frukost, morgoncigg, duscha, sminka mig. Har jag med mig allt? Seminarieprogrammet, biljetter, mobiler, block, åh nu är kl. 06.40 och taxin ringer, måste rusa! ”Hej då älskling!”. Mot Arlanda och Bokmässan!

Strax före kl. 10. Reporterkollegan Lina, fotograf Malin och jag är äntligen framme på Landvetter. Mot hotellet! Vi ska bo på Park Avenue. Där finns den legendariska baren dit ALLA går på kvällarna efter bokmässans stängning och förlagsmiddagarnas slut. Henning Mankell sitter på skinnsofforna och blir intervjuad av en journalist från Dagens Nyheter. Men han skulle ju inte vara på Bokmässan i år. Han ser trött ut. Men trots strålbehandlingarna mot cancern har han sin vita yviga kalufs på plats. När DN:s Maria Schottenius har gått och Lina närmar sig så ställer han upp på intervju även för oss.

Efteråt äter vi en torsklunch på hotellet. Sen iväg till Bokmässan – massor av folk på plats redan när vi kommer dit. Det är ju bara torsdag och en dag mest för branschfolk? Kulturtanterna är här, intervjuer görs på olika scener, seminarierna har börjat. Vi tar en snabb runda och stöter på serieskaparen Liv Strömquist. Köper hennes senaste ”Kunskapens frukt” och får den signerad. Jag frågar om hon har sett alla fina recensioner. Det har hon. Och ser nästan lite förlägen ut. Känner instinktivt att jag gillar henne.

Iväg till Björn Ranelid. Vi ses på författarnas häng Speakers Lounge.

– Det är ju du! Vi har träffats förr, är det första han säger.

Vi har träffats massor, tänker jag. Trodde Björn hade bra minne.

– ”Babel” ska filma oss!, fortsätter han.

– Va? Ska de? Varför då?, undrar jag.

En tjej i blond page och en man med en filmkamera i armen närmar sig. Reportern säger att hon och fotografen följer Björn Ranelid under Bokmässan och frågar om de kan filma några sekvenser från vår intervju. Tycker att några sekvenser låter helt ok. Jag börjar intervjua Björn. Han är som brukligt glad i att prata. Hustrun Margareta sitter med. Hon är hans presskontakt numera.

– Ordet har aldrig varit så viktigt som nu. Världen krymper i cyberrymden. Ljusets hastighet är 30 000 mil/sek. Ordets också, säger Björn.

”Babel” fortsätter filma. Varför filmar de hela tiden? När intervjun är klar 40 minuter senare känns det som om de surrat runt mig och Björn i lika lång tid. Kändes halvseriöst…

Dags att möta Lina och Malin. Går ut för att ta en cigg och ser Ken Ring. Han har shorts, tischa och vita hotelltofflor på fötterna. Han röker bredvid sin ständiga följeslagare Richard Schlytern från agenturen. Ken är bakis och ska snart ta en resorb. Vi bestämmer att jag ska mejla agenturen för en intervju.

Tillbaka till hotellet. Tar ett glas vin i baren. Vi ska iväg till en cocktailfest. Men först till restaurangen Hello Monkey på Magasingatan. Vi får bord ute och virar in oss i filtar. Jag beställer två förrätter dumplings. Vi pratar om jobbet, om kvällen, om livet.

Sen hamnar vi på cocktailfesten som Pocketförlaget ordnar. Det är i Penthouse-sviten på Avalon. Vinden viner. Det är ju onekligen en fest med ”drag” i, som någon av oss påpekar. Vi spanar på kända författare, eller författare överhuvudtaget. Den enda vi ser är Morgan Larsson, vilket ju inte är fy skam. Vi sippar på ett glas prosecco var och fortsätter till Park.

Café-krönikören Jonas Cramby ser nervös ut över att bli igenkänd och i baren hänger bland andra kocken Tommy Myllymäki. Det börjar bli sent. Lina och Malin drar till sina rum. Jag står vid baren en stund till. Från högtalarna dånar Pharrell Williams ”Happy”. Carolina Neurath, Per Schlingmann och Moa Gammel umgås intensivt. Det duggregnar i Göteborg.

Lina

Efter en vråltidig start på morgonen är vi äntligen på väg mot Bokmässan. Vi är båda taggade och Sofia i synnerhet.

I samma stund som vi landar i Göteborg kring tio ser hon regissören Ruben Östlund och skådespelaren Fanni Metelius på en bänk i väntan på sitt plan mot Island. Hon ber om en bild och småpratar. Vad jag gör? Jag hejar på, ätandes min frukostmacka.

Mat är en viktig ingrediens under våra dagar i Göteborg. Väl incheckade på vårt hotell Elite Park Avenue Hotel beger vi oss därför till baren för en fika innan vi fortsätter mot Bokmässan. Här hänger även Henning Mankell, han som inte ens skulle vara på Bokmässan.

Efter kanske en halvtimme reser han sig upp ur soffan med kulturjournalisten. Jag springer fram för en kort intervju. Han berättar att han aldrig kommer blir frisk från sin cancer, men citerar P.O. Enquist.

– En dag ska vi dö, alla andra ska vi leva.

Väl på mässan minglar vi runt och småpratar med bland andra deckarförfattaren Björn Hellberg och serietecknaren Liv Strömqvist. Hon har för övrigt släppt en av årets viktigaste böcker, ”Kunskapens frukt”.

Dagen går i ett och jag och Sofia springer som skållade råttor mellan intervjuer och seminarier. Vid ett tillfälle rusar vi tillsammans nedför en trappa medan Sofia har Ken Rings management i telefon. Plötsligt hör jag ett gällt skrik bakom ryggen, jag vänder mig om och ser precis hur Sofia reser sig upp efter att ha fallit nerför trappan, fortfarande med telefonen tryckt mot örat.

Förutom skriket pratar hon på som om ingenting har hänt. Och för er som undrar, hon klarade fallet utan en skråma. Sofia är ett proffs, I’m telling you!

Efter en paus på hotellet klär vi upp oss, går ut och äter och glider in på Pocketförlagets cocktailmingel. De har hyrt Penthousesviten på Avalon. Väldigt flott och fint, men tyvärr inte rätt klientel för oss denna gång. Vi vänder tillbaka till hotellet och baren som fylls på med mer och mer människor. Bland andra står kocken Tommy Myllymäki i baren och beställer öl. Förlagen Norstedt och Natur&Kultur har förlagsfester i huset och när de rundar av sina sittningar fylls baren på ännu mer. Våra huvuden snurrar. Det är för trångt för skandaler ingen kan ju röra sig tillräckligt för att ställa till något.

Jag kastar in handduken en halvtimme efter midnatt medan Sofia hänger kvar ett tag till.

God natt.

Sofia

Jag skippar hotellfrukosten och väljer att sova. Sen drar jag iväg till mässan. Första stoppet är ett seminarium med författaren Theodor Kallifatides. Efteråt ska jag intervjua honom. Han är en vältalig och lågmäld man som gett ut böcker var och vartannat år sedan 1969, lika länge som han har varit gift med sin fru Gunilla. Han berättar att han nu har fått en gata uppkallad efter sig i grekiska byn Molai, där han växte upp. Stort!

Sen iväg för att möta Ken Ring. Även idag bär han de vita hotelltofflorna. Vi har en riktigt bra intervju kring självbiografin ”Livet” och om Kens liv fram till idag. Och om framtidsplanerna.

Dags för nästa seminarium. Douglas “Dogge Doggelito” Leon, har gett ut kokboken ”Världens bästa grillbok”.

– Jag är mr Kitsch! Det är viktigt att bryta sig loss från ”lagom”, som är lite tryggt och tråkigt, säger han från scenen.

Publiken fnissar. Han blir dagens ”exotiska” inslag på mässan. Men de flesta tycker nog bara att han ”bjuder på sig själv”. Är en aning kluven till det hela.

Lunch. Träffar upp Lina och lämnar mässan för ett ögonblick. Vi beställer bakad potatis på Franks Corner runt hörnet. Trots att vi har matpaus pratar vi (nästan) bara om jobbet.

Börjar få riktigt ont i fötterna. Klockan närmar 14.00 och nu släpps ”vanliga” besökare in i årets Bokmässa. Det blir snart trångt i gångarna. Kulturdamer med svara glasögon samt en och annan snaggad muskelbiff trängs med en butter Jan Guillou, en snabbpratad Martina Haag och Vertigo-förläggaren Carl-Michael Edenborg som kränger böcker i sjömanskostym.

Eftermiddag. Slår följe med Lina, Malin, hennes kompis ”polaren Per” och drar till releasemingel för ”Rosa Kokboken” på Scandic Opalen. Ljuset är rosa, författaren Anna Benson bär en skir kostym och alla som bidragit står vid sina bord och sin hemlagade mat. Anna Book är på extra gott humör och kramas med alla. Lina gör en intervju med Sanna Bråding. Jag smakar en bit från hennes glutenfria pizza. Malin fotar kändisarna.

Så trött! Mina svullna fötter skriker av smärta. Min höft känns sliten som en 70-åring. Jag drar till hotellet och till mitt rum med Johan Kindes bok ”Passera denna natt”. Jag läser 40-50 sidor, sen somnar jag med lamporna tända.

Lina

Så här andra dagen tycker jag att jag borde kunna det här, det kan jag inte. Bokmässan är ett virrvarr av montrar och trappor hit och dit och jag tappar bort mig konstant. Fotograf Malin är min livlina, en levande kompass.

Det är inte ofta jag blir starstruck, jag skulle vilja säga aldrig. Men när Sven Wollter plötsligt står framför mig, svettig i det grå hårfästet och törstig efter en springmarsch genom folkhavet i väntan på sitt seminarium, ja då drabbas jag plötsligt av tunghäfta. Jag lyckas till slut haspla ur mig att han är fantastisk på scen. Han tackar artigt och ställer till och med upp på bild.

– Men du får inte lägga upp den på Facebook, säger han bestämt.

Efteråt rör jag mig mot Bonniermontern och Viveca Sten. Deckarförfattaren kom just ut med sjunde delen i sin bloddrypande Sandhamn-serie.

– Jag tror inte att det ruvar en mördare i buskarna, men det roliga är ju att mina kompisar på ön har börjat låsa om sig och en har sagt att hon inte vågar gå ut med hunden längre när det blivit mörkt.

Den som säger att deckarförfattare inte berör sina läsare borde genast öppna en.

Lite senare springer jag och Malin på Sven Melander i en monter där han signerar sin kokbok ”Upp i vikt kvickt”. Några tonårskillar häckar i närheten och verkar samla mod medan de tittar mot ”Sällskapsresan”-stjärnan. Efter ytterligare en stunds tvekan går de fram och ber om en selfie. Sven ställer upp.

Medan vi pratar om karriären och boken avbryts vi plötsligt.

– Förlåt Sven, jag är med fiskaffären i telefonen. Vi har hittat sju abborrar. Vill du ha dem helt orörda eller ska de rensa ur dem?

– Nej, nej, helt orörda, hela.

Vi tittar frågande på honom.

– Jag ska vara gäst uppe hos Peter Lorentz Johsson. Vi är gamla vänner ute på landet och har fiskat ihopa och han är jägare och så va, och så ska vi abborrfrossa tillsammans på söndag.

Fisk och Bokmässa kan gå hand i hand.

Klockan är efter 18.00, jag är trött och mör, men än är dagen inte slut. Jag möter upp Malin och Sofia vid restaurang West Coast. Tillsammans går vi till Anna Bensons releasefest av ”Rosa kokboken” på Scandic Anglais. 20 kända kvinnor bidrar med sina bästa recept till boken som säljs till förmån för cancerfonden.

En av de medverkande är coola Sanna Bråding som är på plats och signerar böcker på löpande band samtidigt som hon bjuder på glutenfri pizza. I vimlet finner vi även hennes supersöta son Kane-Lee i armarna på mormor. Sa jag att Sanna började jobba tre veckor efter förlossningen? Den här superkvinnan slutar aldrig imponera.

– Men jag får väldigt mycket hjälp av mina föräldrar, intygar hon.

Kvällen avrundas med en middag. Efteråt zoomar jag och Sofia ut, vi tittar inte ens åt folkvimlet i hotellbaren. Går raka vägen till våra rum.

Lina 

Klockan är halvåtta på morgonen och jag beger mig mot gymmet. Här ska svettas!

I hissen ner träffar jag två andra morgonpigga tjejer med samma mål. De berättar att de ska köra ett eget pass.

– Du kanske vill vara med? Jag brukar göra det hemma för mig själv, lite som friskisgympa, förklarar Sara.

Såklart jag vill! Jag värmer upp på löpbandet medan de fixar med musiken.

– Det här är det bästa på hela Bokmässan, författargympan, säger hon när vi drar igång. Vi är nu totalt fyra tjejer. Jag börjar tycka att två av dem känns vagt bekanta.

Vi hoppar och springer, gör utfall och armhävningar och har riktigt kul.

– Jag har ingen som helt taktkänsla, säger hon som heter Anna, men vi andra bedyrar att det inte har någon betydelse, det viktigaste är ju att hon rör sig.

Vi har som en liten egen peppande rörelse där nere i hotellets lilla gym. Mina farhågor att jag skulle snubbla på löpbandet och göra bort mig händer inte. Efteråt inser jag att jag just gympat med författarna Anna Laestadius Larsson (”Pottungen”) och Sara Lövestam (”Grejen med verb”) och dennes flickvän Annie Sundbäck Grahn.

Efter frukost är det dags för dagens första intervju med Micael Dahlén, den rockiga professorn i ekonomi som just debuterat med “Finns det liv på Mars?”. Vi kommer snabbt fram till att vi båda är överkänsliga mot kaffe och har en väldigt rolig intervju om allt från kärleken till barnen till hur han kan gå ut och gå med soporna i flera timmar. Han har många roliga idéer vilket också visar sig under hans seminarium ”Rymdlängtan” som inte alls handlar om rymden.

– Hade jag inte träffat min fru så hade jag kanske varit gift med Lasse Berghagen. Vi möttes väldigt kort, men tanken uppstod att om vi inte hade haft våra fruar så kanske det hade varit vi. Nu är varken jag eller Lasse homosexuella, men tänk ändå, säger han med ett oskyldigt, nyfiket leende.

Publiken skrattar och jag går därifrån med många spännande tankar om hur tillfälligheterna styr våra liv.

Strax därpå träffar jag Sunes och Berts härliga pappor Sören Olsson och Anders Jacobsson. De har varit på Bokmässan trettio år i rad, lika länge som mässan har existerat. Eftersom jag är novis ber jag om deras bästa tips.

– Glöm inte övervåningen, det är lite bättre luft häruppe också, råder de mig.

Lite mer upplyst drar jag ut i folkvimlet igen. Köerna till boksigneringarna ringlar sig långa. Katarina Janouch och Martina Haag är piffigare än många andra där de står i söta klänningar, Ulf Lundell ser ut som han just svalt ett kilo citroner medan Ann Rosman lyser av berättarglädje.

Överallt ser jag folk som tar selfies. Ofta tas dem lite i smyg, lite skamset sådär. Men ibland lyser den där skamkänslan uppfriskande med sin frånvaro.

”Snabba cash”-författaren Jens Lapidus haffar debutanten Stefan Ahnhem som jag just har intervjuat. De står och pratar som om de vore gamla vänner när de plötsligt drar fram sina mobiler. Efter en god tids poserande verkar de nöjda.

Klockan är ungefär 15.00. Jag och mina kollegor har inte ätit lunch ännu och jag är så hungrig, trött och törstig att jag skulle kunna döda för ett bord. Som tur är slipper vi alla det. Som i en dröm uppenbarar sig vårt bord på West Coast och jag äter ångad torsk med äggsås.

I restaurangbaren står en lång man med en begynnande flint och gestikulerar livligt medan han pratar högt på ett sätt som antyder att vi borde veta vem han är. Jag och Malin känner igen, men kan inte placera honom. Sofia har ingen aning.

Mysteriet löser sig när jag och Malin börjat prata om den där självbiografiska boken han kom ut med för några år sedan.

– Ni menar ”Cigarett” med Per Hagman, men han är det ju inte?, säger Sofia.

– Jooo! Precis han!

– Men han brukade ju vara snygg!, utbrister Sofia och vi tittar alla bort mot mannen som en gång var ”snygg” och hoppas han inte hörde.

Med mat i magen ger vi oss ut på mässgolvet en sista gång. Så här på eftermiddagen är det lättare att andas, men så har också väldigt många lämnat mässan för att ladda för kvällen.

Vi återvänder till hotellet, tar igen oss och går ner till restaurangen. Det märks hur alla börjar slappna av, författare, förläggare, ja alla utom hotellets personal som springer omkring. Hovmästaren lovar oss ett bord, men kan inte riktigt hålla tiden. Vi knorrar, men när vi äntligen får sätta oss ner glömmer vi snabbt. Äter underbar kummel och får oklanderlig service. Hemma i Stockholm blir det matlådor i micron igen.

Halva nöjet under middagen är att iaktta lustiga, mer eller mindre kända konstellationer. Som mannen med pagen som är gift med en kulturkvinna, men gärna omger sig med yngre kvinnor.

Efter några timmar bestämmer vi oss för att säga god natt.

Sofia

Sista dagen på Bokmässan. Satans höft! Jag kan knappt knyta mina skor. Biter ihop, drar ner till matsalen och käkar frukost med kollegorna. Lina berättar att hon har tränat på morgonen i gymmet i källaren. TRÄNAT? Galna kvinna. Där träffade hon på en grupp som haft som ambition att fixa författargympa. De fick ihop tre stycken. Och Lina.

Träffar på Mian Lodalen som äter frukost. En favorit! Energisk och jävligt rolig.

– Ska ni ta tillbaka Hänt i Veckan? Visst minns jag tidningen, vi brukade kalla den för Vän till häcken. Haha! skrattar hon.

Hon lovar att jag kan få ett recensionsexemplar av hennes senaste alster ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” som hon skrivit ihop med Matilda Tudor.

Framme vid West Coast. Ser en konfunderad Thomas Bodström irra runt. Han är för tidig till vår intervju. Men det gör inget. Jag ropar på honom och efter att ha tittat i sitt schema kommer han fram till att det är han som varit förvirrad. Kaffe och Ramlösa på bordet. Han känns proffsig. Han säger exakt det han vill säga, inte ett ord mer, inte ett ord mindre. Men är man advokat, politiker och författare så har man ju koll på det man får ur sig.

Jag tackar för tiden och försöker navigera mig fram till seminariet med Katarina Wennstam och Jens Lapidus. De ska prata kring temat: ”En gång kriminell – alltid kriminell?”. Efteråt signerar de böcker. Jens Lapidus ger intrycket av att han ser och hör allt. Han är lagom trevlig, lagom sval, alltid närvarande. Katarina Wennstam är hans motsats. Varm, vänlig och med ett öppet ansikte. Efter signeringen hittar Katarina plats på en överfull restaurang där hon och jag har vår intervju.

Sen är det sista träffen för dagen och mässan. Johan Kinde! Vi träffas på författarhyllan vid Bonniers upphöjda monter. Snacket flyter på och blir tio minuter längre än vad vi bestämt. Det är en bra intervju.

Det gör mig glad. För allt annat är kaotiskt. Det är så mycket folk överallt att det knappt går att ta sig fram. Det är prat i gångarna, samtal på scenerna, signeringar i varje hörn och långa köer till att köpa böcker. I högtalarna hörs någon sorts nedräkning, till vad förstår jag inte. Carl-Michael Edenborg står i sin Vertigo-monter, utan tröja denna gång. Ulf Lundell är sur och vresig.

Tillbaka på Park Avenue. Kan inte tänka klart. Trött. Benen värker. Ländryggen skriker. Vi vilar en stund, sen möts Lina, Malin och jag nere i restaurangen för att inta Bokmässans sista middag. Alla beställer kummel med lättfrästa ärtor och räkor. Jag dricker ett glas torr Riesling. Det är gott. Där fastnar vi sittandes i timmar. Pratar. Låter blicken leta efter bekanta författaransikten. Synar Plura som dricker bärs. Artisten Bo Sundström minglar. En kvinna står vid DJ:n med en svart X-rated-keps och diggar till den poppiga soulen. Poeten Athena Farrokhzad dyker upp med några kompisar. Morgan Larsson hänger utanför och tar luft.

– Var det du som tränade med mina författarkompisar morse?, frågan han.

– Nä, det var min kollega Lina.

– Vet du, de blev jätteglada! Det är det enda de har pratat om hela dagen. Hälsa henne det!

Morgan har ett fint och finurligt leende. Lätt att tycka om.

Jag hänger en stund med deckarförfattaren Jerker Eriksson och hans fru Sara Ångström. Vi pratar om mässan och om gemensamma vänner, om A och om H som är sjuk.

Ute i Göteborgsnatten är det lördag natt mot söndag och det märks. Män i grupp på Avenyn vrålpratar. En kvinna ramlar in i en pelare utanför hotellet. Albert Bonnier, Ken Ring och Tommy Körberg dyker upp i kostymer. Jag instagrammar en bild på dem. Det gör även Anita Schulman. Leif Pagrotsky vimlar. P.O. Enquist ställer upp på bild. Han ler!

Det är sista natten på Bokmässan. Jag måste sova.

Lina 

Jag vaknar onödigt tidigt och tar en tur i gymmet före frukost. Tyvärr ingen författargympa i dag. Jag är helt ensam bland vikter, maskiner och prydligt vikta svetthanddukar.

Efter träning och dusch hägrar frukostbuffén. Vi äter länge.

Mellan frukost och tågavgång hinner jag även skypa med kärleken. Sakta stiger jag ur bokbubblan och återknyter till verkligheten.

Strax efter 12.35 sätter vi oss på tåget och jag slår upp jobbdatorn. Jessika Gedin drar förbi i gången. Jag skriver ett par timmar innan jag somnar. Att tåget blir försenat går mig nästan förbi.

Jag är hemma till halv sex, lägger mig ner och dör en smula. Bokmässan var otroligt intensiv, hektisk, utmattande och alldeles, alldeles underbar.

Sofia

Hemgång till Stockholm med tåget. Det står still i Herrljunga i 50 minuter. Jag jobbar med intervjuerna.

Hinner hem till ”Babel”. Där är Björn Ranelid. Och där är jag. Kan inte släppa det. Är det etiskt korrekt av public service största flaggskepp att filma andra journalisters intervjuer? Hela intervjun, fast de sagt att de bara ska vara med en stund? Det är vad jag undrar. Jag noterar reporter Hannah Cederbergs och fotograf Sven-Åke Viséns namn.

Tack och hej Bokmässan. För den här gången…

Text

Lina Tidén Sundin
[email protected]

Sofia Hadjipetri Glantz
[email protected]

Foto

Malin Bondeson