Joel Lützow om Gåsmamman, kärleken och dödsrädslan

Joel Lützow har under flera år spelat Gustav Ek i C More:s succéserie Gåsmamman. Den senaste säsongen, säsong 4, slog tittarrekord som den mest framgångsrika starten för en tv-serie på C More någonsin.

Sedan starten 2015 har Lützow haft Sonja, som spelas av Alexandra Rapaport, som mamma. Där har tittarna kunnat följa familjens öde och karaktären Gustav.

Men vem är Joel Lützow privat?

– Jag är envis, det är nog det definierade ordet. Jag tycker inte om att släppa saker, jag vill veta – jag kan lägga ner dagar för att få reda på det jag vill veta. Det är en yrkesskada att när jag kollar in något vill jag fortsätta utforska. Jag är ganska lugn som person, jag har en liten cirkel och tycker om att syssla med mitt, berättar han.

Introvert?

– Definitivt. Jag får utlopp för det jag behöver när jag skådespelar. De finns det som älskar uppmärksamheten, men jag tror inte de är majoriteten av skådisarna. Jag tycker om min egentid. Skådespelararbetet är ensamt, men resultatet är väldigt publikt.

Lützow är 24 år, fyller 25 år i mars, och är uppvuxen i Sollentuna. Han beskriver som sagt sig själv som introvert, men det märks inte i intervjun. Snarare tvärtom. Han pratar öppet om livet och karriären.

Förutom skådespeleriet pluggar han på KTH och undervisar på Södra Latin.

– Jag pluggar Datateknik. Det finns så mycket coola grejer som händer inom det ämnet. Jag har alltid varit nördig. Jag tar kandidatexamen nu, sen kan jag gå två år till och ta en master. Men jag tror jag ska jobba lite, även om jag är jäkligt sugen på att fortsätta plugga.

Har du varit duktig i skolan?

– Jag har alltid haft högsta betyg i skolan. Men det är för jag snöar in mig så mycket på grejer.

– Men det går nog lite i familjen. Min bror är språkvetare, om möjligt ännu nördigare. Pappa är guldsmed och mamma är lärare. Pappa utbildade sig till ekonom, men när farfar dog så tog pappa över farfars guldsmedsateljé. Han satte sig bara i affären med några böcker och lärde sig allt han behövde. Jag är lite likadan i sättet.

Så du har många nördiga hobbys?

– Jag har samlat på frimärken, men släppte det efter ett tag. Jag började med dataspel och satt och spelade War of Warcraft på nätterna. Föräldrarna kikade om jag hade lagt mig, sen smög jag upp på nätterna och spelade vidare.

Du sysslar med lika olika saker med andra ord.

– Ja, jag har en kompis som jobbar på en bar så brukar hoppa in där. Jag jobbar även som vikarie på Södra Latin. Där har jag lärt ut matte, engelska och fysik. Jag pluggade natur på gymnasiet och blev helt såld efter att ha läst Stephen Hawkings A Brief history of time.

Hur lik är du Gustav Ek?

– Jag är mer drogliberal nu eftersom han ser på det på ett annat sätt. När man spelar en roll kan det bli att man får utvärdera sina åsikter. Men jag tycker inte man kan avgöra om man själv blir karaktären, eller om karaktären blir dig.

– Om man är på krogen så finns det folk, utan sarkasm, som tror man är Gustav Ek. Jag har varit med om att folk kommer fram och säger “Vad fan håller du på med?” och syftar på något i serien. Då ska man försvara något som inte har hänt på riktigt. Annars är det mycket kärlek när folk kommer fram på stan. Gåsmamman är uppskattad.

Har du varit med om många konstiga saker privat?

– Ja. En gång satt jag fast på nattbussen till Sollentuna. Då satt det en gubbe där som var riktigt full. Han sa att Alexandra (Rapaport) var snygg och frågade om vi byter om tillsammans. Han var så jävla äcklig med sina frågor. Än i dag ångrar jag att jag inte sa ifrån.

– Ibland känner man att folk bara vill provocera. Sen märker man att de verkligen har de åsikterna på riktigt. Det är oroväckande. Jag var på slakthuset en gång och då kom det fram en kille och sa ”Gustav Ek, här får du en grej”, så gav han mig en påse gräs. Som att jag skulle hålla på med det på grund av serien.

Det är en del kriminalitet i Gåsmamman. Vad är det mest kriminella du har gjort?

– Jag måste kolla upp preskriptionstiden först, haha.

– Jag körde bil utan körkort några gånger, det var jävligt korkat. Då var jag 17 år.

Du har ju fått en extrafamilj i och med Gåsmamman. Hur är det?

– Det har verkligen blivit så, det är helt otroligt egentligen. Det är mycket tack vare regissören Richard Holm faktiskt. Han hade kunnat kliva in i ett rum med republikaner och demokrater, sedan hade alla gå ut därifrån som liberaler.

Alexandra Rapaport har blivit som en extramamma?

– Jo, men lite. Hon har en sån jävla pondus. Hon har bra koll på vad hon sysslar med, hon har gått igenom saker som har gjort henne stark och smart. Har du en fråga och du vill ha ett svar på under 30 sekunder som du vet att du kan lita på så ska du gå till henne. Hon vet vad som gäller.

Du är tillsammans med Molly Nutley i serien. Hur är er relation privat?

– Vi har varit polare i flera år. Molly är en del av gänget som vi kallar maffian.

Maffian?

– Det är mycket mer oskyldigt än vad man tror, vi ses och spelar sällskapsspelet maffian ibland.

Ni kände varandra sen innan?

– Ja.

Ibland blir man kär i de man spelar tillsammans med. Har det varit några såna känslor mellan er?

– Nej.

Det pratas om en ny säsong. Hur känns det?

– Maskineriet är igång, kugghjulen snurrar. I min värld lever historien vidare, men om vi får spela in den återstår att se. Jag vet att de ska ta beslutet inom några veckor, vi får se.

Civilstånd?

– Kroniskt singel, haha.

Vad menar du?

– Jag tror det kan bli jobbigt att umgås med en skådespelare. Det är en arbetsskada att man tittar inåt och känner efter för mycket. Sen finns det ju ”The one that got away”. Det har varit svårt att gå runt och tänka på någon annan än henne.

När var det?

– Det var några år sedan, när jag var 20 år. Jag tycker det borde släppa någon gång. Jag fick min chans med henne, men jag fuckade upp det.

Vill du berätta om det?

– Nej.

Nu kommer folk undra vad som hände?

– Det får de göra.

Hur dejtar du i dag?

– Ibland träffar man någon man tycker är trevlig. Men det har inte varit några ordentliga flingor.

Påverkas ditt dejtingliv mycket av att folk känner igen dig?

– Ja, säkert. På krogen kan det bli så att folk känner igen mig på det sättet. Man hamnar i en konstig maktbalans, det kan vara en person som har bra koll på mig eller bara sett en glimt. Det blir en osäkerhet. Jag tror inte det är positivt.

Har du testat dejtingappen Tinder?

– Jag har försökt några gånger. Det är ganska lätt att få matchningar, men det blir aldrig något bra. Jag är ju rädd för främlingar, jag sitter hellre hemma. Det är helt fel app för mig. Jag behöver något som är mer baklänges.

Typ inga bilder?

– Det är nog ännu läskigare.

När gick du på en bra dejt senast?

– Det var inte så längesen. Det var i november.

Vad gjorde ni?

– Drack rödvin vid Karlaplan.

– Kan man tappa bort sig i en konversation är det en bra dejt. Man ska tro att klockan 21.00, men klockan är i själva verket 01.00.

Hur ser du på det klassiska familjelivet?

– Jag vet inte, jag är nog ganska självständig. Jag tycker om att ha mina kompisar väldigt nära mig, kanske närmre än de flesta. Men jag har inte fått grepp om kärlekssituationen ännu.

– Det är å andra sidan inte så viktigt för mig just nu, men det vore fett om man fick det där pirret som folk snackar om.

Hur ser du på barn i framtiden?

– Jag hade gärna haft barn.

Vill du gifta dig?

– Jag är kraftigt icke-troende. Så jag behöver ingen koppling till kyrkan.

Är du romantisk?

– Ja.

På vilket sätt?

– Lite härlig musik, en bra flaska vin och tända ljus. Det där smälter jag för.

Vad är kärlek för dig?

– Det är tillit, att låta varandra göra dumma grejer och att man klarar av det tillsammans. Att man tror på den andra personens dumheter, och att man tycker om dem. Och att det leder någonstans. Jag tycker om lite konstiga människor, att man har lite udda hobbys.

Råd till dig själv som 15-åring?

– Be om det du vill ha. Jag är uppfostrad helt tvärtom. Mina behov och begär har alltid legat sist. Det jobbar jag med aktivt fortfarande. Att försöka säga ”Hit vill jag, det här vill jag ha”.

Berätta en rolig historia från ditt skådespeleri?

– Jag gjorde piloten till Äkta människor. Det var en sista minuten-grej, de ringde mig och frågade om jag kunde komma dit och filma. Jag var i mitten av tonåren då, typ 14-15 år. Jag kom dit och det var massa kända skådisar där, bland annat Leif Andrée. Jag kom dit och såg att de hade kul, bufflade och höll på.

– Efteråt kom det fram någon till mig och frågade vad jag vill göra i livet, jag svarade ”Jag ska bli skådespelare”. Då vände sig Leif Andrée om och sa ”Det ska du inte bli”. Jag trodde att han var snäll och menade att det var ett skitliv, men jag tänkte samtidigt att jag hade gjort dåligt ifrån mig. Sen förklarade någon för mig att Leif inte var helt nöjd. Sånt där får man ta ibland.

Har du fått höra mycket sånt?

– Ja. Men efter serien Dubbelliv kom folk fram på gatan och sa ”Du är så jävla bra”. Efter det började jag tänka att det kanske kan bli något bra av det här ändå.

Det känns osvenskt med såna komplimanger.

– Ja, verkligen, verkligen. Vi behöver en halv flaska snaps innan vi ger varandra komplimanger.

Skäms du över något du har gjort?

– Det är så svårt att komma på något. Men jag kan vara dålig på att ta emot presenter. För några veckor sedan var det en tjej som gav mig en flaska vin när jag skulle ha middag hemma. Jag tittade på den och sa ”Den får du tillbaka direkt”. Hon blev skitledsen för hon trodde jag var besviken, men jag menade att vi ska dricka den tillsammans.

Är du rädd för döden?

– Ja, så in i helvete. Jag fick min första existentiella kris när jag var tolv år, och jag har inte lämnat den. Jag tycker döden suger. Varför ska vi upphöra att leva och tänka? Det är så jävla orättvist. Det finns mer saker man vill ha gjort, man hinner inte allt under ett liv.

Har du varit nära döden?

– Ja, två gånger. Kanske tre. Men det finns en gång som sticker ut.

Berätta.

– Jag var i Marocko när vi hade utbyte i skolan, och bodde då hemma hos en kille. Vi var på en fest på kvällen. Där är rätt strikta lagar där, så egentligen borde man inte dricka. En kille från en rik familj hade fått en Mustang som han ville showa med. Den killen jag bodde hemma hos var rätt poppis, så vi fick åka med. Det jag inte visste då var att föraren hade dragit i sig fem gram gräs och druckit en halv flaska sprit. Föraren drog iväg på en strandväg, som var tvåfilig. Det var kanske en 30-väg, men han körde typ i 180 kilometer i timmen.

– Vi var ensamma på vägen först, men sen kom det en lastbil emot oss och vi låg i den filen där lastbilen körde. Den kom rakt emot oss och alla förutom föraren började skrika. Vi skrek och skrek, men chauffören bara skrattade. Vi fortsatte skrika, men han skrattade. Det kändes som det varade i 20 minuter, men det kanske var några sekunder. Till slut tog killen i passagerarsätet tag i ratten och drog oss åt sidan. Det kändes som lastbilen touchade oss, det var så jävla nära. Man kände liksom att han passerade oss. Sen fick föraren kontroll på bilen och vi stannade. Det var riktigt jävla osoft gjort av han som körde. Man uppskattade livet lite mer dagen efter. Hade vi krockat med lastbilen hade det varit slut direkt, man hade inte behövt lida.

Hur gammal var du då?

– 17 år. Jag kände mig så maktlös i den situationen.

Usch. Otäck historia. Vi vänder tillbaka till något roligare, din skådespelarkarriär. Du var med i filmen Klara och gjorde även Kalle på krogen när du var barn. Den sistnämnda var din första huvudroll. Vad minns du av den?

– Victoria Dyring regisserade den. Ola Rapace spelade min farsa, och jag var tokkär i honom som liten. Han var supersnäll och rolig hela tiden, han ville spela fotboll och skoja tillsammans.

Har du några skådespelaridoler?

– Jag gillar Olivia Colman, hon är fantastisk. Bland herrarna är favoriten Joaquin Phoenix. Filmen Her är hans bästa.

Vad vill du nå med din skådespelarkarriär?

– Jag skickar en del selftapes till USA och England. Man får några scener och så filmar man dem, det är ett nytt steg i rollsättningsutvecklingen. De skickar ut det till de större agenturerna, som i sin tur kontaktar de personerna som de tycker passar bäst för rollerna.

Du vill utomlands?

– Det är väl på något sätt målet. Vi gör mycket häftig film i Sverige, men det finns berättelse vi inte kan berätta med vår budget.

Tänker du några speciella roller?

– Jag vill gärna spela knäpp. Drömrollen är någon som har snöat in sig lika långt som jag brukar göra med saker. När jag får reda på något märkligt sitter jag och läser forskningsartiklar i flera dagar.

Du vill spela galen och aggressiv?

– Ja, för fan, haha. Extrem ilska eller kärlek.

Romantiska komedier?

– Det är lika lockande att göra här som där.

Var är du om fem år?

– Jag har ingen jävla aning. Svaret du får den här veckan är något annat än du får nästa vecka. Jag har ögonen på England. Om det blir skådespeleri kommer jag sikta ditåt. Det skulle vara häftigt att forska också.

Forska i vad?

– Inom data finns det några kul ämnen, AI och medicinteknik.

Slutligen. Du får välja helt fritt – vad skulle du göra då?

– Jag hade velat regissera. Gärna en mörk spelfilm. En karaktärsstudier, eller något åt det hållet.

Namn: Joel Lützow (föddes Lundberg. Lützow är ett tyskt namn från hans mormor)

Ålder: 24 (född 17 mars 1995)

Familj: Mamma, pappa och bror.

Karriär: Har tidigare gjort bland annat julkalendern (2003), filmen Klara (2010) och serien Dubbelliv (2010-2012). Är högaktuell med serien Gåsmamman som har avslutat sin fjärde säsong. Femte säsong planeras.