Inger Nilsson bryter tystnaden om sin kamp mot dödliga sjukdomen
✔ Kampen mot sjukdomen: ”Önskar ingen det här”.
✔ Svåra tiden som hemlös.
✔ Kryptiska svaret om kärlekslivet.
✔ Dyker upp i nya Jägarna – så har du aldrig sett henne förr.
Inger Nilsson, 61, blev världskändis som Pippi Långstrump. Efter flera års tystnad är hon aktuell igen, i nya säsongen av Jägarna.
Läget, Inger?
– Det är bra!
I nya Jägarna – som sänds på C More och TV4 – spelar du mamma till en misstänkt mördare. Din karaktär är svårt sjuk och ligger med slangar i näsan. Förvandlades du till en hypokondriker under inspelningen?
– Nej, det gjorde jag inte mer än att det var en typisk coronainspelning. Inspelningen pågick under augusti, september och oktober, så det var väldigt mycket munskydd, handskar och handsprit som gällde.
Gick det bra att göra film under dessa omständigheter?
– Ja, men jag tycker att det är svårt när folk har munskydd. Dels för att jag inte känner igen folk, dels för att det är svårt att höra vad som sägs. Men det blir lite roligt också. Det blir en del komiska missförstånd
Inger sjuk i Corona
Har du klarat dig från att själv bli sjuk?
– Nej, jag hade corona i oktober.
✔︎ Det här är Inger Nilsson
Ålder: 61.
Stjärntecken: Oxe.
Bor: Stockholm.
Det bästa med mig är: Att jag nästan alltid är glad – förutom när jag är förbannad, (skratt).
Det sämsta med mig är: Att jag är långsint. Jag glömmer aldrig, jag har svårt att släppa taget.
När jag går på restaurang äter jag gärna: Italienskt.
På morgonen dricker jag helst: Kaffe.
Jag vaknar sällan senare än: Åtta, nio.
Vanligtvis somnar jag: När jag är trött, (skratt).
Det ville jag bli när jag var liten: Förskollärarinna – från allra första början. Sedan var det skådespelare.
Dit vill jag resa efter pandemin: New York, kanske. Jag har aldrig varit där.
Hur slog den mot dig?
– Jag vill nog inte dra några detaljer, men jag var sjuk i hög feber. Den här sjukdomen önskar jag ingen.
Tänker du mycket på det obegripliga slutet – alltså döden?
– Nej, faktiskt inte.
Mellan vilka år i ditt liv har du upplevt störst lycka?
– Jag kan inte svara på det. För det mesta är jag lycklig hela tiden. Det är faktiskt så. Jag är inte den som ser tillbaka, jag är den som går framåt. Men det är klart att det var en härlig tid när jag kom in på teaterskolan. Det ändrade mitt liv ganska rejält! Jag var ganska gammal när jag kom in på Scenskolan. Jag var inte 17, 18 som man skulle kunna tro, jag var nog 23. Lite över 20, åtminstone. Det här ändrade verkligen hela mitt liv. Från och med då var det teater som gällde.
Har du haft någon period där hela du varit en dysterkvist?
– Ja, i perioder där man varit drabbad av arbetslöshet. Det är man ju ibland som skådespelare. Sedan hade jag svårt att hitta bostad i Stockholm. Då var det jobbigt. Jag hankade mig fram på olika sätt, jag bodde i andrahand och på soffan hemma hos folk och så där. Det var besvärligt. Jag hade jobb men ingenstans att bo. Till slut hittade jag ett eget boende. Tur det. Annars hade jag nog fått lämna stan.
Du har passerat 60-strecket – åldern där många kvinnliga skådespelare hamnar i frysboxen. Känner du av den vågen?
– Nej, faktiskt inte. Snarare tvärtom. Jag har filmat mycket med tysk TV men nu börjar jag synas och höras lite mer här hemma, det är jättekul.
En av dina första roller blev också den mest omtalade: rollen som Pippi Långstrump. Gick du på audition som alla andra?
– Ja, det gjorde jag. Eller provfilmning som det hette på den tiden. Filmbolaget letade i hela Sverige. Man träffade så många som möjligt.
Kom du Astrid Lindgren inpå livet?
– Ja, det kan man väl säga. Vi umgicks resten av hennes liv och träffades då och då.
Nästan alla kreativa personer är lite speciella. Var hon också en udda fågel, privat?
– Det var hon nog. Hon var väldigt speciell. Hon hade förmågan att se andra människor. Man kände sig alltid viktig i hennes sällskap. Det var en fantastisk förmåga.
Hur lång tid tog det att spela in en vanlig Pippi-film?
– Allt som allt höll vi på tre år. Det första året filmade vi tv-serien. Tretton halvtimmesavsnitt. Sedan gjorde vi – i ganska tät följd – sjörövarfilmen och den sista på rymmen.
Så det var ett jäkla högt tempo?
– Ja, filmerna gick nästan pang-bom på varandra. Vi var ju barn och växte, så man ville nog att det skulle gå undan i svängarna. Det gällde att dra på, liksom, innan vi blev tonåringar.
Har du kvar något plagg eller någon pryl från Pippi-tiden?
– Ja, det har jag, men jag säger inte vad.
Kappsäcken med guldpengarna, måntro?
– Det är det inte.
Karaktären Pippi blev en världskändis. Även du. Var uppmärksamheten olidlig?
– Nej, det kan jag inte påstå. Sedan får man tänka att jag blev känd när jag var så liten. Jag vet inte om något annat liv för jag har inget att jämföra med, egentligen. För mig är det här normalt.
Vilken kollega träffar du gärna över en kopp kaffe eller två?
– Mia Poppe. Vi träffas då och då. Senast i lördags. Hon är väldig trevlig. En klok person.
Vad är ditt största nöje – på fritiden?
– Att umgås med mina vänner.
Har du ditt på det torra när det gäller kärleksrelationer?
– Det vet man inte!
Vad äter du alltför ofta?
– Semlor!
Slutligen Inger, vilken är den bästa stunden på din dag?
– Morgonen – när jag vaknar. Alternativet är ju att man inte är med längre
LÄS MER I PLUS: Så gick det sen för skådisarna i Skärgårdsdoktorn
Foto: TV4 & TT