Så gick det sen för deltagarna i Fem killar i veckan

I fyra avsnitt har TV4-tittarna fått följa Alexandra Sundell, Angelica Wilén, Annéa Hellgren och Agnes Forsblad. Men vad hände när tv-teamet lämnat? Hänt reder ut!

Hur länge hade du varit singel när du fattade pennan och sökte till Fem killar i veckan?

– Hela livet! Förhållanden är inget jag prioriterat, jag har lagt min tid på annat.

Vad fick dig att ge dig in i det här?

– Det var mest en rolig grej. Jag blev tipsad av kompisar, sedan drevs det bara längre och längre. Allt fler blev involverade. Coronan spelade också in, jag var extremt uttråkad!

Hur var det att gå på dejt omgiven av tv-kameror?

– Speciellt. Absolut. När vi var inne i huset så kunde jag glömma bort kamerorna korta stunder, men så fort vi var utomhus så hade jag kamerorna direkt framför mig. Det tyckte jag var skitsvårt.

Varför blev Axel Toregren, 23, ditt slutval?

– Bra fråga! Jag tyckte väl att han var enklast att umgås med.

Fick du inga som helst känslor för honom?

– Egentligen inte. Fast jämfört med de andra: absolut!

Vad hände när kameragänget lämnade platsen?

– Vi ”hängde” ett litet tag, jag och Axel. Sedan behövde vi dra, liksom, båda två. Sedan dess har vi inte setts mer.

Var tv-programmet dömt att misslyckas?

– Nej, herregud! Det har ju gått bra för andra.

Vad är senaste nytt på kärleksfronten?

– Det händer väl inget speciellt.

Vad säger din intuition om när drömkillen gör entré på arenan i ditt liv?

– Den säger väl inget speciellt – och jag har ingen brådska.

Blir det mer tv för dig, framöver?

– Nej, absolut inte! Det här är var inte riktigt min grej. Jag tycker att man blev så styrd. Man var tvingad att ta upp vissa samtalsämnen som jag kanske har noll intresse av att sitta och snacka om. Alltså, saker som jag inte tycker är ett dugg väsentliga. Det är lite svårt att vara sig själv i tv.

Läget, Annéa?

– Det är skitbra!

Hur länge hade du varit singel när Fem killar i veckan spelades in?

– I drygt två och ett halvt år. Eller tre. Kanske. Anledningen till att jag låter så tveksam är för att jag hade en fling däremellan…

Varför var du singel så pass länge?

– Jag har varit rädd. Jag har träffat fel killar som inte varit bra för mig. Ibland är det bra att låta tiden gå och få perspektiv på det hela. Detta gjorde att jag fick chansen att distansera mig från det hela. Jag har fantastiska närstående som har fantastiska relationer. Min bror till exempel. Han har varit ihop med sin nuvarande fru i tio år – och han är bara två år äldre. Så jag vet hur en sund relation ska se ut, men jag har inte varit där själv. Jag har inte lyssnat på mina behov.

Har du varit ihop med många knäppgökar?

– Ja.

Vilken relation som du haft har smärtat mest?

– Jag har inte blivit behandlad väl överhuvudtaget. Det har hänt så pass många saker att jag inte vågar sätta ord på det.

Vad fick dig att ta steget att söka till det här programmet?

– Grejen är att jag har försökt med dejtingappar och sådant, men det har känts så ytligt. Därför har det inte funkat. För en tid sedan berättade en kompis om det här programmet. Då kände jag att direkt att ”det här är verkligen något jag vill vara med i”. Jag har aldrig känt att jag vill dejta i tv – eller ens vara med i tv – men det här var så klockrent. Så jag satt där en måndagskväll och skickade in min ansökan. Dagen efter hörde produktionsbolaget av sig. Sedan var det full fart!

När första inspelningsdagen kom knackade fem singelkillar på dörren: rockmusikern Jens, romantikern Måns, snickaren Micke, elitskidåkaren Axel och PT:n Joni. Klickade det med någon av killarna direkt?

– Ja, framför allt med Axel. Han var först in. Jag fick en härlig känsla direkt. Han verkade så självsäker – samtidigt som han var jättenervös. Och så hade han ett så himla fint leende. Trots att han var så nervös så var han så sprudlande. Jag kände likadant, jag kände en väldig trygghet i det. Båda var glada men nervösa.

I slutet av inspelningsveckan stod valet mellan Micke och Axel – och du valde den sistnämnde. Varför?

– Alltså, jag minns när vi pratade och diskuterade, Axel och jag. Han var väldigt konkret och tydlig med vad han menade och ville. När han pratade kunde jag liksom visualisera en framtid. På ett ödmjukt sätt målade han upp bilden av hur vi skulle kunna ha det. Den bilden fick jag se ganska klart framför mig. Det var inga frågetecken alls, egentligen, men som sagt så var det otroligt jämnt in i det sista. Jag bestämde mig bara några minuter innan jag skulle öppna munnen. För Micke är en fantastisk kille, han också. Åtminstone det jag fick se!

Vad hände när inspelningsteamet åkte hem?

– Axel sov kvar en natt. Dagen efter plockade vi undan allting och så. Då ville jag visa honom min närmaste familj, så vi träffade min låtsaspappa och min lillebror. Sedan skjutsade jag honom till sin bil och så fick han åka hem till Mora där han bor.

Hur kändes det?

– Jag drabbades av separationsångest. Vi hade spelat in programmet en hel vecka. Plötsligt var jag helt ensam. Det här var en av de bästa veckorna i hela mitt liv. Samtidigt som jag var lycklig över att jag hade träffat Axel, så var jag helt tom och dränerad. Det var en riktigt obehaglig känsla.

Och sedan, då?

– Sedan åkte jag till Mora och hälsade på honom. Det var en måndag. Vi sa att ”nu kör vi en repris – fast på din hemmaplan”. Då fick jag träffa hans familj och hans vänner. Det var verkligen som en repris av programmet fast utan kameror, (skratt).

Hur ser dina känslor för Axel ut i dagsläget?

– Vi är ett par! Det är jättespännande att se vad som väntar runt hörnet…

Avslöja tre saker som gör att han kanske är mannen i ditt liv!

– Först och främst är han väldigt bra med barn och unga. Mina yngre bröder tokgillar honom redan. Med Axel kan jag verkligen se ett familjeliv. Han är en riktigt bra fadersfigur. Sedan värderar han våra familjer högt. När vi inte är själva så hänger vi med våra familjer. I och med att vi har likadana familjeliv så är det ämnat att skapa ett likadant – tillsammans. Han är dessutom min pusselbit i livet när det kommer till att jag är energisk och vill göra saker hela tiden. Han kan faktiskt få mig att sätta mig i soffan och bara kolla på en film. Där kompletterar vi varandra.

Har ni haft ert första stora relationsgräl ännu?

– Gräl vill jag inte påstå, men det hände en grej när vi körde bil i Stockholm. Jag kunde inte riktigt tolka GPS:en, så i panik väste han: ”Men ska jag svänga åt höger eller vänster?” Han var inte arg, bara stressad. Jag blev alldeles tom efteråt. Det var absolut inget gräl, men jag ville tydliggöra att det inte var någon fara, så jag sa: ”Hallå, kan jag bara få en kram?” Jag blev som ett barn, (skratt).

Vad är du mest sugen på att göra: gifta dig eller skaffa barn?

– Skaffa barn! Jag har haft barnlängtan ganska länge. Jag är ganska lillgammal, jag är redo för Svenssonlivet. Jag har länge känt mig redo.

Vad är det bästa med dig som flickvän?

– Det finns inga oklarheter. Jag är otroligt ärlig och alltid mig själv. Lite egen också. Jag vågar vara lite speciell. Och så är jag ganska enkel.

På vilket sätt bor det en psykopat i dig?

– Jag vill inte använda ordet psykopat, men jag har nog OCD. Mitt kylskåp är det finaste du kan skåda. Allt står i färgordning.

När i livet har du varit som lyckligast?

– Det har funnits flera moment. Ett är absolut just nu. Ett annat är när jag bodde i USA i ett år och pluggade och spelade fotboll.

Vilken är den värsta motgången du haft?

– Jag har haft svår skolios och har varit jättesned i ryggen. Under min högstadieperiod fick jag väljer mellan operation och att bära korsett. Jag valde korsetten. Med den på kroppen – 20 timmar varje dygn – var det nästan som att jag var stelopererad. Korsetten höll fast ryggraden så att den inte kunde växa mer snett. När jag väl hade växt klart så kunde jag sluta använda den.

Hur är det i dagsläget?

– I dagsläget är jag jätteglad att jag bar korsetten och slapp bli stelopererad. Däremot är jag fortfarande väldigt sned.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Tränar i sällskap med någon. Jag samlar energi genom att umgås med folk.

Får vi se dig i mer tv-program, framöver?

– Det tror jag inte, men man vet ju aldrig. Frågar någon om jag vill bli programledare så blir jag säkert det!

Läget, Angelica?

– Det är bara bra med mig!

Hur länge hade du varit singel när Fem killar i veckan spelades in?

– Fyra år.

Var det fyra långa år?

– Nej, det tycker jag väl inte. De har gått snabbt, faktiskt.

Var du sömnlös av nervositet – natten innan programmet spelades in?

– Nej, nervositeten slog till först när killarna klev innanför dörren. Då insåg jag vad jag hade gett mig in i. Nervositeten gjorde att jag fick svårt att fokusera i största allmänhet, tycker jag.

Upplevde du att produktionen hade dukat upp ett riktigt smörgåsbord av toppenkillar eller pratar vi charterkillar utan framtid?

– Nej, det var ett gäng bra killar. Det var absolut inga charterkillar. De var jättefina!

Men?

– Men uppenbarligen var ingen den rätte.

Gick alltsammans för fort?

– Nej, det tror jag inte. Känner man att man träffar den rätte så brukar det ju gå ganska fort.

Vem attraherades du mest av utseendemässigt: ordningsvakten Lenni, PT:n Joakim, småbarnspappan Anton, Söderkisen Crippe eller norrlänningen Johan?

–Det står nog lite delat mellan Anton och Crippe. Anton var lång. Crippe hade fin klädstil.

Valde du med hjärtat istället för med hjärnan när du valde Södermalmshippien Crippe?

– Just där och då valde jag med hjärtat. Det var honom jag klickade bäst med. Däremot var jag orolig över att våra liv inte skulle gå ihop så bra. Vi levde så pass olika liv. Jag antar att det var det som gjorde att det blev som det blev...

Vad hände när inspelningen var över?

– Han stannade kvar över natten. Efter det hördes vi några dagar till.

Och sen, då?

– Jag vet inte, det rann ut i sanden.

Slutade han höra av sig eller slutade du höra av dig?

– Det var nog lite båda…

Hur ser dina känslor för Crippe ut i dagsläget?

– Alltså, jag tycker fortfarande att han är en superfin kille. Jag tycker inget ont om honom.

Är en återförening mellan er utesluten?

– Det vet jag inte. Det tror jag inte. Vi är inte ovänner. Absolut inte. Vi har fortfarande kvar varandra på sociala medier och så…

Vad är senaste nytt på kärleksfronten?

– Det står rätt stilla, faktiskt.

Dejtar du ingenting?

– Nej, jag får en del fina meddelanden från killar, men det är inget dejtande.

Vad tycker du är knepigast med relationer?

– Det jag kan ha svårt för är att känna tillit till killar.

Bygger det på dålig erfarenhet?

– Ja, så är det.

Vad är det mest traumatiska du varit med om när det gäller kärleksrelationer, uppbrott och hjärtesorg?

– Det är nog otrohet, men jag vill inte säga så mycket mer om det. Det är inga roliga saker.

Mest traumatiska annars i livet, då?

– Min mamma gick bort 2011. Det kom väldigt plötsligt. Hennes kroppspulsåder sprack väldigt plötsligt.

Vad har den här jätteförlusten för satt spår i dig?

– Jag vet inte riktigt, mer än att jag tar tillvara på saker mer än jag gjorde tidigare.

Vad får man för typ av flickvän om man blir ihop med dig?

– Då får man en tjej som är glad, energifylld och full av humor!

Vad har du för strategi för att hitta stora kärleken?

– Just nu har jag ingen strategi, faktiskt. Jag tänker att det får komma när det kommer.

Hur ser ditt drömbröllop ut?

– Jag har faktiskt inte tänkt gifta mig! Jag tycker inte att man tycker om varandra mer bara för att man är gifta. Jag känner inte att det är ett måste.

Ser det ut som en rövarkula hemma hos dig?

– Nej, tvärtom. Jag är fruktansvärt pedantisk. Jag kan vara så pass pedantiskt att det nog kan vara jobbigt!

Vad gör du helst när du har tio timmar för dig själv?

– Då grupptränar jag och hänger med mina närmaste tjejkompisar.

Vad har du fått för reaktioner på din medverkan?

– Bara jättefina, jag har bara fått höra jättefina ord. Alla tycker att jag varit modig som gjort det här. Många frågar hur jag lyckades vara mig själv – rakt igenom.

Hur hoppas du att ditt liv ser ut om tio år?

– Då hoppas jag väl att jag hittat mig en kille och att jag bor tillsammans med honom och mina tre barn!

Läget, Patrik?

– Tack, det är bara bra. Solen skiner och fåglarna kvittrar!

Hur länge hade du varit singel när inspelningen av Fem killar i veckan ägde rum?

– Närmare ett år.

Under inspelningen hade du fyra kärleksrivaler som tävlade om Alexandra Sundells hjärta. Kvartetten bestod av barnsugne Ino, skådisen Nikolai, romantikern Mikael och charmtrollet Daniel. Klickade det mellan dig och Alexandra nästan direkt?

– Ja, det klickade väldigt tidigt. Jag märkte redan första kvällen, när jag fick en godnattkram, att den var hård. Vi höll i varandra riktigt länge. Dessutom hade vi väldigt mycket ögonkontakt.

Vad hände när kamerateamet lämnade dig och Alexandra?

– Det var så här. Från början sa teamet så här: ”Om du vinner det här så ska du få stanna och tillbringa natten tillsammans med henne”. Själv såg jag det inte som en tävling. När den dagen väl var där, så fick vi inte vara tillsammans, hon och jag, som produktionen hade lovat. Jag fick ta ett farväl genom att sitta och prata med henne en timme, kanske. Sedan fick jag gå till hotellet och sova. Sedan låg vi och pratade i telefonen i flera timmar. Morgonen efteråt kom hon till hotellet…

Och då kändes allt bra?

– Ja, väldigt bra. Jag var superuppspelt och lycklig. ”Det här är något att bygga på”. Så kändes det verkligen. Den känslan var ömsesidig.

Vad har hänt sedan dess?

– Jag bor i Stockholm, hon i Göteborg. Vi pendlade fram och tillbaka och sågs varenda helg förutom när jag skulle flytta. Då var jag tvungen att ta hand om flyttlasset. Sedan åkte jag ner till Göteborg, helgen därpå.

Och då kändes det också bra?

– Ja, absolut. Det var lyckat hela vägen – fram tills hon dumpade mig med ett sms! Sedan dess har jag inte hört ett enda ljud från henne. Inte ett skit! Hon har stoppat huvudet i sanden. Uppenbarligen är hon konflikträdd. Jag har velat ge henne chansen att förklara vad som hänt, men jag har fått lite kött på benen från folk i hennes närhet. Nu vet jag någorlunda vad som hänt, men jag har inte fått det ur hennes mun.

Har hon träffat någon annan?

– Ja, det har hon skrivit till mig. En privatjet skulle hämta henne ner till Schweiz där hon jobbar, men nästan samma dag sprang hennes föräldrars hund bort så hon var tvungen att stanna hemma och leta och ta hand om familjen. Hunden hittades och allt var frid och fröjd, sedan skulle hon åka vidare till Schweiz. Hon skickade ett sms där hon skrev: ”Förlåt om jag låter lite disträ i telefonen, men jag är ingen direkt telefonmänniska”. Då reagerade jag, vi hade ju pratat i telefonen hela tiden… Själv tar jag hellre fram telefonen än smsar, för att undvika en massa missförstånd.

Upplevde du Alexandras avståndstagande som ett varningstecken, förstås?

– Ja, det var lite konstigt. Sedan kom det ett sms där hon skrev att ”jag kommer inte kunna prata i telefon så mycket när jag åker bort, för det är svindyrt att ringa från Schweiz och jättedålig Wifi”. Jag tänkte inte mer på det och ville inte säga så mycket. Jag ville helt enkelt inte vara påstridig med frågor, jag skrev bara att ”hör av dig när du vill, vi litar ju på varandra, vi vet vad vi vill”. Sedan hade vi sms-kontakt varje dag. När jag smsade så märkte jag att jag inte riktigt fick svar på mina frågor, jag reagerade på det och anade oråd. Det var någonting… Veckan gick. Vi hade pratat om att ta en långresa kommande nyår tillsammans med min familj. Självklart ville jag att hon skulle följa med. När hon var nere i Schweiz så skulle jag droppa idén för mina familjemedlemmar, så jag skickade ett sms till henne och frågade om jag kunde räkna med henne – nu när jag skulle presentera resan för mina föräldrar. Då skrev hon att ”hjärtat, det är jättemycket som hänt, du får absolut inte bli orolig, det har bara med jobb att göra”. Då tänkte jag: ”Shit, nu har hon fått ett jobberbjudande som hon inte kan tacka nej till”. Jag frågade vad som hade hänt och fick inget svar. Då blev jag orolig. Vad hade hänt? Så jag skickade ett nytt sms där jag skrev ”du måste höra av dig, kan du bara ringa mig så kan vi prata?” Då svarade hon att jag inte skulle vara orolig, att varenda cell i hennes kropp skrek efter mig. Hon skickade jättefina sms. Kärleksfulla. Två dagar senare kom det ett till sms. Då skrev hon att hon hade fått jättestarka känslor för en kollega. Hon skrev också att vi skulle avsluta det vi hade.

Satte du kaffet i vrångstrupen när hon sms-dumpade dig?

– Ja, jag blev rätt chockad. Jag var på Värmdö och jobbade. Jag skrev ett kort sms: ”Jag tycker att du ska ringa mig”. En minut senare ringde jag. Då kom jag bara till telefonsvararen, så jag skickade ett nytt sms där jag frågade: ”Shit, vi lovade att vi alltid skulle vara ärliga mot varandra, oavsett vad som än händer så skulle vi ta tag i problemen och lösa dem”. Drygt ett dygn senare skrev hon ungefär samma sak, att hon vara jätteledsen från botten av sitt hjärta.

Är det här i särklass den jävligaste dumpningen du varit med om i ditt liv, Patrik?

– Med hästlängder!

Vad vill du säga till Alexandra – om hon läser det här?

– Jag skulle bara vilja ha en förklaring, ställa ett par frågor. Jag vill inte vara den som bråkar, jag respekterar att hon väljer att gå en annan väg, men det finns vissa frågetecken som jag skulle vilja ha svar på. Det har jag också skrivit till henne.

Hur ser dina känslor för Alexandra ut i dagsläget?

– Med tanke på att det blev som det blev… Istället för att gå omkring olyckligt kär så väcktes en inre ilska i mig. Det har gjort det lättare att glömma det här, även om jag än idag kan tänka: ”Vad hände?” Vi är ju vuxna människor!

Känner du till mentalt tilltufsad efter den här tv-smällen?

– Nej, men det är klart att jag reflekterar över saker och ting. Så är det ju.

Finns det någon ny hjärtevän i ditt liv?

– Jag har väl träffat en, men på låg nivå eller vad man ska säga. Jag är väldigt försiktig, jag vill inte rusa in i något nytt. Jag tar en dag i taget och fokuserar på mig själv.

Får vi se dig mer i tv-rutan, framöver?

– Ja, det får ni absolut göra. Jag är med i en del byggprogram. Det har pågått flera år. Sofias änglar och Anders knackar på. Och så Fuskbyggarna – fast på rätt sida där vi rättar till efter andra hantverkares fusk, (skratt).

Fotnot: Hänt har sökt Alexandra Sundell för en intervju. Hon har avböjt att medverka.

Foto: Fredrik Nilsson/TV4 & Privat