Därför vill Väder-Nils Holmqvist lämna Sverige med fru och barn

Nils Holmqvist, 35, har blivit folkkär via sitt behagliga sätt att presentera vädret i SVT. Men allt är inte guld och gröna skogar.

Hur står det till, Nils?

– Jo, det är bra, tack. Privat känns det som det varit en förändringens tid. Jag har blivit förälder. Vi har renoverat hemma och börjar närma oss slutet. Jag saknar vardagslunket, att komma hem från jobbet och bara umgås och känna att man har lite dötid…

Var i Sverige blev du till?

– Det vet jag inte riktigt, men jag antar väl att det är någonstans i Anderslöv som jag kommer ifrån, (skratt).

Hur gick det till när du tjänade din första 500-lapp?

– Jag var jordgubbsplockare. Det var långa dagar, jag har aldrig jobbat så hårt i hela mitt liv. Det tog en hel vecka att tjäna ihop den där femhundringen.

Vilken är den värsta fördomen som finns om dig och andra meteorologer?

– Att man ofta har fel, (skratt). När man står framför en väderkamera så blir man något av en representant för vädret. Det förekommer att folk riktar sin ilska mot prognosen och meteorologen i stället för vädret i sig.

Har du varit med om att någon buat eller spottat på dig när du flanerat på stan?

– Nej, aldrig. Folk är bara otrevliga över mail. Det är verkligen vid datorn som folks sämsta sidor kommer fram. Klagomålen är inte många men kan handla om alltifrån hur jag gör vissa uttal till hur jag är klädd.

Hur märker du av folkets kärlek, då?

– Folk hör av sig då och då med glada tillrop. Folk hejar titt som tätt när jag är hemma i Skåne. I Stockholm däremot är folk så vana vid att se kändisar. Där är det inte samma grej…

Är din hustru Julia också i vädersvängen?

– Nej, hon doktorerar i socialt arbete.

Hur gick det till när ni träffades?

– Det här var i Lund, 2009. Vi pluggade där och träffades på en fest. Kärleken var ömsesidig. Detta var före alla dejtingappar. Sedan bjöd jag över henne på vin- och popcorndejt. Succé!

Så man kan säga att kärleken slog ner som en blixt från en klar himmel?

– Ja, det kan man. Jag ska kanske inte säga att det var kärlek vid första ögonkastet, men det var i alla fall någon form av stark åtrå. Jag tänkte: ”Gud, den här tjejen är speciell!” Hon var verkligen vacker.

Vilken väderterm beskriver rättvisast din och Julias relation?

– Klart till halvklart. Vi har haft väldigt fina år.

Var ditt frieri romantiskt?

– Ja, det tycker jag. Julia har sin släkt i Skåne. När hon fyllde 30 åkte vi ner till Malmö och firade henne där. På Visingsö åkte vi tandemcykel. En av hennes favoritplatser där nere är en fyr. Tanken var att jag skulle fria där, men det var elstängsel och hästar emellan. I stället blev det en brygga på den sydligaste spetsen av Visingsö. Det var brittsommar, långt in i oktober. Nästan 20 grader. Dimma över Vättern. Vattnet och himlen gick nästan ihop. Jättefint! Vi hade picknick på bryggan och där friade jag.

Sa hon ja direkt?

– Ja. Tur det för jag hade redan bokat bröllopslokalen, (skratt).

Vad har haft en tendens att orsaka stormvindar i ert äktenskap?

– Egentligen ingenting. Däremot tar det rätt lång tid för mig att bli arg. Om det uppstår friktion så hinner Julia bli arg och sedan normal. Först då kommer jag efter: ”Du, det där..!” Det är ett väldigt ocharmigt beteende från min sida.

Har ni aldrig haft någon kris där det rått iskyla i relationen?

– Nej, det har vi undgått. Ingen relation är guld och gröna skogar, men vi har en väldigt hög lägsta nivå…

Vad är i regel det första du gör när du kommer hem från jobbet?

– Säger hej till Pelle.

Blir du fly förbannad när dina kompisar kallar dig för Väder-Nils?

– Nej, inte alls.

När i livet har du varit som lyckligast?

– Tiden är Lund. Det är möjligt att jag romantiserar den, men för första gången i livet stod man på sina egna, stapplande ben. Man fick bo själv, lära känna sig själv, utforska och känna. Alla studenter var lika fattiga och alla var där för att förverkliga sig själva.

Vilken är den jobbigaste motgången du haft?

– För några år sedan fick jag en panikattack i Rapport. Jag var helt oförberedd. Plötsligt tappade jag kontrollen. I stunden var det jobbigt och hemskt, så klart. Jag fattade inte vad som hände.

Vad berodde blackouten på?

– Stress. Jag hade jobbat för mycket och var inte alls bekant med kroppens signaler. Ett par veckor innan det här hände hade jag börjat få dålig balans. Jag tog inte alla trappsteg och jag snubblade lite. Sedan, när själva panikattacken kom, fick jag svårt att formulera mig. Andningen funkade inte och jag kände mig svag i benen. Efteråt var det jobbigt att komma tillbaka mentalt. Jag var rädd för att det skulle hända igen. Det var som att bära omkring på en bomb: Ska den explodera igen? Vad händer då? Kan jag jobba vidare?

Är du tillbaka i matchen nu eller känner du fortfarande att ”psykbrytet” skvalpar kvar någonstans i bakhuvudet?

– Både och. Ibland kan jag oroa mig för att det ska hända igen. Samtidigt försöker jag tänka rationellt. Jag kan mitt jobb. Det är ingen stor grej. Vädret är inget livsavgörande. Det gäller alltså bara att tagga ner…

Vilken är den lägsta vädertemperaturen du upplevt?

– Jag kommer från Skåne. Där blir det inte särskilt kallt. Däremot var jag i Nepal en gång och spelade in ett program. Då var det 25 minus, kanske.

Vilken kunglighet såg du senast skymten av?

– Prins Daniel och kronprinsessan Victoria. De gjorde en rundvandring på SVT.

Hur ser dina framtidsdrömmar ut, Nils?

– Jag skulle vilja jobba som meteorolog utomlands. Svärfar är född i Italien. För mig har det länge varit en dröm att jobba där, men det kommer nog aldrig bli av. Meteorologerna i Italien pratar så himla rappt. Då är det större chans att jag förverkligar min dröm om att få bo lantligt vid vattnet. Du vet, odla växter. Påta i en trädgård. Det skulle vara skönt. Jag vill gärna ha större avstånd till grannarna.

Foto: TT & Instagram.