Bonde söker fru-Leif Erikssons fina ord om Linda Lindorff

Möt Linda Lindorff i en öppenhjärtig intervju om kärleken, karriären och familjen. Som bonus avslöjar tre folkkära tv-bönder – Leif Eriksson, Susanna Karlsson och Per-Jörgen ”Pekka” Östling – hemligheter om programledaren.

På den gamla goda tiden var Linda Lindorff – eller Linda Isacsson som hon hette då – reporter och väderpresentatör i det kaxiga nyhetsprogrammet TV3 Direkt. Från 3:an tog hon 2001 ett jätteskutt till TV4 och reseprogrammet När och fjärran. Vips så var Linda folkkär. Inom loppet av bara ett år frontade hon fyra program parallellt. Förutom När och fjärran gjorde hon Jakt och fiske, Farmen och Äntligen trädgård.

När Linda som 34-åring blev programledare för Bonde söker fru, smällde det till ordentligt och bönderna som på bästa sändningstid sökte kärleken i tv, blev vår tids rockstjärnor.

– När jag tittar tillbaka på bondesäsongerna så tittar jag samtidigt tillbaka på olika faser i mitt eget liv. När jag började var jag singel, nu har jag tre barn och är gift. När vi startade Bonde söker fru 2006 så levde jag ett helt annat liv.

Ge ett exempel, Linda!

– 2009 var vi hemma hos Roger Karlsson på Ljusterö. Då var jag höggravid med Wilhelmina. Extra känslosam med stor, härlig mage åkte jag runt och pratade kärlek med mina bönder…

I Lindas fall har privatlivet och ”Bonde söker fru” gått lite hand i hand och för att få produktionen att hålla år efter år har TV4 anpassat inspelningarna efter i vilken livssituation Linda befunnit sig. När Linda varit gravid och nyförlöst har det skrivits in amningspauser i inspelningsschemat.

Som ett resultat av tv-upplägget upplever Linda inspelningarna som både personliga och familjära – och hon rycks lätt med i deltagarnas känsloliv.

Har du koll på hur många bebisar Bonde söker fru resulterat i, eller har du tappat räkningen?

– Vi har fått 18 bebisar, fantastiskt nog!

Blir du ledsen när du får reda på att ett förhållande från Bonde söker fru tagit slut?

– Självklart. Allt annat skulle vara jättekonstigt. Jag jobbar ju väldigt nära personerna som är med. Alla har en stor längtan efter kärlek. För många är kanske Bonde söker fru den sista utvägen. Jag blir en del av böndernas innersta längtan och drömmar. Det är omöjligt att inte bli berörd, förklarar Linda som under inspelningarna rör sig hemtamt på tv-böndernas gårdar.

Med rötterna i lappländska Vilhelmina har jakt och fiske varit en del av hennes liv.

Vilken doft förknippar du med din barndoms dagar?

– Jag har två. Tänk dig känslan när det är 30 grader kallt. Du går ut och känner doften av kyla. Det är förmodligen en icke-doft, men det är precis den känslan… Den andra doften är solvarm tall.

Vad hade du för tankar och funderingar om framtiden när du var 15, 20 år?

– Inte var det att bli känd och att jobba med tv i alla fall, säger Linda och skrattar. Jag gillade ekonomi och matematik, jag gillade räkenskaper. Jag gillade även människor och matlagning. Och så drömde jag om att få resa. Därför fick jag för mig att jag skulle driva ett hotell i Västindien. Men mest av allt älskade jag att fotografera. Jag fick min första kamera av mamma och pappa när jag var sju år och när jag började högstadiet framkallade jag mina egna bilder. Jag gick sedan en tvåårig fotoskola efter gymnasiet.

Hur kom du in i mediebranschen, då?

– Min mormor ringde från Umeå och sa: ”Kom hit, de söker reportrar på TV4 Botnia”. ”Men det är ju tv…”, svarade jag. Hur som helst sökte jag jobbet och fick det. Jag var där som sommarvikarie ett par månader, sedan förlängdes kontraktet och jag blev kvar i över ett år, minns Linda.

Efter journalistlinjen sökte hon radiojobb och av en slump hamnade hon på TV3.

–Jag skulle på ett röstprov på Radio Rix men den som var ansvarig hade slängt över mina papper till TV3 och när jag kom dit var det alltså inte något röstprov utan ett tv-test. Det gick bra, berättar Linda som 1996 gjorde tv-debut med nämnda TV3 Direkt.

Känns det som att tiden stått stilla när du återvänder hem till Vilhelmina?

– Nej, vi har en stuga en bit utanför Vilhelmina så vi är där flera gånger varje år. Stugan ligger alldeles vid sjön, så fint, mitt paradis. På vintrarna blir det skoteråkning och skidor, på somrarna blir det båt och fiske. Vi plockar bär och grillar på bryggan. Det finns hur mycket som helst att göra i Vilhelmina.

Så Jacob drabbas inte av lappsjuka?

– Nej, inte alls. Det roliga är att han gillar Lappland lika mycket som jag gör. Annars hade det nästan inte funkat.

Kan du tänka dig att flytta ut på vischan, permanent?

– Jag gillar städer och allt vad det innebär men det är klart, hade jag inte haft mitt jobb – och tvingades välja – så skulle vi nog hamna någonstans ute på landet, ja.

Du bor med din familj på Lidingö strax utanför Stockholm. Från vilket fönster har ni finast utsikt?

– Vi har ett härligt hus som ligger väldigt högt och ljust. Många fönster ger glädje. Köksfönstret är ett av dem. När man står och diskar har man utsikt över en del äpple- och päronträd. Lidingö är lite som landet. Fin natur, nära till vatten och man ser ofta rävar och rådjur – till och med i trädgården!

Vilket är ditt starkaste karaktärsdrag?

– Jag tror att jag är väldigt entusiastisk gällande det mesta. Och så är jag fysisk. Jag tycker om att kramas och ta på folk.

Vad kan det vara svårt att tro om dig?

– Säkert att jag har ett jäkla temperament. Jag tänder till på en sekund, jag fräser som en katt. Lyckligtvis går det över lika fort.

Från vem har du fått ditt temperament?

– Det har jag nog inte fått, det har jag nog utvecklat själv. Jag gillar ordning och reda och jag tycker att man ska hålla det man lovar. Om något av barnen lovat att bädda sängen men inte gör det, då reagerar jag på det. Men det går lika fort över, som sagt.

Hur gick det till när Jacob kom in i ditt liv?

– Vi träffades genom gemensamma vänner.

Var bröllopet 2009 pampigt?

– Ja, faktiskt. Vi samlade vänner och familj på en vingård i Italien. Först tänkte vi gifta oss vid poolen under hängrankorna, men sedan upptäckte vi att det fanns ett gammalt kapell på gården. Vi bar ut allt som fanns i kapellet och där gifte vi oss. Det var verkligen en magisk dag. Så känslosamt och vackert, tårarna rann och jag kunde inte sluta le. Jag har nog aldrig känt mig så lycklig, förutom när jag fött barn förstås, men det är ju även förknippat med en hel del andra sorts känslor… På bröllopet fanns bara lyckan. Ren och skär lycka. Underbart.

Hur är du som mamma?

– Närvarande och engagerad. Jag älskar att vara med barnen, det är det bästa som finns. Helst vill jag ha dem runtomkring mig hela tiden. Jag är som en ledarhund, jag vill ha flocken samlad.

Vad kan du sakna från tiden innan du blev förälder?

– Faktiskt ingenting. På den tiden var jag rätt dum i huvudet, jag fick för mig att jag inte ville ha barn. Jag var rädd för att barn skulle ta min frihet, typ. Men så träffade jag Jacob. Jag är otroligt tacksam för det. Han fick mig att känna att jag ville bli mamma, att få förena mig med honom. Helt plötsligt kändes det självklart.

Du har en härlig familj och en trygg yrkeskarriär. Saknar du något?

– Nej, jag har det bra. Verkligen. Frånsett coronaviruset, förstås, som påverkar allas liv. Jag vill att det ska bli ordning och reda i världen igen, att folk inte ska behöva vara rädda. Jag längtar till den dagen vi kan närma oss varandra – utan att bli rädda.

◼️◼️◼️

✔︎ Susanna Karlsson, 2018:

– Linda är den orädda typen. När vi spelade in Bonde söker fru frågade jag henne om hon ville rida på en av mina kossor. ”Okej”, sa hon och hoppade upp på koryggen. Det hade jag inte förväntat mig av en programledare från Stockholm. Jag var duktigt imponerad!

✔︎ Leif Eriksson, 2020:

– Folk kanske tror att hon är lite märkvärdig, men det kan jag intyga att hon inte är. Hon är en för jävla trevlig människa. Snäll. Fin. Och rolig! Dessutom gillar hon att käka avokado. Linda är för jävla bra.

✔︎ Per-Jörgen ”Pekka” Östling, 2009:

– Linda är sig själv i alla lägen. Jag minns när vi var på gruppdejten på Sundbyholm. Linda trampade runt i skogen i högklackade skor. Tjejerna var så otroligt imponerade. Där gick hon omkring i finskor! Det roliga var att hon fullkomligt ägde situationen. Det kändes inte ett dugg konstigt, (skratt).

◼️◼️◼️

Ålder: 48.

Familj: Maken Jacob, 47, döttrarna Lykke, 12, Wilhelmina, 10, Benedicte, 7.

Bor: Lidingö.

God egenskap: Positiv och snäll.

Dålig egenskap: Tjurskallig och temperamentsfull.

Gillar: Omtänksamhet och engagemang.

Ogillar: Folk som är missunnsamma och trångsynta.

Favoriträtt: Saltimbocca.

Favoritdryck: Mjölk.

Lyssnar på: Ljudböcker.

Tittar på: Netflix-serierna ”Tiger king” och ”La casa de papel”.

Framtidsplaner: Försöka hålla mig frisk och stark – och vara en bra mamma till mina barn.

Foto: TT, TV4