Linda Bengtzings barnbeslut nära krossa relationen: "Väldigt tveksam"

Jag vet ju var Skrubba ligger, där fanns det en uppfostringsanstalt förr i tiden. Och nu susar jag och fotograf-Malin mot Tyresö där vi är hembjudna till Linda Bengtzing, 43, och efter en stunds letande kommer vi fram till ett väldigt märkligt hus, lite som en schweizisk alphydda. Linda blir sminkad. Hon har till och med styrt upp en egen makeup-artist dagen till ära. Vi bänkar oss i den stora soffan. Utanför flödar solen.

Hur mår du Linda?

– Jag mår bra, jag har nyligen köpt ett hus i Spanien, i december. En investering där jag håller på att fixa och dona och så jobbar jag mycket nu, sommaren är ju en höjdpunkt för oss artister.

Du är ju uppväxt i Gullspång?

– Jag hade en lillebror, Martin och vi bodde i en tegelvilla från 70-talet. Pappa var entreprenör, mamma jobbade på Gullspång smältverk och blev senare florist och tog senare över Bengtzing begravningsbyrå.

Började du sjunga tidigt?

– Jag gick till en sångfröken sedan jag var åtta år, Ingrid. Vi låg på golvet och lärde oss andas rätt. Sedan flyttade jag, 15 år gammal till Mariestad, mamma verkade rätt obrydd i det. Bodde hos en kompis och jobbade i blomsteraffär.

Skola då?

– Jag gick 3-årig ekonomisk linje men var väldigt blyg. Jag fick någon form av scenskräck, kunde inte möta kassörskans blick, kunde inte stå inför folk, rodnade.

Under gymnasiet sökte du in till Wallmans?

– De tyckte jag var en oslipad diamant. Jobbade sedan i åtta år med Wallmans i Norge och Sverige och är så stolt över det. Det är lite som att göra militären – tuffa bud. Efter det var jag barnflicka på Östermalm och var ute en del. Hängde mycket ute i svängen och såg hur branschen funkade.

Och så fick du kontakt med Bert Karlsson som hade programmet ”Fame Factory”.

– Vi fick kontakt redan när jag var elva år, och provsjöng senare för ”Alla flickor”, låten som jag älskade. Villkoret för att få den låten var att jag skulle vara med i programmet och det var jag, 2005. Och efter att jag släppte Alla flickor bara smällde det till.

Du slog igenom på en natt?

– Ja, jag fick säga upp mig på Wallmans och vi åkte ut på turné, sedan medverkade jag i Melodifestivalen flera gånger.

Hur var det med kärleken under de här intensiva åren?

– Jag har ju så lätt att bli kär, alla gillar ju att man är lite självständig. Jag köpte ett hus i Tallkrogen där jag bodde under några år.

Och så träffade du Peter, pappan till dina barn?

– Vi träffades 2008. Jag skulle ut på turné och skulle repa med killarna i bandet innan men det fanns liksom ingen att flörta med, ett superhärligt gäng förstås annars. Men Klas, gitarristen kunde inte så Peter kom istället och jag blev störtförälskad. Det var skitjobbigt, han var redan tillsammans med någon och jag ville inte såra någon men så struntade jag i det. De hade det inte så bra heller. Och så avslutade han relationen och flyttade in till mig men jag var aldrig hemma, jag var ute på turné jämt.

Du blev gravid supersnabbt?

– Efter tre månader bara, jag fattade det inte först och var väldigt tveksam. Vi kom inte fram till något beslut, sedan blev det för sent för abort. Det var på gränsen att Peter drog då – men jag rekommenderar att få barn när man är nykär. Det är ju lite som att gå på rosa moln.

Var du hemma länge med Nisse?

– Jag började jobba fort. Jag gjorde ”Lotta på Liseberg” när han var åtta månader. Det var ju mer press på mammor då än nu, på att jag började jobba för tidigt. Tidningar sätter press på båda kända och okända mammor och jag fick väl en del kritik för det. Sedan gjorde jag Melodifestivalen. Var borta fem dagar, sedan hemma igen och jag fick mycket hat, att jag inte hade med barnet.

Vill du ha fler barn?

– Jag kan känna… att jag inte började tidigare!

Vad har varit roligast i din karriär?

– Jag tycker ju allt är kul, jag har haft en sådan himla tur. Folk tror ju också att man inte gör något bara för att man inte syns, men det stämmer inte.

Har du blivit rik på din karriär?

– Haha, nej! Det jag gjort mest pengar på är husaffärer. Jag har ju tre hus nu. Det här, ett sommarhus i Gullspång och så det här senaste i utanför Marbella.

Trerumsvillan där, som har havsutsikt, är på 120 kvadratmeter och har en tomtyta på 320 kvadratmeter. Och precis som i Lindas andra fastigheter ingår pool.

Du har ju även blivit barnboksförfattare, berätta!

– Det började med att jag berättade historier för min dotter Vera. Det är läskiga skrönor så jag har ändrat dem lite så att det blir barnvänligt. Hon tyckte det var så roligt så hon ville höra samma historia varje kväll. Då tänkte jag att jag kanske ska göra någonting med det. Boken heter ”Boxarn & Prinsessan” och är skriven med typsnittet Castledown, ett dyslexivänligt typsnitt framtaget av lärare, elever och typsnittsdesigner på skolan med samma namn. Det har blivit uppmärksammat och prisbelönt i England.

Vårt möte är slut, vi ska tillbaka in till stan och Linda väntar på barn från förskola och skola. En glad skit det där. Nu hoppas vi på inbjudningskort från Marbella.

Foto: Malin Bondesson

Allt om Linda Bengtzing
Bor: Tyresö
Familj: Sambon Peter Ståhlgren, 43, Vera, 8,5, Nils, 5
Ålder: 43
Personligt motto: Gör det du tycker om, eller tyck om det du gör
Favoriträtt: Tapas
Favoritdryck: Mimosa, mousserande med apelsinjuice
Reser helst till: Jag gillar att vara hemma men reser helst till något av mina tre hus. Jag har turnerat så mycket så älskar att vakna hemma
Roas av: Jag gillar Stefan & Krister, den typen av humor
Oroas av: Sjukdom, känner mig maktlös runt sjukdom
Framtidsplaner: Njuta av sommaren, renovera på huset i Spanien