Andreas Strömblad kämpar för att leva ett normalt liv: "För mig var bulimi en tjejsjukdom"

Problemen började när Andreas Strömblad förlorade sitt älskade husdjur. I dag, 14 år senare, kan han för första gången säga att han vill bli frisk på riktigt.

Nyligen skrevs Andreas Strömblad, 24, ut från psykiatrin i Lund. Efter en sju veckor lång behandlingsperiod på avdelningen för personer med ätstörningar är det nu tänkt att han ska klara av att leva ett mer normalt liv utanför sjukhusets väggar.

– Det är lite knaggligt just nu, erkänner han för Hänt.

Andreas Strömblad Foto: Evis Renander

Andreas Strömblad har kämpat mot sina ätstörningar sedan han var tio år gammal. Foto: Evis Renander

Andreas fortsätter:

– Jag har tappat greppet redan, det är det jobbigaste. Jag borde kanske ha fått en vecka till på avdelningen och därefter lagt upp en plan på tätare kontakt under utslussning från avdelningen. Nu har jag samtal bara en gång i veckan och det är inte tillräckligt.

Andreas var 14 år när han diagnostiserades med bulimi. De senaste tio åren har mer eller mindre allt kretsat kring hetsätning, ångest, kräkningar, svält och överträning. En kamp som han berättar om i sin bok “Ett helvete är också ett liv” (Mogwai Bokförlag).

– Till en början skrev jag den till min mamma faktiskt, jag ville ge henne något att läsa för att förstå mig bättre.

Modern har försökt hjälpa honom genom åren men det är först i dag han verkligen själv vill bli frisk.

– Tidigare har jag sagt, “jag ska försöka bli bra, jag hoppas verkligen jag blir frisk, jag kanske kan” men jag har aldrig kunnat säga på rak arm att jag vill bli frisk, förrän nu. Nu vill jag och nu gäller det bara att viljan håller i sig. Den är svajande från dag till dag, den måste bli konstant, viljan och att kämpa på.

Jag har aldrig kunnat säga på rak arm att jag vill bli frisk, förrän nu

För honom började problemen i form av tvångstankar i tioårsåldern. Hans dåvarande och högst älskade hamster Kurre gick hastigt bort vilket triggade igång något i honom.

– Jag hade väldigt få vänskapskontakter. Just att Kurre inte krävde något av mig utan accepterade mig precis som jag var gjorde att han blev min trygghet i vardagen. När han gick bort försvann den tryggheten.

Andreas anklagade sig själv för hamsterns död och när han fick en ny som tröst bestämde han sig för att ingenting skulle få hända den. Han kontrollerade allt från maten till att dörren var låst om natten så att ingen kunde ta sig in och ta djuret ifrån honom.

Han tycker att han fick bra hjälp för tvånget men 2004 började han träna. Träningen blev snabbt manisk och inkluderade snart även att kontrollera matintaget. Men eftersom han plötsligt var glad, positiv och utåtriktad så var det till en början ingen som misstänkte vilken riktning det höll på att ta.

– Mamma förstod hur illa det var först när jag berättade att jag hade kräkts hos mormor. Hon la ihop det med allt det andra.

Som minst har Andreas Strömblad vägt runt 40 kilo. Foto: Privat

Som minst har Andreas Strömblad vägt runt 40 kilo. Foto: Privat

Hon tog honom till BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) och under andra besöket hösten 2004 fick han diagnosen bulimi. I stället för att hjälpa honom ledde diagnosen nästan till motsatsen.

– Jag blev stämplad som bulimiker och det kändes inte alls bra. Jag förstod inte vad det var, för mig var bulimi en tjejsjukdom.

Högstadiet kretsade kring mat, hetsätning, träning, svält och kräkningar. Han smög med sina hetsätningar och kunde köpa på sig en massa av sådant som han förbjudit sig själv som glass och godis, hetsäta det och sedan kräkas upp det på toaletten för att dämpa ångesten.

Under gymnasiet gick det bättre men efter studenten föll han tillbaka i gamla spår. När det var som värst vägde han livshotande 40 kilo.

Han har varit nära döden och varit inlagd i omgångar, ibland mot sin egen vilja men sjukdomen har ständigt haft ett hårt grepp om honom.

I och med att jag varit sjuk länge så har jag aldrig tagit ansvar för min vardag

I dag går han i en KBT-behandling som fokuserar på att bryta hans ångestladdade mönster och även om han just nu tycker att han mår sämre än när han var inlagd under våren så uppskattar han sin nuvarande psykologs sätt att hjälpa honom.

– Hon känns väldigt rättvis tycker jag. Jag behöver kämpa, kämpa, kämpa, men det är också okej att ha en dag som är dålig, bara jag försöker bryta det nästa dag.

Det märks att han är tudelad inför sin sjukdom. Å den ena sidan orkar han inte riktigt motivera sig till att göra de framsteg som krävs, å den andra vill han utmana sig själv. Faktum är att han måste utmana sig själv och göra sin hemläxa i form av att fylla i matscheman och göra jobbet hemma för att kunna få sjukvårdens stöd.

– Om jag vill behålla min behandling måste jag göra vissa saker. Och det är bra. Nu gäller det att göra framsteg och att inte gå bakåt.

Foto: Evis Renander

Andreas Strömblad delar med sig av sin kamp i modiga debuten “Ett helvete är också ett liv”. Foto: Evis Renander

Även om Andreas just nu känner det som att han inte gör framsteg i den takt han vill och han är rädd för att helt dras in i sjukdomen igen så försöker han se framåt. Andreas gillar att sjunga och spela gitarr och har blivit antagen till två folkhögskolor med musikinriktning. Han försöker samla mod för att tacka ja till någon av platserna, men blir det inte så hoppas han kunna arbetsträna till hösten.

– Jag har bestämt mig, vare sig jag mår bra eller inte så kommer jag att påbörja något till hösten som leder mig till ett friskare liv. Sjukdomen till trots ska jag ha ett jobb och en bostad och ta hand om mitt liv.

Hans mamma bor i Malmö men i dag bor Andreas i Lund där han hyr systerns lägenhet medan hon säsongsjobbar på annan ort.

– Det är väldigt skönt. I och med att jag varit sjuk länge så har jag aldrig tagit ansvar för min vardag. Eftersom jag bott hemma så är det mamma som har fixat allt. Jag trivs med att ta hand om mig själv, precis som det ska kännas. Och någonstans ska man ju börja. Jag fyller 25 snart och det är på tiden att växa upp, säger Andreas Strömblad.

Andra läser också:

Tiffany mobbades för sin sjukdom – se hennes starka tatuering som ger svar på tal

Yasmines chock efter olyckorna: ”Mitt ansikte smälte”

Flavia tatuerar våldsutsatta kvinnor med ärr helt gratis

SENASTE NYTT!