TRAMSFRANS: Melodifestivalen har blivit en talangjakt – ska det verkligen kännas så här tråkigt?

Gunilla Perssons långa kravlista på mannen: ”Det är en ICK!”

Ladda ner Hänts app!

Det är bara december, men vi närmar oss Melodifestival-säsong med stormsteg! Tiden går fort när man har roligt i januari, och snart är det dags att bli gisslantagen av SVT sex lördagar i sträck.

I veckan avslöjades vilka bidrag som ska vara med och tävla. I likhet med tidigare år så blev presskonferensen inte någon sensationell historia, eftersom i princip alla bidrag redan blivit avslöjade av kvällstidningarna för att musikbranschen läcker som ett såll.

Listan på nästa års bidrag fick mig inte direkt att ramla av stolen av upphetsning. Eller vad sägs om kända namn som Indra Elg, Noll2, Emilia Pantic, Cimberly, Eva Jumatate och Felix Manu?

Skämt åsido så är det klart att man inte behöver vara känd för att vara underhållande och framgångsrik i Melodifestivalen! Om någon hade sagt för ett år sedan att en okänd kostymklädd trio från Österbotten skulle vinna tävlingen med en låt om bastubadande så hade ingen förmodligen trott på det. Ändå så vann de, och lyckades knipa en helt klart godkänd topp 10-placering i Eurovision (även om det kändes som att folk var lite besvikna över att de inte vann hela Eurovision).

Melodifestivalens styrka har alltid varit blandningen av erfarna artister och nykomlingar. Ska favoriterna palla för trycket, eller bli utslagna av en underdog? Inte ens giganter som Charlotte Perrelli, Carola och Andreas Johnson kan känna sig säkra på avancemang, och det är det som har gjort programmet så spännande!

Bara två tungviktare: Sanna Nielsen och Robin Bengtsson

Nästa år känns det dock som som att nykomlingarna är i majoritet, medan de erfarna artisterna är lätträknade. De enda tungviktarna att prata om nästa säsong är egentligen Sanna Nielsen och Robin Bengtsson. Att Sanna över huvud taget orkar ställa upp en gång till efter att både ha vunnit tävlingen och varit programledare är värt ett bragdguld, men vi får se hur det går den här gången.

Tyvärr så saknas också något riktigt ”åh fan”-skrällnamn bland bidragen. Man kan argumentera för att A*Teens och Brandsta City Släckers skulle kunna vara det, men båda banden var pausunderhållning i våras. Det hade behövts en Gunilla Persson, Victoria Silvstedt eller någon annan som får journalister att flämta av chock!

Baserat på nästa års startfält så kan jag inte låta bli att undra om Melodifestivalen har blivit mer av en talangjakt, snarare än en tävling för eliten? Alla program behöver förnya sig med tiden, men på sikt undrar jag om programmet kommer fortsätta som lägerelds-tv om startfältet ska vara så här svagt varje år.

SVT gillar att skryta om hur de år efter år slår rekord i antalet inkomna bidrag, men det säger ju inget om själva kvalitén på det som har skickats in. Finns det massa kända artister som har fått nobben för att SVT vill släppa fram oprövade förmågor, eller är det inte längre några stora artister som vågar och vill vara med? Frågan tål ändå att ställas!

SVT vill inte ha Eurovision?

Den som är riktigt konspiratorisk kan också undra om SVT är rädda för att vinna Eurovision för ofta, och därför ser till att startfältet är lagom svagt för att gardera sig.

Jag inser tyvärr också att mina känslor inför Melodifestivalen 2026 kan bero på att jag har blivit gammal. Kanske är det därför jag inte fattar grejen, och knappt känner igen någon av artisterna? Bögarna har alltid varit en viktig målgrupp för Melodifestivalen, men vi befinner oss helt klart i ett numerärt underläge mot Sveriges samlade barnfamiljer. Jag har accepterat att tiden då schlagerdivorna dominerade startfältet är förbi, men ska det verkligen kännas så här tråkigt?

Med det sagt har vi ännu inte fått höra de faktiska bidragen. De kanske är jättebra, och i så fall är ingen gladare än jag. Jag återkommer med ett professionellt utlåtande i februari!

Veckans ”åh fan”

SVT:s Dokument Inifrån har börjat gräva i Joakim Lundells socialtjänstakter från barndomen utan att hitta några bevis som styrker hans version om övergrepp och misshandel som han tidigare berättat om i böcker och media. Nu känner sig Joakim Lundell lurad av SVT. Sista ordet är troligtvis inte sagt.

Veckans debattartikel

Katrin Zytomierska sätter ner foten och försvarar influencers som använder sina barn i samarbeten. Timpenningen är mycket bättre jämfört med andra extraknäck, och barnen får en inblick i arbetslivet. Om det enbart hade handlat om pengar har hon så klart rätt, men i verkligheten är frågan kanske större än så.