Kändisarna som tror på spöken – mystiska möten med andra sidan

En kändis avslöjar att hon är något av en expert på att ”föra över vilsna själar till ljuset på andra sidan”. En annan berättar att han hela tiden utvecklar sin förmåga att ”se in i andra människors hjärnor och själar”…

Som nybliven Dramatenelev sommarjobbade skådespelaren Per Ragnar en tid som allt-i-allo på ett feriehem utanför Skara. Han fick bo i ett litet uthus nära huvudbyggnaden. För Hänt spolar han tillbaka tiden och berättar gripande om den märkliga kvällen som följdes av en om möjligt ännu märkligare dag.

– Jag går till sängs, ser ut genom det lilla fönstret. Vackert aftonljus, sommarhimmel över trädtopparna. Plötsligt mörknar det. Där ute, här inne? Jag vet inte. Det är mörkt, det känns obehagligt. Plötsligt får jag se en munk stå vid sängens fotända. Han ser vänligt på mig. Det känns tryggt. Då mörknar det ännu mer. Det känns inte alls bra. I det tätnande mörkret framträder ett flickansikte. ”Vad fan, det är ju Karin, kallskänkan, varför tänker jag på henne, varför ser hon så skräckslagen ut?” Obehagskänslan ökar. Jag ser två händer vid hennes hals, kring hennes hals. Obehaget stegras till en fruktansvärd, vidrig otäck känsla. Skräck! Jag klarar inte av att känna mer, se mer… Då tonar bilden av henne bort. Munken står åter vid sängens fotända och ser vänligt på mig. Snart är det lugnt inom mig. Det ljusnar sakta, inomhus, där ute. Sommarkvällen är åter sig själv. ”Vad är nu detta?” Jag grubblar mig till sömns och vaknar av morgonljuset.

Per gick iväg för att hämta dagens post och fick sitt livs chock när han kastade en blick på lokaltidningens förstasida:

– ”Studentska strypt i Skara”, minns Per som alltså hade sett den mördade flickans dödsögonblick i sin dröm.

Varför tror du just du fått stifta bekantskap med andevärlden?

– Jag hade mina upplevelser för ett halvt sekel sedan när jag var intensiv sökare. Jag läste spiritualistisk litteratur och filosofi, jag funderade mycket kring de stora frågorna om livet och döden, och som skådespelare utvecklar man hela tiden sin intuition och empati, sin förmåga att ”se in” i andra människors hjärnor och själar, säger Per.

Ensam mamma söker-kändisen Camilla Backman extraknäcker som medium och har ett pärlband av övernaturliga upplevelser i sitt bagage.

För Hänt berättar hon om den gången som hon satt hemma hos sin mamma och pluggade.

– Jag hade stängt in mig i köket och bett om att få vara ifred. När jag sitter där gick handtaget ner. Jag blev irriterad för jag hade ju bett om att få vara ensam. Så jag ropade: ”Ja, vad är det?” Jag fick inget svar, så jag sa högt och tydligt: ”Hallå!” Då åkte handtaget upp igen och dörren öppnades si så där 40 centimeter. Ögonblicket senare hörde jag att mamma spolade inne på toaletten. Sedan kom hon ut därifrån.

Var det alltså bara du och din mamma i lägenheten?

– Japp! Det var därför jag blev så fruktansvärt paff. Jag brukar inte bli rädd för andevärlden, men den här gången var det så att håret reste sig på mina armar. Dessutom blev det alldeles kallt i rummet.

Camilla berättar att även hennes sexårige son har förmågan att få kontakt med andra sidan.

– En gång, när jag stod och mockade i stallet, kom Milan springande och sa: ”Mamma, jag får inte leka uppe på höbalarna”. ”Vem säger det?” frågade jag. Då pekade han rakt ut i luften och sa: ”Han där – han som är så arg!”

My Holmsten huserar i ett hus byggt år 1900, och för Hänt avslöjar skådespelerskan att hon vaknade en natt för några år sedan av att någon ”tog ett stadigt grepp” om hennes överarm.

– Jag kände till och med fingrarna, om du förstår vad jag menar, och tänkte: ”Vad fan är det här?” Jag vågade inte titta, men var ändå tvungen att göra det. Det kunde ju vara en inbrottstjuv eller ännu värre en mördare. Så jag stålsatte mig och tvingade mig att titta upp. Då var det fullständigt tomt i rummet! Det där greppet förnimmande jag i säkert tio minuter efteråt, berättar My som har ett antal övernaturliga erfarenheter.

– Det här låter inte riktigt klokt, men en gång vaknade jag av att sängen var full med cigarettfimpar, och lägst ut på sängkanten stod det en liten transistradio och balanserade. När jag hade lugnat ner mig fick jag för mig att det var mormor som var boven i dramat. Hon ogillade nämligen att jag rökte, säger My.

Tycker din man Lucas att du är knäpp?

– Ja, det gör han faktiskt. Han tror inte på sådant här!

Stockholms slott är med sina 600 rum en guldgruva när det gäller paranormala aktiviteter. ”Vita damen” – en av slottets mest skrämmande skepnader – har flera gånger gett sig tillkänna för hovpersonalen.

Enligt myten bär ”Vita damen” slöja och svarta handskar. När hon visar sig för hon det för att varna att någon inom kungafamiljen snart står på tur att dö. Ett prasslande ljud från den långa slöjan lär höras när hon närmar sig. Sedan kommer klirret från den tunga nyckelknippan som hon ständigt bär med sig.Det talas även om mumlande röster och steg som ekar. Likaså ska en ”mystisk hand” ha setts sväva i luften.plus_iconSvenska artisterna som försvann från topplistorna – så lever de i dag.

Ingen mindre än kungen själv har stiftat bekantskap med den otäcka besökaren från andra sidan. I Aftonbladet 2010 berättade monarken om en händelse som utspelade sig i samband med en nära släktings död.

– Jag och min syster Christina hade ätit middag och var på väg tillbaka till min privata våning på slottet. Vi passerade genom Bernadottegalleriet. Vi hade en adjutant med oss, en erfaren officer. I stället för att gå med oss, gick han plötsligt iväg till andra änden av salongen. Han gick liksom i trans. Vi ropade på honom. Då ryckte han till och mumlade något om att han skulle släcka lamporna där borta.

Flera år senare hade kungen och adjutanten ett uppriktigt samtal om incidenten. Adjutanten avslöjade då att det var ”Vita damen” som han hade sett.

– Han kände liksom ett starkt sug från henne. Han var tvungen att gå emot henne. Det var som en förtrollning och den bröts inte förrän vi hade ropat på honom. Han vågade ingenting berätta då. Men han gjorde det sedan, har kungen tidigare berättat.

Fredagen den trettonde juli 2018 dog Helena Hyséns pappa Bernt. Han blev 80 år och gick bort till följd av dubbelsidig lunginflammation.

Även om Bernt lämnat jordelivet betyder det inte att mor- och farrelationen är bruten. För Hänt avslöjar nämligen Helena att Bert ofta gör sig tillkänna.

– För några veckor sedan hade jag en seans här hemma. Vi var åtta tjejer. Först blev vi spådda, sedan tog vi kontakt med andra sidan, berättar Helena vars far trängde sig igenom och förmedlade sig.

– Jag nästan dog av chock när mediet fick svårt att andas, blev tvungen att ta ett glas vatten och sa: ”Jag har en man här på besök, han har svårt att andas, jag tror att det är lunginflammation”. Budskapet från andra sidan: ”Fortsätta kämpa, Helena, det löser sig”.

Den sympatiska tv-profilen känner titt som tätt att hon inte är ensam i sin lägenhet.

– Annie och jag kan ligga och kolla på tv. Plötsligt hör vi något från köket. Det öppnas dörrar och knäpper. När man kommer ut i köket kan besticklådan vara utdragen. Annies kompisar är livrädda för det här, men själva är vi så vana. Jag känner en inre ro, jag känner att jag är beskyddad, avrundar Helena.

När Ullared-hunken Ola-Conny Wallgren flyttade in i sin Hallandslänga dröjde det inte länge förrän han hörde tunga fotsteg, kroppsberöringar och oförklarliga skuggor. Sedan dess har de aktiviteterna avlöst varandra. Han har bland annat suttit och kollat på tv:n och plötsligt känt en handflata som strukit honom över hjässan. Han har även känt att någon gått bakom honom i trappan och blängt ondskefullt på honom.

I många år hade Ola-Conny på en nattlampa för att hålla inkräktarna från andra sidan borta.

I Anders Eldemans trerummare på fashionabla Östermalm försiggår det paranormala aktiviteter. Melodikryssets hemsökte programledare har inte bara känt av besökarna från andra sidan. Han har även sett dem i fysisk form.

– Jag är tydligen känslig för andevärlden för jag har sett spöken vid flera tillfällen. En gång, i mellanrummet eller biblioteket som jag kallar det för, såg jag fyra spöken, två vuxna och två barn. De hade alla ett skimmer omkring, men de var så tydliga i ansiktena att jag skulle ha känt igen dem vid ett andra möte. Nertill däremot var de suddiga, har radiostjärnan tidigare berättat för Hänt.

Upplevelserna har gjort Anders övertygad att det finns en fortsättning efter jordelivet.

– Jag har bara blivit rädd för spöken vid ett tillfälle. Jag var ensam hemma, dörren var låst och jag satt i vardagsrummet och läste. Plötsligt började det fräsa inifrån toaletten. När jag kom dit var båda kranarna på för fullt. Det stänkte vatten åt alla håll. Det var otäckt, minns Anders.

För några år sedan huserade Christer Sandelin i ett pampigt hus på Djurgården. Där behövde popstjärnan aldrig känna sig ensam.

– Det bodde en spökflicka där! Hon var i tidiga tonåren eller något yngre. Första gången jag såg henne var klockan ett på natten. Jag satt och tittade på TV och skymtade hennes ryggtavla vid dörröppningen, precis där jag satt. Flickan passerade matsalen, gick ini köket och försvann in i sovrummet. Jag ropade: ”Hallå, vem är du?” Och så gick jag efter. Men jag hittade henne inte. Inte undra på att jag fick kalla kårar, har Christer tidigare berättat för Hänt.

Under åren som följde såg Christer flickan ett flertal gånger. Efter en tid blev han så van att han knappt reagerade.

– Flickan såg alltid så snäll ut. Hon var finklädd i vit kjol och blus från sekelskiftet, minns Christer som inte tycker att det finns någon anledning att vara rädd för andevärlden:

– Jag tror att vissa tider går in i varandra ibland. Tänk dig att varje tid är en ring och att ringarna emellanåt korsar varandra. Då infaller olika tider – samtidigt. Det är min teori. Det är inte säkert att det är vår tid som är ”den rätta tiden”. Därför blir nog spökena lika förvånade när vi springer in i deras tid och gör en massa konstigheter, som vi blir när dem kommer in i vår tid. Konstigare än så är det nog inte!

Åsa Vesterlund är inte bara tv-profil och Svenska Hollywoodfruar-stjärna. Dessutom är hon medial. För Hänt avslöjar hon att hon är något av en expert att ”föra över vilsna själar till ljuset på andra sidan”. Åtskilliga gånger har hon förmedlat budskap från andra sidan, berättar hon.

En av hennes starkaste upplevelser inleddes med att hon blev uppringd av en bekant. Vännen, som bodde med sin make på Jupiter Farms utanför Florida, vädjade: ”Åsa, en vän till mig behöver din hjälp!”

Åsa fick snart veta att det hade ägt rum många märkliga aktiviteter hemma hos vännens vän. Skuggor hade setts komma flygande genom luften och dörrar hade öppnats och stängts. Nu behövde kvinnan hjälp för att driva ut den ovälkomna besökaren.

– Min vän kom och hämtade upp mig i sin vita sportbil. Under bilresan fick jag veta att frun som vi skulle möta var svenska och att hon hade upplevt dåliga energier i huset – så pass dåliga att hon och maken inte kände sig trygga. Jag tog det med en klackspark och såg fram emot att få se en ny plats. Jag hade ingen aning om att Jupiter Farms hade en otäck historia, berättar Åsa och syftar på de indianstammar som utrotades på 1700-talet.

Efter att ha åkt 30 minuter rakt ut i vildmarken svängde Åsa och vännen in på en mindre väg till vänster. Åsa fick en otrevlig känsla i kroppen.

– Det kändes ungefär som att vi svängde in till ”vägen som Gud glömde”, minns hon.

Snart kom hon och väninnan fram till rätt adress. På gårdsplanen gjorde Åsa en förfärlig, medial upptäckt:

– Till höger om huset fanns det ett stort träd. Där hängde det en man i en snara! Han var blek och tanig. Han var klädd i svart kostym och vit, välstruken skjorta, säger Åsa.

I samma ögonblick som Åsa skulle säga: ”Nu drar vi härifrån”, öppnades ytterdörren.

– Ut kom denna lilla blonda fru med det vackraste leendet jag sett på länge. Hennes man kom också ut. Han hade inte alls samma värme. Men jag kunde inte berätta om mannen i trädet. Hur skulle det låta? ”Trevligt att träffas, men det hänger en död man i ert träd”…

Efter att mannen i huset hade dragit sig undan inledde Åsa sitt mediala arbete. Det första hon fick upp inom sig var en klärvoajant bild av tre album samt en garderob. Frun i huset förstod direkt vilka album Åsa syftade på. Hon gick fram till en garderob, böjde sig ner och tog fram tre album från golvet. Ett av albumen hade tidigare tillhört kvinnans döde far.

– Frun berättade att hennes pappa hade hängt sig. När jag fick se en bild av honom var han mycket riktigt som en kopia av mannen som hängde i trädet utanför, säger Åsa som kände på sig att huset var byggt på en gammal offringsplats. På husets baksida kunde hon förnimma blod.

– Huset hade så många elaka och oroliga själar. Jag hade svårt att förstå vad de gjorde där och vad de ville förmedla, säger hon.

Åsa fick sedan upp en bild av en antik möbel gjord i trä. Hon kände på sig att möbeln stod i ett garage.

– När jag berättade för frun om möbeln höll hon på att tappa ansiktet. Hon svarade inte utan gick bara ut det som jag antog var deras garage. Och mycket riktigt… I garaget stod trämöbeln – en byrå. ”Denna möbel måste ut omedelbart”, sa jag.

Trots att mörkret hade fallit baxade Åsa och kvinnan upp byrån på ett bilflak. I ljuset av några strålkastare undersökte de sedan lådornas innehåll. De fann en ultraljudsbild av ett foster och noterade att fotot var indränkt i blod. De fann även hårstrån. Innan de dumpade byrån i ett dike lite längre bort utmed vägen berättade kvinnan för Åsa att hon och hennes make hade fått möbeln av ett par. Kvinnan hade varit gravid och enligt paret hade byrån välsignats av munkar.

När byrån var dumpad lämnade Åsa Jupiter Farms med en rivstart. Nu i efterhand har hon och kvinnan i huset funnit varandra och blivit bästa kompisar. Åsa berättar att kvinnan har separerat från sin make och börjat om på ny kula i en ny stad.

Åsa har funderat mycket på vad det var som egentligen försiggick i huset. Hon har inga tvärsäkra svar, men utesluter inte att de tidigare ägarna av byrån hade utövat en förbannelse mot sitt foster.

– Jag vet inte, men vem välsignar en byrå och dränker in ett fotografi i blod? frågar hon sig.

Åsa, som har som ambition att odla vidare sitt mediala intresse, tystnar för ett ögonblick.

– Det var något i det här huset som jag aldrig tidigare hade mött. Jag får gåshud bara jag tänker på det!

Foto: TT