Gert Fylkings besvikelse efter exfrun Tanjas förslag

Gert Fylking. Älskad och hatad. Men efter att ha tillringat fem timmar hemma i hans kök kan man inte annat än att älska honom.

Jag har tjatat ett tag. Fått nej. Frågat lite mer, fått ett kanske till svar men nu så öppnar sig himlens portar och debattören, skådisen, provokatören och radiomannen Gert Fylking, 71, bjuder hem mig på kaffe.

– Men jag har inget socker, säger han.

Lägenheten ligger i Birkastan, två trappor upp. På sonen Figaros, 10, säng ligger två gosedjur på det tillrättalagda täcket, lite övergivna juldekorationer slokar ledset i fönstret och i hallen står minnen, priser och troféer uppradade i bokhyllan.

Gert är snyggt klädd i rutig skjorta och jeans och med det där finurliga leendet alltid vilande i mungipan.

– Ja, det här blev min lott efter skilsmässan, bo i andra hand, ett år i taget.

Men han är inte bitter, det är inte hans grej, men dit kommer vi sen.

Adopterad. Uppväxt i Solna i en villa på Sjövägen. Senare kom ytterligare ett barn till familjen Fylking, en adopterad dotter som senare tyvärr kom att supa ihjäl sig. Deras adoptivföräldrar hade en smutsig skilsmässa där pappan träffat en ny, yngre kvinna, skaffat ett biologiskt barn och som han uttryckte det, “Det känns alltid bättre med egna barn”.

– Det var tufft, framför allt för min adoptivmamma Dagmar och även för mig och min syster.

Sin biologiska mamma Siv fick Gert kontakt med när han var 21, en sedermera sporadisk kontakt men hon var bjuden på bröllopet när han gifte sig med exfrun Tanja, 44, och numera hörs de så gott som dagligen

– Min biologiska pappa har jag bara träffat vid två tillfällen och han lever inte längre, men äh, det där behöver vi inte prata om.

Det fanns två halvsyskon på pappas sida, och de mötte han av en ren slump. Den ena vid ett tillfälle då han var på restaurang och Figaro tröttnade och drog ut på Götgatan där en vilt främmande man fångade upp honom, Sören, som visade sig vara Gerts halvbror.

Gert gick i realskola på Norra Latin, ett pojkläroverk på den tiden, och blev sedan skickad till en internatskola i England. Han var då 15 år.

– Jag tog mig dit själv, tåg från Centralen, bytte i Köpenhamn och i Hamburg och kom så småningom fram till Denstone College där jag pluggade och spelade mycket rugby och blev bra på det. Spelade till och med i Svenska landslaget. När jag kom hem gick jag på Solna Läroverk och tog realexamen med relativt dåliga betyg.

Paris lockade och dit tog sig Gert med sju kronor på fickan och en bit hårt bröd under armen och var borta drygt ett halvår, försörjde sig på att sälja tidningar och lossade lastbilar på nätterna. Militärtjänsten gjordes som kustjägare och Gert fortsatte på Kungliga Sjökrigsskolan på rekommendationer från Kustjägarskolan. Men Gert blev helt sonika utkastad efter att ha dansat alldeles för intimt med kungens mamma, prinsessan Sibylla på en kadettbal och fick gå dagen.

– Jag hade ett rejält grepp om henne, säger han och säger han förnöjt och stryker sig över den tre dagar gamla skäggstubben.

Därefter träffade han Berit och med henne fick Gert sonen Erik, 44. Hon hade sedan tidigare Christian som Gert blev bonuspappa till. Hösten 1968 började han på Teaterstudion, under ledning av Inge Waern och Henning Mankell och de följande åren medverkade han på Pistolteatern och gjorde succé i uppsättningen “Direktör Ubu” där öppningsrepliken var “knullfitta” som förstås skapade rubriker.

Sedermera blev det Dalateatern, Stadsteatern, Dramaten och film och TV-produktioner. Gert började på TV3 med att köra den klassiska krigiska propellern, började bokstavligen på TV3 med brallorna nere. Efter TV blev det radio och 10 år på “MorronZoo” på RIX FM. Radioprofilen blev tillsammans med Lena 1982 och fick med henne barnen Tove, 34, och Felix, 27. Därefter mötte han Anna-Lena Hemström under en period. När han träffade Tanja blev det för första gången giftermål.

– Jag var aldrig gift med de andra kvinnorna men av alla mammor, barn och separationer har jag lärt mig en sak. Jag förstod hur det är att vara pappa, ur barnets perspektiv. Ett barn behöver fysisk närvaro. Om inte av bägge föräldrarna, så åtminstone av en, 100 procent! Det är väldigt viktigt tycker jag. Under mina tidigare år var jag inte hemma så mycket men med Figaro har det varit helt annorlunda.

Han blev pensionär för två år sedan, något han själv tror kanske bidrog till skilsmässan.

– Jag blev trött, tråkig att leva med och hade ingen plan för vad jag skulle göra. Nu är jag tillbaka på RIX FM två gånger i veckan.

Relationsexpert i “Morronzoo” och har dessutom klassiska “Fredagsfräckisen” på Bandit. Gert tog skilsmässan hårt och ville inte medverka i Tanjas strategi som innebar att hon ville profitera på skilsmässan via sin blogg.

– Eller som hon sa till mig, “Om vi formulerar oss tillsammans på min blogg, tänk vad många läsare jag skulle få”. Jag tycker det är helt fel att profitera sig på ett misslyckande och en katastrof men uppenbarligen är man olika som människor. Jag tog hjälp av en fantastisk terapeut. Sedan är det ju väldigt intressant att se hur många “vänner” som bara försvinner medan andra hör av sig. Ett fåtal gamla trogna vänner som står kvar när det blåser.

För några månader sedan höll han på att dö. Blev allvarligt sjuk och opererades.

– Jag hade en tid bokat 9 september hos läkaren och var så dålig innan. Jag kunde knappt andas, bara väste och kunde inte gå tio steg utan att jag höll på att kollapsa. Jag tog mig till SÖS, fråga mig inte hur, men blev inlagd direkt och var väl sex timmar från döden. Jag hade inget blod kvar, jag hade hjärtsvikt och mycket vatten ståendes i lungsäcken. I vanliga fall hade jag bara tagit en Alvedon och lagt mig men då hade jag dött i sömnen. Dessutom upptäcktes två tumörer på tjocktarmen. En slyngade de bort, den andra tog de med titthålskirurgi, skar upp mig runt naveln och sedan fick jag vänta på besked om de var ofarliga eller om det var cancer. Jag blev inlagd på Stockholms sjukhem, var svag som fan, tappat massa vikt och hade gått ner mig totalt.

En månad sammanlagt var Gert borta hemifrån och väl hemma fick han hemtjänst och gick med rullator. Men beskedet var positivt. Ofarliga tumörer. Inget cancerogent.

– Det var en ren tur att jag gick på den där inbokade tiden. Nu tar det väl ett år innan jag är helt tillbaka.

Vi går ut till soffan,

– Mitt liv med Figaro är enkelt. Jag följer honom till skolan, hämtar honom, vi spelar spel. På helgerna går vi till parken eller till något museum. Han behöver mycket trygghet, det märker jag. Vi har börjat spela piano tillsammans.

På sommaren är han på Kobben, sitt älskade lantställe och en gång i månaden, på söndagarna, har Gert afternoon tea hemma i Birkastan.

– Det där har växt lite, många hör av sig och vill komma och jag bjuder på en härlig mix av människor. Det är alltid champagne, snittar och te.

Det finns ingen bitterhet alls. Gert har gått vidare.

– Nu är det Figaro som gäller. Jag drar inte in någon i vårt liv, han behöver den uppmärksamheten, ingen ska komma mellan mig och honom de veckor jag har honom.

Vi är klara. Det är sol ute på innegården som letar sig in i lägenheten.

– Kom på afternoon tea, säger Gert och ger mig en kram.

Foto: IBL