Anette Norberg: "Det var en jättejobbig skilsmässa"

Platsen är Ekerö vid Mälaren i västra Stockholm. Jag passerar ängar, grönska och klart vatten och trots att det är molnigt ser jag hur vackert det är, långt från stadens asfalt och sten.  Jag är på väg till curlingdrottningen Anette Norberg, 50, som gjort en personlig resa och satt sporten som kräver stor mental fokusering och fysisk styrka på kartan. Hon väntar i sitt högt belägna gröna arkitektritade hus med en slående utsikt mot vattnet. Vi sätter oss ute på verandan.

Hur var det att växa upp i Härnösand?

– Vi bodde i ett nybyggt område utanför stan, flyttade in i det nya huset med min syster Catherine som i dag är 47, mamma och pappa 1973. Våra föräldrar höll på med curling men min syster var för liten då.

Du har en väldigt stark anknytning dit. Varför?

– Vi byggde en stuga precis bredvid mina morföräldrar och var där hela somrarna, flyttade ut dit på våren och för tio år sedan köpte jag huset bredvid. Det är det enda stället där jag verkligen kan koppla av. Jag kan gå naken och bada varje morgon, det är 20 meter till vattnet. Jag kommer aldrig göra mig av med det stället. Mina barn Tessan och Tobias har även farfar och farmor i samma by så det är fantastiskt för dem.

Hur var du som barn?

– Jag var extremt blyg, introvert och en plugghäst. Höll på med fotboll, volleyboll, friidrott och curling förstås. Blev duktig väldigt tidigt och vann Junior-SM som 15-åring. Jag har gjort en riktig resa där och har aldrig varit så mycket för fester och partyn. Det är först på senare år, efter att jag blivit offentlig som det där har förändrats.

Känner du att du försakat mycket av din ungdom för curlingen?

– Jag tränade fem gånger i veckan men det var mer som att gå till ungdomsgården och visst har jag försakat mycket fram till 40 men det har varit värt det.

Din exman träffade du i Härnösand också.

– Jag kände till honom, vi möttes på ett bröllop, tyckte han var lite konstig som ung, han var jättetjock och gick mest omkring men sedan flyttade han till Stockholm, kom tillbaka och var helt förändrad.

Hur var det att bli mamma så ung?

– Tobias var planerad mellan två curlingsäsonger, jag var bara 23 och han fick hänga med på alla tävlingar. Jag började träna efter två veckor, spelade VM i Winnipeg. Mina föräldrar var med.

Men så kom Tessan, ni flyttade till Nacka och separerade.

– När jag vann OS 2006 blev det en enorm förändring. Det var en extremt lång resa jag gjorde med laget och plötsligt var jag offentlig.

Gillade du det eller?

– Alla ville ju prata och jag är väldigt stolt över att jag har fått curlingen att bli så erkänd som en stor idrott. Människor kommer fram och tackar mig för minnesvärda ögonblick i tv-soffan.

Var det karriären som tog död på relationen?

– Efter OS infann det sig någon slags tomhetskänsla, jag började ifrågasätta mitt liv och reflektera över förhållandet. Vi växte ifrån varandra, hade ju varit tillsammans i 25 år och han var bra på att ta hand om allt när jag reste. Nu i efterhand kan jag se att jag nästan utnyttjade det, även om det inte var planerat.

Och du satte dig i en liten lägenhet dit Tessan inte ville komma?

– Det var en jättejobbig skilsmässa, huspriserna rasade, han fick bo kvar och Tessan skyllde allt på mig. Hon var bara tio år. Tobias tog det bättre. Nu har vi en fantastisk relation men det var tufft då.

Sedan kom särbon Kenneth in i ditt liv, ska ni flytta ihop?

– Nja, kanske det. Han bor i Hägersten i södra Stockholm men vi sover hos varandra ofta. Några barn blir det inte och han har inga sedan tidigare heller.

Och bröllop? Du har aldrig varit gift.

– Kanske någon gång, vi får se.

För fyra år sedan drabbades du av bröstcancer med operation, cellgifter och strålning men är nu frisk. Hur hanterade du den motgången?

– Jag är en kontrollmänniska så det var jobbigt, alla sa att jag var så stark men att inte veta var jobbigt. Jag hade inte de verktygen. men jag jobbade halvtid, fortsatte med curlingen, att gå hemma hade varit katastrof. Barnen var i Norrland den sommaren vilket nog var bra och nu kollas jag två gånger om året.

Är du rädd att för återfall?

– Jag känner mig trygg men det är klart oron finns, speciellt några dagar innan man ska in på röntgen. Ett bröst är borta men jag är inte så brydd och tror inte det blir någon rekonstruktion.

Var det jobbigt att visa sig naken med bara ett bröst?

– I början ja, men inte nu längre.

Du känns väldigt harmonisk, stabil och har slutat med curlingen, hur klarar du det?

– Jag är tränare för Tessans lag i curling och jag är så otroligt tacksam för allt jag fått vara med om, ”Let’s Dance”, alla priser, ambassadörskap och att sitta i styrelsen för Olympiska kommittén och Svenska curlingförbundet.

Jag tackar för mig och tar mig tillbaka till stan. Vilken inspiratör, den där Anette.

Foto: IBL