Andreas Weise: "Jag längtar efter kärlek"

 Jag minns den lilla pojken väldigt tydligt. Hur han var med sin pappa Arne Weise, 84, på allehanda barnvimmel. Hur han stod där på röda mattan med sin blonda kalufs och skrattgropar och hur han sedan sprang i väg i både längd och ålder.

Vi ses på restaurang Ulla Winbladh ute på Djurgården i Stockholm. Jag är sen. Han först på plats. Jag skyller på taxin. Andreas Weise, 27, ger mig en kram. Sådant man gör när man träffat någon på röda mattan sen barnsben. Nu är jag nyfiken på att lära känna honom bättre.

– Jag är född på Gärdet. Mina föräldrar skilde sig när jag var fem år och vi flyttade till Täby och senare till Lidingö. Pappa kom ofta över på middagar så jag tyckte det funkade bra.

– Jag ser mig inte som något traumatisk skilsmässobarn. Men de är väldigt olika, mina föräldrar, berättar han och kikar samtidigt på menyn.

Andreas började skriva dikter i sjuårsåldern. Hans mamma försökte få in honom på Adolf Fredriks musikskola, men de sa nej.

– Det var ju det enda jag ville. Få sjunga och hålla på med musik, som jag gjort sedan jag var liten.

Mamma Agneta, lyfte ofta upp Andreas på middagsbordet när de hade gäster för att han skulle showa.

– På ett sätt är jag glad att jag inte kom in på Adolf Fredrik, där man blir så klassisk skolad.

Istället hamnade han på Källängens skola, men studietiden var jobbig. Andreas stökig och lite av klassens clown. Klarade inte riktigt av kraven och att kanalisera rastlösheten.

– Det var riktiga problembarnsår det där. Jag blev förflyttad till Torsviks skola istället.

Efter grundskolan började Andreas på Gångsätra gymnasium och gick en samhällsekonomisk utbildning. Han fick MVG i alla ämnen han var intresserad av, det vill säga allt som rörde musik och pengar.

– Jag höll mycket på med musik, satt i studion och filade. Försökte med olika skivbolag, men insåg att jag var tvungen att jobba och försörja mig, berättar han och fingrar på vattenglaset framför sig.

Andreas jobbade som annonssäljare i fem år, men sysslade hela tiden med musiken vid sidan av. Att hans pappa heter Arne Weise har aldrig legat honom i fatet karriärmässigt.

– Jag har aldrig haft några problem att vara son till honom. Det har alltid varit en drivkraft hos mig att alltid vara så bra som möjligt. När jag fyllt 23 och festade mycket låg jag hemma en morgon och det knackade på dörren. Det var några kompisar tillika producenter från ”Idol”. ”Du ska vara med i programmet” sa de bara. Det var en lördag 2010 och det var det roligaste jag tackat ja till.

Just nu repar han inför turnén “Sinatra Christmas”. Kärleken till Frank Sinatra och den typen av underhållningsform började tidigt. Att få sjunga, showa, prata och underhålla från scenen är inget som någonsin gjort Andreas nervös.

– Jag har hittat hem. Visste tidigt vad jag ville och älskar att stå på scenen. Drömmen är att bli igenkänd för min egen musik, förstås, men den här genren passar mig perfekt, säger han, tar en klunk Ramlösa och blottar samtidigt en stor tatuering på vänster arm föreställandes det amerikanska frihetsmyntet från 1916, varvat med en svala och ett moln.

Andreas har spelat i olika band, varit programledare för webbsändningarna i ”Så ska det låta”, släppt skivan ”Andreas Weise” 2012, medverkat i ”Körslaget” och turnerat med ”Diggiloo”.

Han längtar efter kärlek, men med cirka 150 resdagar per år är det svårt. Andreas lägger ner gaffeln och lutar hakan i handen. De isblå ögonen blir för en stund allvarliga.

– För fem år sedan hade jag en flickvän men jag har varit så fokuserad på musiken och helt enkelt inte brytt mig så mycket om relationer. Det har varit enkelt att ha tillfälliga förhållanden. Det måste vara en tjej som ser hela mig. Inte bara den skojiga Andreas, underhållaren. Jag har ju en annan sida också. Jag vill träffa någon som balanserar mig och kan sätta mig på plats. Jag är väldigt komplex som person. Antingen förstår man det eller så avskyr man det.

Karriären och musiken är viktig. Andreas har varit i USA inför den kommande Sinatra-turnén i november med Christer Sjögren, 64, och Gunhild Carling, 39. Han har varit i New York för att följa i Sinatras fotspår, se var han växte upp och hade sina första framträdanden.

– Det var fantastiskt. Att få gå på Frank Sinatras favoritrestaurang, se hans hus, få fördjupa mig i den här genren.

Och Andreas vill gärna bo utomlands, trots att det är i Sverige han byggt upp sin plattform. Storbandsgenren är inte lika etablerad här, så att jobba i ett annat land lockar.

– Får jag chansen tar jag den.

Och så berättar han för mig om sin fascination över röda viner. Hur han odlat ett intresse för smak och framställning. Han är intresserad av vinets historia och försöker läsa på. Förkovra sig.

– Det är en djungel därute och livet är för kort för att dricka dåliga viner, konstaterar han krasst.

Vi kramas igen och Andreas försvinner ut till ett liv fyllt av möjligheter.

Namn: Andreas Weise

Ålder: 27 år

Bor: Lidingö, Stockholm

Familj: Mamma, pappa, syskon

Gör: Aktuell i ”Idol Extra”

Personligt motto: ”Var så pass bra att ingen kan ignorera dig”

Lotta om mötet: Andreas får kyparen att skratta flera gånger. Och mot mig är han lite flörtig. Men jag kan inbilla mig. Absolut.