Bevis för att svenskar var kannibaler – åt mumier enligt historiker

Joachim Östlund och mumier.

I 1700-talets Sverige var ett ofta använt läkemedel pulveriserad mumie – som man åt.
– Det fanns en utbredd kannibalism, säger Joachim Östlund, historiker vid Lunds universitet till Hänt.

Trodde du att kannibalism var något som främst ägde rum i fjärran delar av världen? Då trodde du fel.

Men kannibalismen tog andra former i Sverige och i Europa. I Sveriges Radios program Vetenskapsradion historia tas ämnet medicinsk kannibalism upp.

✔︎ Det här är Joachim Östlund

Yrke: Historiker vid Lunds universitet.
Ålder: 47.
Bor: Lund.
Familj: Fru och två barn.
Aktuell: En av författarna till boken ”Collecting curiosities”, som är en tvärvetenskaplig studie om läkaren, naturforskaren och historikern Kilian Stobaeus (1690-1742). I september kom hans bok ”Vid världens ände: sultanens sändebud och hans berättelse om 1700-talets Sverige”. Den handlar om sultanens sändebud Mehmed Said Efendi, och hans resa till Sverige.

På 1700-talet betraktades mumier i Sverige som både exotiska utställningsobjekt och som en läkemedelsingrediens, berättar Joachim Östlund, historiker vid Lunds universitet, som forskar i ämnet och medverkar i SR-programmet.

Läkemedelsingrediensen kallades för ”mumia humana vera”, alltså nermald mumie, och fanns att tillgå för både rika och fattiga. Det var en officiellt accepterad ingrediens vid den tiden och fanns på apotek och påstods under en tid vara hälsogivande.

Östlund berättar om en egyptisk mumie som hamnade i Sverige och införskaffades från gravfältet Saqqara i Egypten i samband med diplomatiska ärenden i Osmanska riket på 1730-talet. Den mumifierade kroppen tillhörde en tidigare egyptisk kung.

Man ville ha med sig en mumie från Egypten eftersom det fanns ett kuriosavärde, men det fanns också en medicinsk aspekt. Nermald mumie var ett slags universalmedicin.

I en svensk avhandling från 1739 beskrevs hur mumier rent praktiskt blir detta ”läkemedel”.

– Man malde ner kropparna, det som fanns kvar, och det gjordes till en ingrediens. Ett pulver som kunde stoppas ner i vätskor och kunde gnuggas på sår, säger Joachim Östlund till SR.

En röntgad mumie på Karolinska sjukhuset 2012.

En röntgad mumie på Karolinska sjukhuset 2012.

Det fanns en uppfattning, även om den började bli omstridd redan då, var att blod var förångad själskraft. Eter, som är ett av de fem elementen, bevarar livsgnistan och moraliska egenskaper. Och att de egenskaperna kan överföras genom att man konsumerar ”köttet”, förklaras i programmet.

Mumierna blev en handelsvara, delvis på grund av att människor ville ha ”mumia humana vera”.

För Hänt berättar Östlund att hans forskning inom ämnet är pågående, men att en del av resultaten finns i boken Collecting curiosities, utgiven av Lunds universitet i år.

Finns det något ”mumia humana vera” i Sverige idag?

– Jag vet att det finns kvar flaskor eller kärl där det har bevarats, som museiföremål. Men själva produkten finns inte kvar. Möjligen i någon museal samling.

Mumien från expeditionen finns alltså kvar på Historiska museet i Lund?

– Ja, den finns kvar men är illa åtgången. Man tror att folk plockade delar från den för att sälja till apotek, möjligtvis. För någon månad sedan hittade man mumiens huvud.

Mumiekroppen har saknat sitt huvud sedan museet grundades 1805. Men nu tror man att huvudet har hittats, skrev Sydsvenskan 2019.

Hur utbredd var användningen av ”mumia humana vera” i Sverige?

– Det var omnämnt i medicinalordningen och såldes. Jag har en prislista på att det var tillgängligt. Men det är också en forskningsfråga. Man vet inte hur utbredd användningen var i praktiken. Det är något man skulle vilja utreda.

– Det vanliga var inte att man importerade kropparna. Man importerade pulvret. Så först senare låter man kropparna vara intakta för då blir de utställningsföremål. Dessförinnan kom mumier i mald form till Sverige. De övergår från att vara i pulveriserad form till fascinerande föremål att titta på.

Joachim Östlund slår fast att det funnits kannibalism i Sverige

Joachim Östlund förklarar att det var vanligare med ”mumia” under 1600-talet än 1700-talet i Sverige.

– Medicinen börjar fasas ut. Den börjar betraktas som alltmer ”hokus pokus” under 1700-talet. Man börjar testa pulvret mot andra pulver och kommer fram till att det inte är någon skillnad.

Vad har överraskat dig mest i ämnet?

LÄS MER: Läraren Stefan visade sig vara kannibal – åt upp sin dejt

– På ett sätt är detta makabert. Men man vill förstå hur man legitimerade den här medicinen och hur kunde man tro på dess effekter. Jag tycker att det är fascinerande vilken status den forntida egyptiska kulturen hade då. Tanken att om man konsumerade de här kropparna så kunde man få del av deras dygder och energier, det fascinerar mig. Och att man faktiskt konsumerade mänskliga kvarlevor.

Konsumtionen av mänskliga kvarlevor stannade dock inte bara vid att man åt mumiepulver.

– Vid avrättningar samlades blod från avrättade. Blodet och kroppsdelar hade en medicinsk status.

Det förekom även i Sverige?

– Ja, man hade staket runt avrättningsplatser så att folk inte skulle springa fram och ta blod från de halshuggna. Detta är ganska långt fram i tiden. Blod var en ingrediens i mediciner som skulle bota olika sjukdomar. Så det fanns en utbredd medicinsk kannibalism i Europa.

Östlund förklarar att det i Tyskland, under sent 1800-tal, fortfarande gick att köpa pulvret.

LÄS MER: Nicole, 28, slutade med droger i fyra månader – se otroliga förvandlingen

LÄS MER: Mamma sågas för namnvalet på sonen – väninnor i storbråk

Foto: TT & Privat