Marcus Birro om krisen med 15 år yngre frun Michaela

Marcus Birro, 48, är ständigt i hetluften. För Hänt delar han med sig av privatlivets lycka och sorg.

Hur står det till Marcus?

– Tack, det står till väldigt bra. Boken om Lasse Berghagen är precis inlämnad till bokförlaget och jag njuter fortfarande av att Italien vann EM i fotboll.

Vad har varit sommarens höjdpunkt – hittills?

– När Italiens målvakt Donnarumma räddar Englands femte straff i EM-finalen och Italien vinner EM. Jag kramade Milo och grät som ett barn. Sedan virade jag in mig i den italienska flaggan, öppnade balkongen och skrek rakt ut i den azurblå natten. Att Italien vann EM kommer vara sommarens höjdpunkt flera år framåt... Det är så mäktigt och så stort för ett land som drabbats så hårt av pandemin och så för bara tre år sedan knappt hade ett landslag i fotboll att tala om.

Våren 2015 hade du inte svårt att hålla dig för skratt. Du var nyskild och satt mest hemma och deppade. Tyckte dina kompisar att du var en riktig dysterkvist?

– Framförallt upptäckte jag att jag inte hade så där överdrivet många vänner. Sedan tog det några år av självrannsakan och i terapi för att upptäcka att den främsta anledningen till det var jag själv... Jag är i mina bästa stunder en väldigt skicklig yrkesman, jag skriver väl, jag arbetar hårt och jag producerar sådant som många människor uppskattar. Men jag har genom åren varit rätt dålig på allt det andra, som att ta hand om sin praktiska vardag. 2015 var en väckarklocka för mig att jag och bara jag har ett ansvar att göra något vackert av mitt liv. Det funkar inte att sitta och gråta och tycka synd om mig själv. Sedan 2015 har jag långsamt vänt skutan som är mitt liv och kryssar nu åt ett annat håll, rakt in i en varsam och vacker solnedgång. Jag är glad över det svarta och mörka för det lärde mig att följa ljuset.

När du var som mest under isen träffade du en dundertjej – Michaela som kom att bli din fru. På vilket plats möttes era blickar?

– I en soffa på Södermalm – medan jag vi såg den italienska schlagerfestivalen på italiensk teve.

Vad hittade ni på under er första dejt?

– Jag bjöd hem henne till mig och den där festivalen. Hon kom dit i en stor tyllkjol och jag undrade vem denna fantastiska människa egentligen var. Men ingen av oss var på jakt. Ingen av oss hade en enda tanke på att bi ihop eller något sådant. Men våra hjärtan ropade så högt till varandra att det inte gick att stå emot.

Flyttade ni ihop nästan direkt?

– Nej, men vi ombesörjde att vi kunde vara med varandra. Vi flyttade inte ihop förrän drygt ett och ett halvt år.

Och pang bom så flyttade ni isär! Vad tusan hände?

– Jag hände. 2016 hade jag ännu inte riktigt lärt känna mig själv. Jag hade en del inlärda föreställningar om hur ett ordnat liv ska se ut. Men det var inte mina, eller ens våra, föreställningar. Vi flyttade till ett fint radhus utanför stan men det passade inte oss, så vi beslöt oss för att göra slut och flytta isär. Efter en tid ekade våra hjärtan igen och vi förstod att vi måste få vara med varandra, men att vi inte behövde bo tillsammans. För övrigt vet jag att Michela inte vill bo med mig....

Vem är ni oftast hemma hos när ni ses: dig eller henne?

– Henne eftersom hon bor större och är bra mycket bättre än jag på att ordna det mysigt i sitt hem. Jag är usel på allt sådant!

Vilken störning har Michaela störst överseende med att du har?

– Herregud, hur lång tid har vi? Jag är totalt usel på allt praktiskt. Då koketterar jag inte hur dålig jag är med verktyg eller så. Jag kan inte öppna en byrålåda utan att falla ihop i en meningslös hög. Jag misslyckas med allt. Att Michaela ens vill ha mig praktiskt i sitt liv och i sin lägenhet ser jag som en stor nåd...

Senaste månaderna har du skrivit Lasse Berghagens biografi. Vilket kapitel kommer garanterat locka till mest läsning?

– Alla. Jag hoppas och tror att många kommer upptäcka helt nya sidor av Lasse med den här boken. Under det här jobbet har jag fascinerats av djupet i hans personlighet och sånger. Han har ett stilla, underliggande vemod i allt han gör.

Hur väl känner ni varandra, du och Lasse?

– Det känns som om vi känt varandra hela livet. Han är som en äldre bror. Vi hade kontakt redan när jag skrev krönikor för Expressen och redan då gav han uttryck för att han uppskattade mitt språk och mitt sätt att skriva. Det förtroendet har jag känt under hela det här året vi har arbetat tillsammans. Jag är hedrad att ha en vän i Lasse Berghagen.

Vilket barndomsminne vill du gärna förtränga?

– När vi fick vingla i baksätet och kissa i pappmugg under bilresorna till Italien. Pappa längtade hem, han är från Italien, och vägrade helt enkelt att stanna bilen när vi körde igenom Österrike. Väl över gränsen, när vi kommit in i Italien, stannade han en timma i en stol och bara log. 2019 åkte jag och Michaela bil till Italien och jag stannade inte i Österrike då heller...

Hade du något vanligt jobb innan du blev författare, poet och tv-profil?

– Ja, jag har sorterat julkort, jobbat inom hemvården och som kamratstödjare på en högstadieskola.

Vad är det elakaste någon skrivit till dig i ett hatbrev?

– 2015 fick jag ta emot en hel del allvarliga mordhot. Det stod bland annat att de spanat med kikarsikte genom mitt fönster där jag bodde då. Det var fruktansvärt otäckt, faktiskt.

Vilken kändis kan du tänka dig att ha som motiv på en fondvägg hemma hos dig?

– Joakim Thåström.

Vad är du mest sugen på att skaffa: värsting-tv, bebis eller lantställe?

– Lantställe drömmer jag om på en daglig basis just nu.

I vilket socialt sammanhang längtar du långt, långt bort?

– I stort sett samtliga sociala sammanhang tidiga kvällar när folk minglar och börjar fyllna till. Det är fasansfullt.

På vilket sätt borde du bli en bättre människa?

– Jag borde bli bättre på att ringa mina föräldrar och min familj. Jag borde bli bättre på att låta människor förstå hur viktiga de är för mig i mitt liv.

Hur låter det när du grinar?

– Jag gråter nästan alltid tyst. Tårar som rinner bara. Men när Italien vann EM hulkade jag som ett litet barn som återfunnit sin mamma efter att ha varit vilse i en galleria.

Vilken typ av tidningsartiklar läser du aldrig?

– För några år sedan tog jag bort alla nyhets-appar. Jag hänger inte med vad som händer förrän det bryter sig in via Facebook eller så. Förr trodde jag att världen slutade snurra om inte just JAG hade en åsikt om det som hände. Nu för tiden har jag lagt världen åt sidan. Otroligt skönt.

Vilket är det sjukaste ryktet du hört om dig själv?

– Att jag skulle hysa märkliga åsikter om människor från andra länder. Hela mitt yrkesliv har jag vigt åt kampen för rättvisa och solidaritet mellan människor, så alla de där lögnerna som for runt för några år sedan kändes fullständigt bisarra.

Slutligen Marcus, vad skulle du välja: bli attackerad av en fladdermus varje gång du öppnar garderoben, ta en tablett som gör att du blir osynlig för all framtid eller vakna varje morgon av att Kikki Danielsson rapar dig rätt i ansiktet?

– Jag gillar Kikki så hon klarar sig. Och jag har lagt om kost och tränat så det vore lite trist att vara osynlig. Så det får bli fladdermusen. Jag viker dessutom mina kläder och har dem på soffan, så jag öppnar inte garderoben särskilt ofta!

Foto: TT & Privat