Kaoset i Malin Berghagens familj – mitt under Lasse Berghagens sjukkamp

Malin Berghagen, 57, delar ofta med sig av personliga anekdoter och djupa reflektioner på sin blogg. Nyligen skrev hon ett tungt inlägg om att vara ”mitt i livet”, ett ämne hon känner mycket inför och planerar att skriva en bok om.

”Alla varnade mig för klimakteriet men ingen varnade mig för denna totala separation från ALLT som varit en trygghet och ett fundament i mig. Min roll som kvinna men också som barn och förälder.”, skriver hon bland annat i inlägget som är flera sidor långt.

Hon menar att åren som gått från det att hon var ungefär 48 tills nu som 57-åring kantats av många stora och svåra förändringar. Barnen är stora och flyttar hemifrån. Ens egna föräldrar blir äldre, kanske sjuknar – och dör. Allt detta medan man själv också kommer till insikt att kroppen inte orkar eller ser ut som den brukade.

”Jo jag vet, jag upplever också att jag är klokare nu och kan ta problem i livet mycket bättre men det är en CHOCK för mig känslomässigt när allt detta kommer på en och samma gång. BANG!”, skriver Malin i inlägget.

Malin berättar vidare om tiden då pappa Lasse Berghagen, som gick bort i oktober, först blev allvarligt sjuk. Timingen menar hon hade inte kunnat bli sämre, då två av hennes barn under samma period också hade det tufft. Något som satte hög press på Malin att vara stark och räcka till som både mamma och dotter.

”Jag trodde jag skulle gå i bitar. Åh ena sidan var jag konstans orolig för mina barn men försökte respektera deras resa och försökte att inte tränga mig på men inom mig gick jag sönder av oro. [...]Och den naturliga instinkten att springa fram när ditt barn ”faller ” är där på några sekunder oavsett hur gamla de än är. Men om man som jag har en sådan enorm respekt för deras integritet, så lyfter du inte upp dom utan väntar tills de ” sträcker upp sina armar” emot dig. Jag försöker vara varsam men tydlig med att säga ” Jag finns här när du behöver mig…. Typ NU!! Om du vill…. ” Och sen går jag hem och gråter av oro”, skriver hon om tiden och fortsätter:

Och i nästa andetag får jag stänga den lådan en stund för att ta hissen upp till den avdelning där min pappa, min kung, han som jag alltid försökte få uppmärksamhet ifrån, ligger döende och jag vet inte om jag någonsin ska få kontakt med honom igen innan han lämnar den här världen. Och jag hade absolut ingen aning om ifall yrseln jag känner eller de extra slagen mitt hjärta som slår i mitt bröst kommer av inre oro, för lite mat den senaste tiden eller klimakteriet så ångesten kom med en enorm kraft där i hissen " Jag kan inte dö av hjärtinfarkt nu!! Och inga vallningar nu skärp dig! Jag hinner inte äta nu måste se till pappa först. Kämpa!! " Och jag andas igenom den. ” Var stark! Du MÅSTE vara stark nu. ALLA behöver att du är stark. Bit ihop. ” Och sedan går jag hem och gråter, rädd och liten. Av oro.

FOTO: TV4, TT/Karin Törnblom/Krister Larsson