Henrik Alsterdal och Anders Pihlblads regel på jobbet – inga pussar

Stopp ett tag, Henrik! Hur mås det?

– Det är bra. Hösten är här och jag njuter av regn och mörker! Konstigt, va? Vanligtvis älskar jag solen, men det vemodiga rusket är ändå trivsamt.

Vad åt du till frulle i morse?

– Havregrynsgröt med banan och blåbär. Utan min gröt blir dagen en katastrof.

Vem var den första personen du hejade på när du kom fram till jobbet i morse?

– Ulrika Nilsson – i sminket. Just sminket är TV4-husets nav. Där möter man alltid roliga människor och får koll på det senaste.

Du inledde din karriär som radiopratare på Mix Megapol. Därefter var reporter på TV3 Direkt – och 2002 klev du ombord på det berömda TV4-skeppet. Var lyckan gjord då?

– Ja, jag har alltid gillat fyran. Det är verkligen som att komma till en stor familj.

Din moster är ingen mindre än Tove Alsterdal, deckardrottnigen. Var det Tove som fick dig på medietankar en gång i tiden?

– Ja, faktiskt. När jag var tonåring var hon redaktör på de lokala Nyheterna på TV4:s redaktion i Luleå. En gång fick jag följa med och hänga på redaktionen och kolla på sändningen. Superspännande. Nu har Tove lämnat fyran sedan länge, men jag är kvar och håller ställningarna.

Vilken roll har du trivts i bäst på TV4 – den som nyhetsuppläsare eller den som programledare för ”Efter fem”?

– Båda rollerna är roliga, men det är mer krävande att vara programledare. Då gäller det att även kunna hantera lite lättsammare ämnen, och det är ibland svårare än man tror.

Vad är det mest häpnadsväckande som hänt bakom kulisserna?

– Det är nog alla teknikhaverier vi haft genom åren: skärmar som slocknat, mikrofoner som gett upp och mixerbord som bara dött. Ibland kan det vara full dramatik minuter före sändning, men konstigt nog brukar det lösa sig lagom till när vinjetten går igång.

I vilka situationer känner du dig otillräcklig som yrkesman?

– Så fort det handlar om sport… Som tur är har jag en trettonårig son som älskar fotboll och kan allt. När det krisar ringer jag honom.

I Sverige finns det 86 500 par där man mötts på jobbet. Du och Anders Pihlblad är ett av dessa par. Vilket år är ni inne på nu?

– Vi blev ihop 2006 så det är bara att räkna…

Var Anders en riktig snygging eller föll du för hans inre?

– Jag hade ärligt talat knappt noterat honom, men han hade spanat in mig och la in en stöt på en personalfest. Idag är jag mycket glad för både hans fina inre och yttre – även om han ibland ägnar löjligt mycket tid åt sin frisyr. Hur som helst är vi perfekta parhästar i vått och torrt.

Vad gjorde ni på er allra första dejt?

– Det minns jag faktiskt inte, men jag är ingen romantiker så det var troligtvis inga tända ljus eller rosor inblandade.

Vad är det som gör att ni funkar så bra ihop?

– Vi löser snabbt problem som dyker upp. Vi hjälper varandra. Ingen är långsint och går och ältar saker. Att se framåt är grejen!

Vilka berömda sötnosar gästade ert bröllop 2013?

– Inte en enda. Vi reste iväg till Palma med två kompisar och gifte oss i svenska kyrkan. Inte ens våra kompisar hade koll på planerna. Jag gillar inte att vara i centrum för stora fester, så det var mitt ultimatum till Anders: inget bröllop om det inte görs diskret och i liten skala. Det blev en toppendag!

Ger ni sjutton i att pussa varandra på arbetstid, Anders och du?

– Absolut! På jobbet går man in i sin yrkesroll.

Vad är i regel det första du gör när du kommer hem från en lång dag på jobbet?

– Av med alla obekväma kläder och på med mjukisbrallorna. Sedan tar jag ut linserna och tar på mig mina fula, repiga glasögon som ingen utanför familjen har sett. Jag ser ut som ”Ugglan Helge”, typ!

Vad är i övrigt skillnaden mellan dig på jobbet och dig hemma?

– Jag älskar att dunka ner mig. Det är fantastisk att slippa borsta håret. Dessutom har jag inget behov av att synas och höras i privata sammanhang. Jag håller aldrig tal på fester och på uteställen håller jag till i baren med en kall öl, sällan på dansgolvet.

Du verkar snäll som en karamell. Du ballar aldrig ur, va?

– Nej, jag har nog ganska stabilt humör.

Vad är det dummaste du gjort under ett raseriutbrott?

– Jag har nog inte haft något sedan jag var liten. En gång, när jag var elva år och var på fjällsemester, slängde jag mina fula runda glasögon rakt i backen. Sedan ljög jag och sa att jag tappat dem. Min bonuspappa Simon åkte tillbaka för att leta och som ett mirakel hittade han brillorna intakta i en snödriva.

Hur är du som farsa?

– Snäll, omtänksam och intresserad. Barnen går före allt och jag vill att de ska känna att de kan berätta allt för mig.

Hur var din barndom?

– Jag har varit lycklig lottad som haft trygga, fina föräldrar. Skolan som jag gick i på mellanstadiet var däremot usel med stökig klass och ointresserade lärare. Jag hängde en hel del med Irma Lehtosalos dotter Mirka och hon var finurlig. Jag minns att vi hittade på en massa bus. Tjuvrökning och annat.

Vilket är ditt finaste minne från barndomens glada dagar?

– Somrarna i Tornedalen. Min mormor är från den lilla byn Karungi precis vid gränsen till Finland. Där var det fullt med barn. Vi grillade sik och lekte kurragömma under midnattssolen.

Vilket är det märkligaste ryktet du hört om dig själv?

– Det är nog att jag skulle vara fåfäng. Det är jag inte alls. Om jag ser piffad ut i rutan är det enbart för att vi har duktiga sminköser och stylister på jobbet.

Har du kommit fram till vad livets mening är?

– Finns det någon mening, egentligen? Livet innehåller väl det mesta, men varför vi finns till på denna jord har jag inte svaret på. Bäst att slappna av och försöka ta det mesta med en klackspark.

Slutligen Henrik, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Lördag morgon då jag är ledig. Jag sover hur länge jag vill. Sedan går jag upp och tar morgonens första kopp kaffe. Det är egentligen bara på morgonen som kaffet är riktigt gott!

FOTO: WIXTRÖM JIMMY/TT