Alexandra Zazzi skild efter 26 år: ”Gick från en hel familj till att inte ha någon”

Hur står det till världens bästa Alexandra?

– Läget är väldigt bra, jag är på en bra plats i livet. Yrkesmässigt har jag många roliga saker på gång. Alltifrån att jag ska vara med i ett kul TV-program till att jag håller på att tillverka en spännande dryck som ska lanseras nu i sommar.

Du ska med andra ord konkurrera ut Jill Johnson, Leif GW Persson och Tareq Taylor på vinmarknaden?

– Nej, det här är faktiskt inte ett vin. Det är alkohol men inte vin. Naturliga produkter. Höga smaker. Destilleriet är i full gång!

Var slog du upp ögonen när du vaknade i morse?

– Hemma på Kungsholmen.

Vad blev det till frulle?

– Det blev en bit varmrökt lax och två kokta ägg. Och en kaffe latte. Fast innan jag åt frukost så blev det två dubbla varv runt Karlberg med Kimsan.

Som kock är du en av de riktigt tunga elefanterna. Förutom att du gör matreportage i allehanda tidningar så åker du land och rike runt och lagar mat på diverse herrgårdar. Har du egen krog också?

– Nej, det har jag inte. Däremot gör jag gästspel på olika ställen. I morgon åker jag till Italien. Ska ha en mat- och vandringsresa där. Tycker det är så roligt att kombinera rörelse och mat, det är den yttersta balansen! Jag älskar att vandra, det är bland det bästa jag vet. I det här fallet blir det ett 20-tal seniorer och jag. På dagarna ska vi vandra i mina barndomsspår och på kvällarna ska vi laga mat.

Vilken mumsighet kan du äta om och om igen – utan att tröttna?

– Ostar. Jag är en ostfantast av guds nåde!

Gör dina smaklökar glädjehopp om ostarna ifråga stinker?

– Ja, fast jag gillar även hårdostar. Du vet, Västerbottenost, Parmesan, och mjukisar som Rockford. Jag gillar allting!

Var du en husmus i ditt förra liv?

– Förmodligen, (skratt).

En gång i tiden stod du på prispallen i äventyrsprogrammet ”Expedition Robinson”. Året var 1998 och du var 32 år. Vilka Robinson-profiler slog du på fingrarna?

– Den jag först kommer att tänka på är Jochen Schützdeller, han som myntade uttrycket: ”Det rycker i baguetten”. Sedan Birgitta från Mora som kom tvåa. Min bästa kompis fick jag också därifrån: Susanne Rittedal. Hon och jag är jättetighta, hon bodde hemma hos mig hela förra veckan. Vi bor hos varandra. När jag är i Göteborg så bor jag hemma hos henne. Varannan dag hörs vi på telefon.

Segern gjorde dig till Robinson-Alexandra med hela svenska folket. På kuppen blev du en kvarts miljon rikare! Blev det mycket Café Opera, röj-röj och autografskrivande?

– Jag hade det roligt, men det var inte så mycket röj-röj. Jag bodde i Göteborg och var småbarnsmamma...

Vad gjorde du med vinstsumman?

– Den la jag som handpenning på ett hus, vilket hade varit min ambition från dag ett. Jag åkte till ”Robinson” för att köpa ett hus till familjen. Så blev det också…

Vilken celebritet har du kommit närmast inpå livet?

– Redan innan jag var med i ”Robinson” hade jag jobbat i restaurangvärlden i många år. När man rör sig i sådana kretsar så känns det inte särskilt märkvärdigt att träffa kända personer. Mötet är alltid mellan två människor och fyra ögon. Om personen är känd eller okänd, det kvittar, men Kalle Moraeus och Mari Jungstedt är två av mina närmaste vänner.

Berätta om dina kära föräldrar!

– Mamma heter Eva och bor på Gotland. Hon är nyfiken, positiv och framåtdriven. Mycket energi. Börjar bli äldre med allt vad det innebär. Min pappa, som hette Ian och dog på nyårsafton 2010, var som en stor, lugn björn. Han var en sådan där person som lyste upp hela rummet när han kom in. Jag saknar honom, tänker på honom. Det känns otroligt konstigt att han varit borta så länge, samtidigt som han liksom fortfarande är kvar…

Har du kvar någon leksak från din tid som liten tös?

– Ja, jag har kvar en stor hund som ligger i sängen på mitt lantställe.

Hur ser det här gosedjurets historia ut?

– Jo, så här var det! När jag var fyra, fem år så hade jag en jättestor leksakskatt som jag älskade över allt på jorden. Den här katten glömdes kvar under en tågresa mellan Italien och Sverige. Jag var otröstlig. Då fick jag den här hunden av min farmor, alltså samma hund som jag nu har på lantstället.

Efter ett 26 år långt äktenskap blev du solokvist 2019. Hur var det?

– Väldigt jobbigt. När man levt i ett parförhållande i nästan hela sitt vuxna liv så känner man sig otroligt sårbar av att bli ensam. I den där tvåsamheten har man ju delat på alla beslut. Man har också haft en trygghet och nära vän vid sin sida. Det har egentligen tagit mig ända fram till nu att tro på min egen ensamhet, liksom, och att kunna hantera och att växa i mina beslut. Det tar en stund innan man kan hantera sådana här saker. I alla fall har det gjort det för mig, men jag söker tvåsamheten för framtiden.

Så för dig var det tufft?

– Ja, oerhört tufft. Jag blev av med hela mitt team, liksom. Det här var i samma veva som barnen flyttat hemifrån. Jag gick från att ha en hel familj omkring mig till att inte ha någon att laga mat till…

Hur ska har du på kärleksfronten just nu?

– Det är komplicerat, kärleken kan ju vara det ibland...

Förutom ”Robinson” har du varit programledare för ”Spårlöst Försvunnen”. Som grädde på moset har du varit med i ”Kockarnas kamp”, ”The Island Sverige” och ”Biggest Loser VIP”. I det sistnämnda programmet – som du var med i 2018 – gick du ner från 95 till 75 kilo. Vad berodde dina överflödskilon på?

– Mitt jobb. Har ju ständigt mat omkring mig. Jag har lätt för att gå upp i vikt. För mig gäller det att hitta en balans mellan matintag och träning.

Är du fortfarande i fin form?

– Nej, det är jag inte. Inte som efter ”Biggest Loser”. Jag borde vara lite tunnare, (skratt).

Bor du flott?

– Nej, men jag bor bra nog för mig. Har en tvåa på Kungsholmen och ett litet lantställe i Nynäshamn, en stuga. Det tycker jag är jättelyxigt, jag är otroligt tacksam!

Vem är den kändaste personen som gjort avtryck i ditt hem?

– Jag har faktiskt en del roliga saker, bland annat en meny designad av Lasse Åberg. Den har jag som tavla i köket. När Lasse skulle signera den här menyn åt mig, frågade han vad han skulle skriva. Jag bad honom skriva ”livet är underbart” på italienska, och det gjorde han: ”La vita è bella”.

Vad väntar runt hörnet?

– Italien. 06:30 i morgon bitti bär det av! Håller på att packa i detta nu. Jag är nog en av få som kommer släpa med mig en stor pastamaskin till Italien. Väskan blir jättetung, (skratt).

Slutligen Alexandra, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Jag har en helt underbar fåtölj i fårskinn. En Dux superspider. Det är min skilsmässofåtölj, jag köpte den till mig själv efter det där jobbiga skilsmässoåret. ”Den där ska jag köpa även om den är dyr”, sa jag till mig själv. 80-talsdesign. Behaglig att halvligga i. När jag slår mig ned i den, med morgontidning och dagens första kaffe, så spinner jag som en katt!